Sportchefen Patrik Degerstedt var oerhört nöjd över rekryteringen av Tanner MacMaster.
Med all rätt, troligtvis.
145 AHL-matcher inger respekt i sammanhanget. Visst, MacMasters poängskörd (tio på 35 framträdanden) i Modo förra säsongen var totalt sett medioker. Men då ska man komma ihåg att kanadensaren spelade utan att vara hundra procent i de flesta av hans 22 grundseriematcher.
Enligt vad jag har fått till mig, så bet MacMaster ihop och berättade inte exakt hur ont han hade. Troligtvis för att han var en utlänning som hade kommit till Örnsköldsvik för ett leverera, inte för att göra rehabövningar vid sidan om isen.
Till slut blev MacMasters situation ohållbar och han var utanför matchtruppen i tre månader innan han var redo för spel i slutet av grundserien. Ju varmare i kläderna han blev, desto mer tillförde han i Modo som var en sjunde och avgörande match i semifinalen från att nå finalen mot HV71.
Det finns ett litet frågetecken för Tanner Macmaster med tanke på hans skadehistorik.
Men det finns också en potential, ett cv och ett sätt att ta sig framåt på rören som övertrumfar det där.
Vita Hästen har tveklöst landat en värvning som får många hockeyallsvenskan-följare att höja på ögonbrynen.
Jag tror att Patrik Degerstedt har gjort ett klipp här.
Att MacMaster kliver in som center i förstalinan är det låga odds på. Sporten har tidigare kunnat avslöja att Victor Öhman (Troja-Ljungby) och Jens Holmström (Västervik) är klara för spel med Vita Hästen.
Lägg därtill att Erik Borg med stor sannolikhet blir klubben trogen för en femte säsong, så kan man nog slå fast att där har vi den tilltänkta centersidan. Jag slänger in en brasklapp om att Holmström agerar på en vinge, men utgångstipset är centralt i banan.
Vilket skulle innebära att Degerstedt och Anders Olsson verkligen vill ha Jesper Samuelsson på backen.
Och då har jag inte ens nämnt Tim Wahlgren (klar för Hästen enligt VT) också kan spela i mitten, ja faktiskt gjorde det för det mesta i Västervik.
Centersidan är viktig. Att den ofta kallas för lagets ryggrad är ingen slump. Skickliga backar och riviga forwards i all ära, en bra uppsättning centrar länkar ihop femman på ett bra sätt.
Med Istvan Bartalis som ledande center slutade Vita Hästen på sin bästa placering någonsin i den allsvenska grundserien (sexa 2019/2020).
Bland centrarna 2022/2023 finns på förhand ingen Bartalis, men det är en uppenbar uppgradering gentemot hur det såg ut under merparten av förra säsongen. Josh Wilkins (29 matcher) och Gints Meija (elva matcher) anslöt och höjde upp det hela. Dessförinnan hade spelare som Filip Cruseman och Ludwig Stenlund haft svårigheter att övertyga på positionen.
Självklart är det så att en spelare som Victor Öhman hade gått till ett lag som Västerås, Björklöven eller dylikt om han varit riktigt bra på nivån. Men det betyder inte att Öhman inte är ett intressant tillskott till en centersida som kommer att vara mer än bra sett till Hästens förutsättningar finansiellt.
Nu handlar det om att färdigställa bland forwards och backar. Som landet ligger har jag svårt att se Jesper Samuelsson på en annan position än back.
Och har han inte mer att bidra med där än i tredjekedjan?