Vita Hästens ordförande Rickard Rauge och konkursförvaltaren Magnus Nedstrand.
Magnus Nedstrand har fått ägna en hel del energi åt att få ordning på allt med den statliga lönegarantin som betalas till de 45 anställda personerna i Vita Hästen Ishockey AB.
– Parallellt med det hade jag ett möte i går (tisdag) mer personer i Vita Hästens ledning och andra. Vi satt i Guldrummet och stämde av läget medan jag ställde kontrollfrågor om utlånade bilar är tillbaka, popcornmaskiner och smått och stort. Jag har agerat som om ingenting annat ska hända. Jag kan inte agera på annorlunda sätt även om några har velat överklaga, säger Magnus Nedstrand.
Han har haft vetskap om Hästen Fanz arbete och hyllar deras engagemang.
– De har gjort ett jättebra jobb som jag har förstått. All heder till dem, säger Magnus Nedstrand.
Nedstrand blev uppringd av Magnus Bodin under onsdagen och var då tvungen att informera om den bistra sanningen.
– Jag berättade vad jag vet och det fick väl till följd att det inte går att genomföra en överklagan till Göta Hovrätt enligt deras uppfattning. De behövde få fakta. Det är först nu under de sista dagarna som jag har kunnat ge konkreta svar på hur det ser ut på tillgångsidan och så här ser det ut på skuldsidan. Först nu har vi fått ett grepp om detta, säger konkursförvaltaren.
Det var noll på tillgångar och tolv miljoner i skulder ungefär?
– Jag går inte in på det nu i en intervjusituation. Det kommer att bli offentligt med exakta belopp. Men det är inte noll på tillgångsidan, det handlar om ett antal hundra tusen kronor i värden som vi säkrar.
Lönegarantin innebär också en rejäl slant?
– Ja, det blir ju miljonbelopp som utgår när det är 45 personer som dels skulle ha sin innestående mars-lön och dels kommande uppsägningslöner och liknande. På detta kommer också arbetsgivaravgifter som också ska tas upp som en skuldpost i den här konkursboteckning som ska bli klart i början på maj.
Magnus Nedstrand har mer finlir att göra innan han kan lägga alla siffror på bordet, för allmän beskådan.
När konkursen har vunnit laga kraft, efter 21 april, kommer det att säljas saker till föreningen för att stötta ungdomshockeyn.
– Det som är viktigt att klargöra. Det blir alltid andra värden när det blir en konkurs. Då blir plötsligt tillgångarna, det låter ju stenhårt, men det är ju slaktvärdet. Vad är nån att betala för inventarierna i en restaurang i Himmelstalundshallen? Vad de är bokförda till, hur de ser ut, eller såna grejer – det bryr man sig inte om som konkursförvaltare. Vi ska ha försiktigt upptagna värden på tillgångssidan, säger Nedstrand och lägger till:
– Jag har velat prioritera. Det är ju bättre att jag kommer överens med företrädare för föreningen om det är klubbor eller annat. Det är bättre om man är hygglig och kan försvara att vi säljer saker (från aktiebolaget) till föreningen och kommer överens om ett rimligt pris, så att vi hjälper föreningen. Det är på marginalen, men det är det bästa alternativet.
Magnus Nedstrand vill inte påstå att något har förvånat honom under sin process hittills.
– Juridiskt sticker det inte ut på något sätt. Det handlar mer om att det finns ett stort intresse rörande en klubb som många har följt i glädje och sorg, säger han.
Har du hittat några missade fakturor och glömda skulder som du inte räknade med?
– Nej. Ingenting sånt. Men där ska vi ju göra den så kallade förvaltarberättelsen. Om det är nånting som sticker ut ska vi rapportera det. Vi måste titta på mellanhavanden mellan aktiebolaget och föreningen, så att det inte har varit några konstigheter där emellan. Hittar vi något kommer vi att ställa frågor till styrelsen.
Kan du upptäcka saker som gör att föreningen ligger mer pyrt till än vad som är fallet nu?
– Det finns ingenting som tyder på det. Men i vilken konkurs som helst, om ett aktiebolag har samarbetat nära med en förening, så måste vi titta på vad det har varit för betalningar och transaktioner mellan de här två och olika närstående. Jag skulle göra fel om jag säger att det är något vi inte tittar på – för det gör vi alltid.
Den kanske vanligaste frågan som Magnus Nedstrand har fått på sistone är: Hur kunde det bli så här?
– Det blir en senare, mer intressant frågeställning som också blir offentlig. Vad var det som gick fel? Hur såg det ut i bokföringen? Har man skött sina räkenskaper? Har man haft balans- och resultatrapporter? Jag har fått höra från en del olika håll att man ena gången sa si och andra gången sa så. Det finns många borgenärer som vill ha en fråga besvarad. Vi ska kunna svara på det hoppas jag, avslutar Nedstrand.