Det var en lokal hockeybomb när Vita Hästen-stjärnan Marcus Eriksson presenterades för division 2-klubben Guts Finspång på sin 35-årsdag i fredags.
Det blev det beslutet efter alla turer och kontraktsförhandlingar med Vita Hästens sportchef Tony Zabel. Marcus Eriksson var mån om sin framtid och ett kommande liv utan hockeyn och Guts kunde erbjuda ett arbete. Därför skrev han på – och lämnade samtidigt Vita Hästen som han mer eller mindre har tillbringat hela sitt liv i.
Inte utan vemod och en liten klump i magen.
– Mitt hjärta kommer alltid slå för Vita Hästen. Det är min moderförening och jag har varit i hallen sedan jag lärde mig gå. Nästan alla mina vänner är folk jag har spelat med. Jag hoppas de får en jättebra säsong, det är inget snack om det. Det är fortfarande min klubb. Men nu ser jag fram mot att spela i Guts också. Jag börjar väl jobba i bemanningsföretaget nu i månadsskiftet och det ska också bli kul och spännande, säger han.
Vilka reaktioner har du fått sedan du lämnade Hästen?
– Jag är inte jätteaktiv på sociala medier men man blir ju taggad på twitter, och lite grejer. Det har väl skrivits många fina ord, definitivt. Det har väl skrivits sämre ord också men det är väl sånt man får ta när det blir så här.
Med det sagt: Marcus Eriksson känner sig inte färdig med elithockeyn.
– Nej. Jag känner att jag ett par år kvar. Jag har tränat hela sommaren som om jag ska spela i allsvenskan och jag tänker fortsätta elitträna. Jag har inga motivationsproblem.
I hans värld är det absolut inte uteslutet att återvända till Vita Hästen.
– Jag kommer aldrig stänga dörren för Hästen och det här är ett speciellt år också (med corona). Sen förstår jag att det kanske blir mindre chans när man spelar i division 2. Men jag kommer fortfarande träna och se till att vara så bra jag kan. Fortsätta vara redo för att spela elithockey, säger han.
"Macke" kan också avslöja att Vita Hästen kom med ett jobberbjudande, men då var det för sent.
– "Näsa" (hockeykompisen Linus Näsström) är ju ny i styrelsen. När han började jobba med styrelsen tog det en vecka för honom att skaffa ett jobb. Men då hade jag redan lovat Guts, säger han.
Det var storsint av dig.
– Jag vill vara en sån som står för det jag har sagt. Jag har sagt ja och kommer inte ändra på det. Det var lite för sent.
Lite tråkig timing bara.
– Ja, så är det. Det kan vara det svåraste beslutet jag har tagit.
Var det aldrig aktuellt med utlandet?
– Jag har pratat med lite klubbar men corona har satt sina spår. Det är ganska mycket sämre löner och det var inte värt att dra iväg och lämna familjen i åtta–nio månader för det. Och sen skulle jag ändå vara arbetslös i april.
Förhandlingarna med Vita Hästen pågick länge. Marcus Eriksson ville först ha ett tvåårskontrakt men på grund av coronaläget blev det styrelsebeslut på att Zabel inte kunde erbjuda det.
Macke ville inte stå utan inkomst nästa vår och det var då han kom upp med önskemålet att Vita Hästen skulle skaffa fram ett jobb i stället. Klubben kunde dock inte ge några garantier för det men sa i princip att de skulle fortsätta leta under säsongen om han skrev på.
– Då gav jag som förslag att de har på sig till kontraktet går ut att fixa ett jobb. Annars skulle kontraktet fortsätta en säsong till. Men det ville inte styrelsen chansa på heller, om jag har fattat det rätt. Det ville jag inte gå med för då står jag där i april igen och inte vet vad jag ska göra. Jag har varit med för länge. Såna här saker måste man vara tydlig med att skriva in i kontrakt, annars försvinner det bort emellan. Och då sa jag att i så fall kan jag inte skriva på och sen värvade de den här finnen (Topi Nättinen) som ska vara siste man in. Då kom de med ett förslag till, att starta en insamling till mig. Men det tackade jag också nej till. Det är i princip samma sak, det blir ett åttamånaderskontrakt till april.
Marcus Eriksson känner en viss bitter eftersmak efter alla turer. Trots coronan hade han hoppats att Vita Hästen skulle kunnat ansträngt sig ännu mer för att lösa situationen.
– Jag ska inte hymla med att jag är besviken på Vita Hästen. Jag har ändå spelat i A-laget i 16 år. Om "Näsa" kunde lösa ett jobb på en vecka borde det inte vara så svårt, det hade kanske räddat mig kvar liksom. Jag vill ändå tro att de skulle kunnat löst det på åtta månader, säger han.