Vita Hästen måste vinna i kväll för att få till ett avgörande i morgon..
I onsdags skulle jag bevaka Faiks bandykval på Grosvad men isen höll inte måttet så matchen flyttades till Katrineholm två och en halv timme senare.
Utan mig.
Jag drog till Himmelstalundshallen i stället, där chef CG hade koll på Vita Hästen–AIK och jag mest skulle agera chaufför.
Det var den sista hemmamatchen i grundserien och jag hade faktiskt inte haft tid att kolla resultatet innan jag klev in i hallen.
Men jag kom i helt rätt läge. Det stod 5–3 på tavlan med bara ett par minuter kvar.
Jag fick se Hästen reda ut fyra mot sex hela vägen till slutsignalen (och slutspelet) och jag rycktes med av trycket i "Himpa". Nostalgin från alla andra tunga segrar genom årtionden, glädjen och supportrarnas kärlek fyllde varenda kubikcentimeter av arenan.
Eftersom jag kom in som en "vanlig åskådare" och inte behövde hålla på och pilla med datorn unnade jag mig lyxen att känna efter. Och det kändes i hela den norrköpingska hockeykroppen, det skäms jag inte för att erkänna – även om man ska förhålla sig neutral och cool från pressläktaren.
Samtidigt for det andra mörka tankar genom hjärnan. Är det här sista säsongen på länge som man får se ett par tusen pers köra stående ovation sista minuten samtidigt som "Hästarna från Peking" rullar runt?
Jag vet inte. Ingen vet nog svaret på det just nu med tanke på det ekonomiska läget. Det ser dock allt annat än ljust ut och det behöver man inte vara civilekonom för att förstå.
Det är med de känslorna jag bänkar mig i hallen i kväll – att det faktiskt kan bli någon form av avsked. Den här matchen ska jag i alla fall arbeta på så med det fokuset blir det inte lika känslosamt eftersom det finns annat att tänka på.
Oavsett vilket: Vita Hästen har gjort en säsong som förtjänar snäppet mer än ett godkänt betyg – än så länge. Om de lyckas vända 0–1 mot Västerås och ta sig till kvartsfinal kommer det betyget uppgraderas någon grad till.
Nycklarna för en lyckad kväll i Himpa är både enkelt och svårt: minimera misstagen och håll koll på Frycklund så går det vägen till en tredje och avgörande match hemma i morgon.
Med tanke på allt som ligger i potten borde det bli fullsatt men förhandsinfon pekar snarare mot runt 3 000 åskådare.
De kan få bevittna en historisk "sista" match men jag hoppas verkligen att det inte blir så.
Den ekonomiska matchen är en helt annan historia men för ett par timmar vill man glömma det och svepas med än en gång i rock´n´rollen.
Må det bära eller brista.