Fredrik Jensen var VD i drygt fyra år innan han slutade 2017.
Det gick 27 år, tre klubbnamn och omkring 30 olika tränare (inklusive assisterande) mellan Vita Hästens båda konkurser 1996 och 2023.
Återstarten skedde efter en sammanslagning med Skärblacka under namnet NSH-96. Redan säsongen därpå bytte klubben namn till Hästen Hockey som man hette ända fram till 2006 då det återgick till Vita Hästen.
Det tog bara tre år från division 3 till division 1 när laget tog sats uppåt igen. Det allsvenska steget var betydligt tyngre att ta men efter 15 säsonger kunde klubben och supportrarna äntligen fira det avancemanget en lycklig kväll i Ljungby 2014, under huvudtränaren Pelle Hånbergs ledning.
Den här återblicken koncentrerar sig på de nio säsongerna i landets näst högsta serie. Det både inleddes och avslutades med en sportslig framgång – men slutade ändå brutalt med en inlämnad konkursansökan fredagen den 31 mars 2023.
Ekonomin är också ganska mycket i centrum när vi tittar tillbaka med hjälp av fyra välkända Vita Hästen-profiler.
"Var är Håkan Södergren?"
Vita Hästen-fansen flög fram på moln som nykomling i det allsvenska finrummet och experten Södergren fick sina fiskar varma under säsongen 2014/15 efter sitt jumbotips.
Axel Brage, Adam Schmidt och resten av laget låg i topp ett tag under hösten, dalade till åttondeplatsen men fick en grym formtopp i slutspelet som räckte hela vägen till en fight om en SHL-plats med Modo.
Det kan man kalla en raketstart som nykomling.
– Matcherna nere i Ljungby och avancemanget till allsvenskan sticker givetvis ut. Sen ledde vi ju serien efter halva och fick spela kvalet mot Modo, även om det inte gick som vi önskade. Men det är fantastiskt fina minnen, säger Fredrik Jensen när han ser tillbaka på den händelserika debutsäsongen.
Den före detta målvakten hade en huvudroll både i division 1 och de första åren i allsvenskan. Jensen var med och sjösatte Vita Hästen Ishockey AB i januari 2013 där han var verksam som VD fram till januari 2017.
Även under Jensens år hamnade ekonomin i fokus – i det här fallet i det nystartade aktiebolaget där den kommersiella A-lagsverksamheten fanns.
Redan från start fick bolaget kämpa hårt för att hålla näsan ovanför vattenytan. Det var mer regel än undantag att storsponsorn Slättö och Johan Karlsson fick skicka in stora summor pengar årligen, exempelvis för att uppfylla elitlicenskravet.
– De första åren med bolaget var jäkligt tuffa. Både säsongen 2012/13 och 2013/14, när vi gick upp, var riktigt stökiga. Vi gjorde nog likviditetsprognoser mer eller mindre dagligen och fick vända på varenda krona och förhandla med leverantörer, berättar Jensen.
Allra värst var det förmodligen just 2013/14 – paradoxalt nog i samband med den sportsliga succén att äntligen lyckas kvala sig upp till allsvenskan.
– Jag tror inte vi betalade ut en enda lön i tid det året, men vi betalade alla löner till slut i alla fall. Så det var tufft.
Det höll på att gå riktigt illa redan då. Det var faktiskt på vippen att Vita Hästen-supportrarna inte fick uppleva den allsvenska hetluften hösten 2014.
Det avslöjar Fredrik Jensen nu.
– Det är inte många som vet det men det året vi gick upp ville Skatteverket begära oss i konkurs. Men vi förhandlade med dem och lyckades få dem att vänta med det. Vi räddade upp det där med lite insatser. Så det var nära ögat redan då.
Det här var inget som det skrevs om då?
– Nej, jag tror inte det nådde till offentligheten faktiskt. Mer än att vi var hos fogden. Men när skatterna har gått till fogden och man inte kan betala, då går det tillbaka till Skatteverket. Då ska de begära företag i konkurs men då lyckades vi förhandla så vi i alla fall kunde överleva säsongen ut. Då fick vi den tiden på oss att betala och det lyckades vi med.
Det var himmel och helvete på en och samma gång, med avancemanget och ekonomin?
– Det var det.
Trots att Vita Hästen höll på att gå i konkurs våren 2014 spändes bågen ytterligare ett år därefter. Att laget nådde SHL-kval som nykomling ökade trycket och förväntningarna – och klubbledningen rycktes med. Helt plötsligt fick exempelvis alla spelare tolvmånaderskontrakt.
– När det gick så bra det första året ville vi etablera oss och bli ett stabilt mittenlag. Men då var det folk som sa "va fan, blir det inte SHL nästa år?". På fullt allvar liksom. Det fanns ju en förväntan också.
– Det gick nog lite för snabbt och med facit i hand skulle man nog väntat med tolvmånaderskontrakt något år eller två. Missräkningen vi gjorde också var väl att publiksiffrorna inte riktigt höll i sig år två. Däremot gick det ju riktigt bra på sponsorsidan, konstaterar Jensen.
I den vevan skaffade Vita Hästen också en lokal mitt i city som var både kansli och ett ansikte utåt bland folket.
Det såg också ut som en onödig och dyr investering men det kan Jensen dementera i efterhand.
– Det är lite kul att läsa vad alla "vet och kan". Men den lokalen var ju sponsring från Lundbergs och jag tror vi betalade under 10 000 i månaden. Det var ju inte marknadshyra och den utgiften stjälpte oss inte, försäkrar han.
Niklas Czarnecki är inne på att dagens hockeyallsvenska är alltför segregerad ekonomiskt.
Niklas Czarnecki blev huvudtränare när Vita Hästen var allsvensk nykomling hösten 2014.
Västervikssonen Czarnecki har haft ett par olika sejourer och roller under Hästens nio allsvenska år. Efter en första säsong som tränare blev han sportchef i två år. Därefter återvände han för att bli assisterande tränare till Tony Zabel säsongerna 2019/20 och 2020/21.
– Mitt första år i Vita Hästen var ju helt magiskt. Det kanske är det bästa jag har gjort, det är svårt att värdera, men det var något extra när vi som nykomling gick till SHL-kval mot Modo. Trycket i Norrköping var helt otroligt, alla visade en enorm glädje för Vita Hästen, säger Niklas Czarnecki som numer jobbar på Västerviks gymnasium.
Under hans andra år i klubben – hans första som sportchef – satsades det dock inför Vita Hästens andra säsong i hockeyallsvenskan.
– Det var aldrig något snack om pengar hit eller dit. Vi fick tillgång till sjukteam, vi reste bra och man kände att det fanns resurser. År två ville jag ha spelarna året runt i Norrköping på tolvmånaderskontrakt, så som jag var van vid från Brynäs och Färjestad. Jag vet inte hur mycket det kostade i förhållande till vad som redan fanns i skulder, jag tror det fanns en börda sedan tidigare, men bara att jag inte visste om det helt enkelt, säger Niklas Czarnecki som fick tummen upp från klubbledningen att införa avtal skrivna över ett helt år i stället för augusti till april.
Vita Hästen hade där och då en ambition om att bli ett lag i allsvenskans övre skikt.
– Då krävs det att man stoppar dit resurser. Du kan göra ett Bingolotto-år, men över tid blir det inget om man inte gör det. Tolvmånaderskontrakten hade vi bara en säsong, säger Czarnecki.
Niklas Czarnecki minns att han som sportchef fick låna in många spelare och fick kritik för det. Anledningen till de många lånen var enkel: Det var vad ekonomin tillät.
– När jag kom tillbaka (2019) kände jag av en nysatsning igen i Vita Hästen. Tony (Zabel) och jag hade ett fantastiskt första år. Det kändes stabilare igen, jag fick det intrycket av de som var min chefer, säger Niklas.
– Men sen visade det sig att det inte riktigt var så då heller. Man kan hålla upp det ett tag – sen märker man att verkligheten är tuff.
Czarnecki beskriver konkursen som en "stor sorg". Han minns att det i stort sett var ett evigt kämpande med ekonomin under hans fem år i Vita Hästen där han hade tre olika ordföranden.
– Det har ju varit den följetongen. Det är tufft att vara i den verksamheten som anställd. Det är ju lite luftslott över det. Jag menar det inte som direkt kritik mot Vita Hästen, men det du ser på isen är en produkt av föreningsverksamheten. Allt hör ihop, säger Niklas som står fast i sin åsikt att förutsättningarna ska finnas för att Norrköping ska ha ett allsvenskt lag som slåss om topp fem år efter år.
Tony Zabel berömmer hockeysupportrarna i Norrköping för deras engagemang.
Tony Zabel blev den mest långvariga huvudtränaren under Vita Hästens allsvenska sejour. Stockholmaren stannade hela treårskontraktet ut, från hösten 2019 till våren 2022. Sjätteplatsen i grundserien 2020, precis innan coronan bröt ut, är klubbens bästa placering någonsin i allsvenskan.
När Sporten fick tag på Zabel befann han sig i Nashville där han ingick i tränarstaben kring Sweden Select, i maj ska han till Bolzano med ett liknande uppdrag.
– Jag är bedrövad över konkursen så klart – men det är inte helt oväntat med tanke på hur det såg ut under mina tre år, framför allt hur det såg ut sista året. Då kände jag, var är det här på väg nånstans?
Tony Zabel skrev på sitt kontrakt med Vita Hästen 2019. I grund och botten enkom som huvudtränare, men han fick även axla sportchefsrollen då ingen sådan tillsattes – Zabels egen tolkning av situationen där och då var att det var för dyrt.
– När jag kom hade Hästen precis varit i kvalserien. Då sa man att klubben skulle framåt, det var Rauges (Rickard) ord. Jag fick en liten höjning i nån form av budget och vi slog poängrekord i allsvenskan för Hästen, berättar Tony Zabel.
Hans andra år i Vita Hästen blev ett "pandemiår". Där använde man över 40 spelare, många så kallade "NHL-lån" då det kostade en mindre peng än vanliga värvningar.
– Då var jag fortsatt både tränare och sportchef. Det blev ju att skjuta på kontrakt, flytta på kontrakt och vi skulle göra det så billigt som möjligt för att överleva. Det var det som var sagt och i det läget köpte alla det. Det var ingen som gnällde över tabellplaceringen och vi skulle hålla kvar klubben i allsvenskan, säger Tony Zabel.
– För egen del hade jag ingen vinning av det. Jag tappade rent egoistiskt i marknadsvärde. Men jag tycker klubben är mycket större än mig.
Zabel började ana oråd under 2021/2022, hans sista säsong i Norrköping. Då hoppade han också av som sportchef för att enbart agera tränare.
– Det var här det började. Jag fick först en typ av budget som jag skulle få handla för. Sen så prutades den mer och mer. Till slut kunde inte jag stå bakom det i dubbla roller som sportchef och head coach, säger han.
Det slutade med att en sportgrupp skötte sportchefsbiten i klubben.
– De styrde allt. Jag hade en viss påverkan som nån form av bollplank. Ju längre säsongen gick, ju mindre kontakt hade vi med varandra. Till slut var det noll kontakt i stort sett. Då undrade jag: Är det privat mot mig eller är det så här man jobbar i Vita Hästen rent ekonomiskt och samarbetsmässigt?
Tony Zabel var tydlig under hans avslutande säsong att han ville ha in nya pjäser till den tunna truppen. Det kom inget – fram till att Johan Karlsson (Slättö) möjliggjorde att Nerijus Alisauskas och Gints Meija värvades in strax innan transfönstret smackade igen i februari, samtidigt som Rihards Marenis och Colby Sissons inte såldes vilket Hästen inte var långt ifrån att göra på grund av sviktande finanser.
– Vi gick ner på tre femmor, annars hade vi åkt ur. Efter några månader la vi alltså bud på tre riktigt bra spelare som kostade väldigt mycket pengar. Jag tänkte, ska vi få de här? Det var jättenära. Då finns det pengar, tänkte jag. Men det blev inget och helt plötsligt försvann allt, det var helt tyst från styrelsehåll, jag fick inte veta nånting, säger Tony Zabel.
Fredrik "Grizzly" Eriksson kom till klubben 2011.
Fredrik "Grizzly" Eriksson lade målvaktsklubban på hyllan 2011. Därefter gjorde han tolv raka säsonger som ledare, främst målvaktstränare men även assisterande, i klubben.
43-åringen har varit med på hela resan från division 1 och alla nio åren i allsvenskan, fram till konkursen. Han känner Vita Hästen utan och innan.
– Jag har ju vetat om att det varit tufft ekonomiskt, men inte att det var så illa som det ändå var. Så det kom ändå lite som en överraskning, säger "Grizzly" om konkursen.
Han fick upp ett litet hopp i och med fansens arbete, men det grusades som bekant.
– Nånstans hade det nästan varit skönare om vi rasat ur serien på sportsliga grunder, säger Fredrik Eriksson som hade önskat mer tydlighet från klubbledningen i ett tidigare skede.
Att det inte var överfyllt i kassan märkte Eriksson av den gångna säsongen.
– Eftersom jag har skött de flesta bokningar och beställningar av mat och transporter till matcher, och även beställningen av utrustning, så är det klart att jag har märkt att det har varit dåligt. Sen har det ju varit kärvt i många, många år och leverantörer har ställt upp trots att de inte har alla pengar i tid, säger Fredrik Eriksson.
– Det känns ju tufft, utan att lägga någon skuld på mig, att jag har suttit och beställt massa grejer och det blir en konkurs. Många leverantörer får inte sina pengar då.
Är man verksam i Vita Hästen, då unnar man sig inget överflöd, den devisen har Fredrik Eriksson levt efter under sina år i Norrköping.
– Vad jag har fått till mig, så har det varit ganska lika varje år. Det gjorde att det kom som en extra stor överraskning att det blev konkurs nu. Det har alltid löst sig på nåt sätt tidigare. Samma känsla fanns även i år, säger han.
"Grizzly" minns att lönen var sen några gånger i hockeyettan. Sedan avancemanget till hockeyallsvenskan var det aldrig något strul med det – fram till marslönen som var.
Han stänger inte dörren till en fortsättning inom Vita Hästen, medan han samtidigt håller utkik efter nya uppdrag.
– Om det är möjligt att vara kvar i Hästen, så är det ett alternativ för mig. För egen del beror det på vilket folk som kommer vara med och styra, det är det viktiga för mig om det ska vara aktuellt, säger Eriksson.
Kan det vara det bästa för Vita Hästen att börja om från noll?
– Jag hoppas att det kan komma nåt bra ur det här. Nu visade det sig att skulderna var astronomiska. Fansen har gjort ett extremt bra jobb. Kan man få med sig dem, ta hjälp av dem och jobba tillsammans – så finns det goda förutsättningar att komma tillbaka till elithockeyn relativt snabbt. Det handlar om att det är bra och rätt folk som styr, då kan jag tänka mig att vara med på den resan också.
1996 till 2023
Här är Vita Hästens resa från konkursen 1996 till konkursen 2023:
1996/97: Division 3, tränare Harri Piiparinen, Jörgen Wibner (under namnet NSH-96).
1997/98: Division 3, Rickard Rauge, Jonny Stridh, Jens Boiardt (namnändring till Hästen Hockey).
1998/99: Division 2, Göran Lindqvist, Jan Votruba.
1999/2000: Division 1, Jonny Stridh, Jan Votruba.
2000/01: Division 1, Jan Votruba.
2001/02: Division 1, Johan Schillgard, Rickard Rauge.
2002/03: Division 1, Johan Schillgard.
2003/04: Division 1, Johan Schillgard, Peter Eriksson, Hans Ljunggren.
2004/05: Division 1, Peter Eriksson, Alexander Patchev.
2005/06: Division 1, Mats Gyllenhammar.
2006/07: Division 1, Mats Gyllenhammar, Peter Ekroth, Magnus Blårand (namnändring till Vita Hästen).
2007/08: Division 1, Peter Ekroth.
2008/09: Division 1: Jeff Hällegard.
2009/10: Division 1: Jeff Hällegard.
2010/11: Division 1, Sune Bergman.
2011/12: Division 1, Sune Bergman, Sven Eriksson.
2012/13: Division 1, Patrik Klüft, Sven Eriksson, Pelle Hånberg.
2013/14: Division 1, Pelle Hånberg, Sven Eriksson.
2014/15: Allsvenskan, plats 8, Niklas Czarnecki, Mikael Johansson.
2015/16: Allsvenskan, plats 11, Mikael Johansson, Pär Hellenberg.
2016/17: Allsvenskan, plats 10, Jonas Johnson, Fredrik Eriksson.
2017/18: Allsvenskan, plats 9, Jonas Johnson, Fredrik Eriksson, Leif Strömberg.
2018/19: Allsvenskan, plats 14, Leif Strömberg, Fredrik Eriksson, Sune Bergman, Per Bäcklin.
2019/20: Allsvenskan, plats 6, Tony Zabel, Niklas Czarnecki.
2020/21: Allsvenskan, plats 11, Tony Zabel, Niklas Czarnecki.
2021/22: Allsvenskan, plats 11, Tony Zabel, Mikael Johansson.
2022/23: Allsvenskan, plats 8, Anders Olsson, Tim Brithén.