Bra fart på rören är ett signum för Corey Mackin.
Av Vita Hästens fem nordamerikanska nyförvärv är det Corey Mackin som det skiner mest om på förhand. Sporten stämde träff med Mackin utanför hans bostad som ligger ett handledsskott – eller inlägg om du så vill – från Platinumcars Arena.
– Jag ska försöka gå på nån match (med IFK Norrköping) när restriktionerna släpper. Det är coolt att de spelar i högsta ligan, säger Corey Mackin när vi slår oss ned på en bänk för intervjun.
Det blir ett samtal om att vara i Europa för första gången i livet, att spela ihop med klubbikonen Marcus Eriksson – och kräftskivor.
Bland annat.
Corey Mackin, uppvuxen i miljonstaden Philadelphia, har varit i Norrköping i snart två månader och har idel positiva intryck av staden, människorna och klubben Vita Hästen.
– Jag har alltid strävat så högt upp som möjligt. När jag hade haft mina två senaste år i Nordamerika som proffs och inte fick möjligheten att ta klivet upp till AHL trots att jag hade gjort det bra, så kände jag att det var läge att testa en ny utmaning. Att få chansen i allsvenskan ser jag som en väldigt bra möjlighet för mig att fortsätta växa, säger Mackin.
Innan Corey Mackin skrev på kontraktet med Vita Hästen hörde han sig för med Alexandre Lavoie och Adam Schmidt som berättade om deras erfarenheter.
– De hade bara bra saker att säga om Norrköping och Vita Hästen. Det gjorde mitt beslut att komma hit ännu enklare, säger Mackin samtidigt som lagets materialförvaltare Örjan Haug glider förbi i sin Vita Hästen-stripade skåpbil och vinkar glatt.
Under hela sommaren matades Corey Mackin med frågan huruvida han var nervös eller inte inför flygresan över Atlanten.
– Jag sa att jag inte var nervös, jag skulle ju åka över och spela hockey och ha roligt. Men ju närmare resan kom blev jag lite nervös. Nu har jag kommit in i allt och det känns bara bra, säger Mackin vars flickvän följde med och bor med honom i Norrköping.
– För några helger sedan var jag i Stockholm med min flickvän. På hotellet slog jag på teven och tänkte om det kunde finnas något amerikanskt att se. De fyra första kanalerna visade program från USA (skratt). Det är tacksamt att komma till Sverige som amerikan, alla här pratar så bra engelska.
Har du snappat upp några svenska ord?
– Jag försöker. Jag får lite träning varje dag i omklädningsrummet, men det är inte lätt. Alla säger att jag är sämst på svenska språket i laget, så jag får höja mig där.
Något han definitivt har snappat upp är den svenska traditionen kräftskiva då laget i augusti anordnade en sådan som en gemensam aktivitet.
– Jag gillade det. Men det var mycket jobb för lite mat, vissa killar i laget åt 15 stycken och bara fortsatte, säger Mackin och skrattar.
Är du ett Philadelphia Flyers-fan?
– Absolut. Jag är ett stort fan av alla lag i Philadelphia (även 76ers i NBA och Eagles i NFL). Ibland får jag höra att jag hejar lite för mycket på lagen från stan. Det kan bli en del hån mot mig när det kommer förluster.
Corey Mackin tonar ner pratet om övergången till de större rinkarna. Han menar att det är skillnaden på spelsättet från Nordamerika som han måste anpassa sig till fullt ut, oaktat antal kvadratmeter isyta.
– När är det okej att pincha? När är det okej att göra något överraskande framåt? När är det okej att bara dumpa pucken djupt? Det handlar om att lära sig allt det där. Att vi har en så pass lång försäsong är skönt, det finns tid att komma in i allt. Jag tycker att laget har tagit steg hela tiden, säger Corey Mackin.
26-årige Mackin gjorde 71 poäng (34+37) på 77 ECHL-matcher förra säsongen.
Starka papper.
Han kommer till Sverige med gott självförtroende – och har som grädde på moset blivit assisterande lagkapten.
Känner du någon press att leverera?
– Alltså, det är hockey. Förväntningar ingår i branschen. Jag och Tony har snackat mycket, jag vet vad han förväntar sig av mig. Laget kommer alltid först, men bra individuellt spel hjälper laget så klart. Jag vill vara en spelare som får spela powerplay och i viktiga situationer i slutet av matcher när det ska avgöras.
Du har spelat och tränat ihop mycket med Marcus Eriksson, hur har det varit?
– Det är kul. Det är kul och lärorikt att bara titta på hans manövrar och hur han tänker. Marcus är en så smart spelare. Jag har förstått att han är en legendar. Till och med Alexandre Lavoie berättade om Marcus och att det är en rolig spelare att spela ihop med.
Corey Mackin tog chansen i hockeyallsvenskan när den inte dök upp i AHL.
Hemma i USA följer hela Corey Mackins familj hans framför med största intresse. De har redan passat på att söka upp diverse sändningar på internet för att se försäsongsmatcher.
– Familjen är väldigt stöttande. Det är inte bara min mamma, pappa och syskon. Mina farbröder tittar också alla matcher som de kan. Jag får alltid sms innan och efter matcher, det kan även vara från kusiner. Det hjälper mig mycket. De har kallats "The Mackinmaniacs", säger Corey Mackin och drar på smilbanden.
Mackin är inte den längsta spelare på isen med sina 173 centimeter.
– Jag har lärt mig hur jag ska utnyttja min storlek på bästa sätt. De stora killarna gör samma sak. Att jag inte är så lång gynnar mig ibland, sen kan det även göra ont ibland. Men det är vad det är, säger han.
Din längd, kan den ha påverkat AHL-chanserna negativt?
– Ja, det kan vara så att längre spelare får fler chanser. Man jag vill inte skylla på det. Det är bara för mig att jobba hårdare.
Vad tror du om lagets chanser?
– Ligan är väldigt tuff, det är jag på det klara med. Men jag gillar vår trupp och hur vi jobbar tillsammans. Det finns gott om duktiga spelare. Det är upp till oss att göra det vi har kommit överens om. Jag hoppas att vi kan bli bättre ju längre säsongen lider.