Det har varit en höst där det inte riktigt har lyft. En seger här, en seger där – men däremellan lika ofta halvdana insatser där Vita Hästen har fått ut lite för lite av det material man faktiskt har.
Det har varit upp och ner, främst Marcus Sörensen undantagen.
Fram till den här tisdagen åtminstone. 7–0 mot Modo var om något ett styrkebesked och en fingervisning om vad årets Norrköpingslag har i sig i sina bästa stunder.
Nu är Modo av idag inte det Modo som krossade Vita Hästen i SHL-kvalet för några år sedan. Eller ens nära det Modo som var nära att utmana mot SHL i våras om inte coronautbrottet hade satt stopp för den satsningen, den här lite sköra upplagan av Öviks-gänget är något helt annat.
Det är läge att påpeka det.
Men samtidigt var det både viktigt och starkt av Vita Hästen att kliva fram och göra sin bästa match när man behövde visa det. Att sätta tonen direkt. Från Christopher Fishs tidiga ledningsmål och fram till slutet var det egentligen aldrig något snack om saken.
Näst sista målet, förstås, ett klassiskt "Macke-pass" fram till öppet mål för Emil Lundberg i powerplay. Vi har sett några sådana förut i den här hallen.
Jodå, Marcus Erikssons återkomst märktes och syntes. Han började lite trevande, växte in i det mer och mer och avslutade med att vara inblandad i mycket offensivt samt även slita hårt i det defensiva jobbet. Powerplay-spelet, när han och Marcus Sörensen började hitta varandra, lovade onekligen mer.
Jag vet, Modo var inte bra.
Alls.
Och Marcus Eriksson är inte lika bra som i fornstora dagar, men han är fortfarande tillräckligt bra för att spela på den här nivån. Nu vet jag inte allt bakom turerna inför säsongen, men nog borde klubben ha kunnat hittat en lösning redan då.
Nu får vi se hur länge comebacken blir, utlånad från IK Guts fram till årsskiftet och jag missunnar på inget sätt Finspångslaget att få tillbaka sin stjärna när och om man får starta upp sin säsong igen i januari, men nog är "Macke" fortfarande lite för bra för division 2.
Till sist ...
... isens allra bästa var, föga förvånande, återigen Marcus Sörensen. Hans blick för spelet, både med och kanske minst lika mycket utan puck, är för bra för den här serien.
... Julius Pohjanoksa kändes trygg i målet. Han har överglänst NHL-lånet Adam Werner, som nu lämnat, redan tidigare och lär få en nyckelroll resten av säsongen.
... Linus Högberg kommer också lämna ett hål efter sig när han lämnar. Smart back.
... för första gången i år har Vita Hästen två raka segrar. Den stabiliteten, och slut på pendlandet i prestationer, krävs även framöver om man ska lyfta i tabellen.