Ni kan storyn vid det här laget.
Tobias Sandberg värvades från Mariestad, allmänt sedd som hockeyettans främste målvakt med en monstruös statistik på sitt cv.
Han var väl värd chansen, men det är inget litet steg att kliva upp på elitnivå efter många år i ettan. Vi har genom åren sett både flippar och floppar, mest floppar av de som Hästen snappat upp om vi ska vara ärliga.
När Sandberg ansluter till Norrköping, precis som sina lagkamrater i början av augusti för att gå på is i Stallet, så har hans utrustning inte kommit. Benskydd, plock, stöt och kombinat – samt lite annat smått och gott.
Han inledde i Jesper Myrenbergs gamla grejer från förra säsongen och gick sedan över till det där fula bruna setet som Vita Hästen fick låna av Bauer.
Det var sagt att han kanske skulle få leveransen med de nya grejerna till seriepremiären 23 september.
Om de kom?
Så klart inte.
Tobias Sandberg fick glatt gnugga på i lånegrejerna i sina fyra försäsongsmatcher och i hans allsvenska debut, hemma mot Modo.
Där det gick åt skogen. När han släppte in sitt fjärde mål – tidigt i andra perioden – byttes han (inte felaktigt) ut och nötte sedan bänk i förra veckans tre matcher mot Södertälje, Kristianstad och Tingsryd där Adam Ohre vaktade kassen.
Ingen mental massage.
Hur mycket påverkar det egentligen att inte få sina rätta grejer?
Jag hör olika när jag talar runt.
Men naturligtvis är det en nackdel, självklart är det störande och alla dagar i veckan är det ett stort minus till Vita Hästen att ens låna sitt nyförvärv hamna i den situationen.
Sägas ska göras att Adam Ohre också fick vänta lika länge på sina nya grejer. Där hade Ohre dock en fördel då han åtminstone kunde spela i sina egna grejer som han använde förra säsongen.
Tobias Sandberg fick stå med helt nya skydd, som på intet sätt var skräddarsydda för hans spelstil och kropp, att äntra sitt livs första allsvenska säsong med.
Och Modo-matchen på det.
Min bild av honom är att han är mentalt starkt. Men han måste ha känt en viss anspänning timmarna innan nedsläpp mot seriefavoriten Björklöven, med nästan en överdos av offensiva hot i truppen, oaktat att hans nya skydd kommit till honom en dryg vecka tidigare.
Att då kliva in och leverera det målvaktsspelet han gjorde är...wow.
I de två första perioderna var Vita Hästen bättre. Sandberg var alert på de utmaningarna som kom.
I den sista perioden blev Vita Hästen manglade och tillbakatryckta nästan ut till ismaskinen. Sandberg var överallt med sin aggressiva och påtagligt rörliga spelstil (182 centimeter är ingen längd med dagens målvaktsmått mätt) och stoppade puckar.
Jag satt och väntade på en kvittering.
Det kom ingen, tack vare Tobias Sandberg.
Han var en spindelman i målområdet, med ben och armar överallt som den gode Harald Lückner sade i C More-sändningen från Himmelstalundshallen.
Supportrarna glömde Axel Brage för en stund.
Sen fick Tobias hjälp av stolpen en gång, men ni vet vad det är man brukar säga.
Efter kraschen mot Tingsryd behövde Vita Hästen den här skrällsegern. Bara en sån sak att de lämnade jumboplatsen ska inte underskattas. Defensivt ska backparet Hampus Falk och Andreas Söderberg ha en skopa beröm för sitt arbete.
Marcus Eriksson blev, bland annat med sitt konststycke att hitta nät på en lucka som var minimal, en frisk injektion (ursäkta dåliga ordvitsen) och Arvid Degerstedt fick göra 1+1 och avgöra matchen mitt i bortalagets press.
Den sistnämnde är en herre som kommer somna extra gott i natt.
Men sen gäller det att vakna påkopplad redan under torsdagen inför den långa bussresan till Jämtland. Segern mot Björklöven är inte mycket värd om man förlorar mot Östersund, som med sin 3–2-seger hemma mot Kristianstad visade att du inte hämtar några lätta poäng där uppe.
Vita Hästen har mycket jobb kvar att göra.
Spindelmans-insatser i kassen är inget de kan räkna med varje kväll.