Efter att ha varit en maktfaktor och ett topplag i hockeyettan i många år, så skedde det.
Vita Hästen tog steget upp till hockeyallsvenskan.
3 april i Ljungby blev drömmen verklighet. Något som klubben hade jobbat stenhårt för länge. Det var hockeyfeber i Norrköping.
– Vilket härligt minne. Jag håller det jättehögt. Det som ploppar upp i huvudet direkt när jag tänker tillbaka är vilket härligt gäng vi var – med så många skickliga spelare, säger Stefan Erkgärds som gjorde tre säsonger i Vita Hästen mellan 2011 och 2014.
Stefan Erkgärds har hunnit bli 35 år och har lagt rören på hyllan. När vi når honom är han på väg hem från sitt jobb på bank.
Han pratar gärna om åren i Vita Hästen i allmänhet, och säsongen 2013/2014 i synnerhet.
Ex-backen pekar på en stor nyckelfaktor bakom att Hästen till slut gick hela den långa och snåriga vägen.
– Per Hånberg. Vi hade ju honom som tränare från start den säsongen och han fick verkligen ihop gruppen. Vi hade haft bra trupper mina tidigare år också, men Pelle fick verkligen alla att tro på det, på riktigt, säger Stefan Erkgärds,
– Samtidigt var det lite mer avslappnat inför säsongen. Klart att vi ville gå upp, men det kändes inte som ett måste på samma sätt som åren innan. Jag och många andra kände dock att vi verkligen hade en stor chans nu, men det var inget man pratade högt om. Det hade kunnat bli en jinx, säger Erkgärds på sin härliga värmländska.
Stefan Erkgärds kommer in på hur extremt starkt lag Vita Hästen hade för att vara ett hockeyettan-lag.
– "Sama" (Jesper Samuelsson), "Macke" (Marcus Eriksson), Lihagen (Niklas) och Mathushkin (Maksim). Det var några ruskigt bra spelare. Vi kunde vinna matcher på många olika sätt, säger Stefan och lyfter fram en sent inkommande ingrediens lite extra:
– Axel Brage stängde igen totalt ibland. Han gav oss alltid chansen att vinna. Speciellt mot de allsvenska lagen i kvalserien. Utan Brage tror jag inte att vi hade lyckats gå upp.
Hur var det att vara spelare i Vita Hästen vid en här tidpunkten?
– Hur bra som helst. Jag hade hört om "Kval-Himpan" innan jag kom till klubben. Nu fick jag verkligen uppleva den på nära håll. Det var fantastiskt kul att spela inför vår hemmapublik.
3 april var det, ja. Vita Hästen förlorade visserligen borta mot Troja-Ljungby, men den där poängen de tog med sig gjorde att den allsvenska biljetten säkrades med en omgång kvar att spela.
– Det var nästan surrealistiskt. Troja åkte ju ur den kvällen, så det var begravningsstämning bland många i hallen. Jag minns att det var fullt av Hästen-fans i Trojas gamla hall. Man ville aldrig sluta fira med dem.
– Och så kommer jag ihåg att vi fick vänta länge på ölen i Ljungby. Vi tog inte med någon öl, även om vi trodde på oss själva. Det hade känts dumt. Men till slut kom ölen. Det firandes en del i bussen på vägen hem kan jag säga.
Troja ledde med 2–1 i slutet av tredje perioden. I boxplay slog då Gustaf Gardell till och gjorde 2–2 vilket stod sig perioden ut.
– Det var jäkligt kul för honom att få avgöra. Han hade kämpat hårt i Hästen i flera år, säger Stefan Erkgärds.
Erkgärds – gjorde 121 matcher i klubben – rankar Hästen-avancemanget som det näst största i hans karriär. Endast slaget av när han gick upp till dåvarande elitserien med Rögle 2008.
Han lämnade Hästen efter uppflyttningen och rundade av karriären med två säsonger i hemtrakterna med Forshaga i hockeyettan.