Den nästan två meter långe forwardsbjässen blev lite av en publikfavorit i fjolårssäsongens Vita Hästen med sitt kraftfulla spel.
Parterna lyckades inte enas om en förlängning av kontraktet varpå Hampus Olsson skrev på för GKS Katowice i polska ligan.
Han sökte ett äventyr och man får lov att säga att han hamnade i en rätt exotisk liga.
Hampus Olsson har levererat 13 mål och åtta assist på 29 seriematcher hittills.
– Jag fick höra mycket gott om Polen. Anthon Eriksson (nu utlånad till Västerås från Oskarshamn) som var här i klubben tog ju ett rejält kliv härifrån, så inga dörrar är stängda, säger Hampus Olsson till Sporten medan han tar en promenad.
Vad hade du för tankar när planet lyfte från Sverige mot Polen?
– När det lyfte var det spännande. Men när det landade, så tänkte jag: Vad fan har jag gett mig in på? Flygplatsen var ju fräsch och så, men precis utanför var det som att åka tillbaka till 1920 liksom. Det var sisådär. Men när jag kom in till stan var det bara positivt. En fräsch stad, stor stad. Jag har inget att klaga på. Det enda är väl att alla pratar inte engelska, men de försöker så gott de kan.
27-åringen har noterat att polsk hockey är på väg uppåt, även om det är en lång väg att vandra till att kunna mäta sig med de främsta nationerna.
– Skolning av unga spelare går framåt hela tiden. Vi har ett rätt gammalt lag och under första ispasset tänkte jag – herregud. Man såg verkligen vilka som var polacker och vilka som var skandinaver på hur man rörde sig, hanterade puck, åkte skridskor. Jag tänkte att fan de kan ju inte åka. Sen har de visat sig vara hur bra som helst, säger Olsson.
Hampus Olssons Katowice ligger fyra i den nio lag starka tabellen. Skåningen fick en häftig inledning av säsongen då han fick möta moderklubben Rögle i CHL-gruppspelet, där Katowice var nära att skrällvinna.
– Den polska ligan i sig är bra. De tre sista lagen är väl kanske inte riktigt med. Men i toppen är det bra klass, man kan väl jämföra det med mitten av allsvenskan skulle jag tippa, säger Hampus Olsson.
21 poäng på 29 matcher är bra, du fick en klart mer offensiv roll än i Vita Hästen direkt i Polen?
– Det var faktiskt en rätt konstig grej. För när jag snackade med sportchefen så sa han att jag skulle få en framåtlutad roll och hela den biten. Men när jag kom hit sa tränaren att jag skulle ta över Anthon Erikssons roll, vilket var i stort sett likadan som den jag hade i Hästen. Jag började faktiskt därifrån, men har därefter jobbat mig uppåt. Jag har fått några chanser och tagit dem. Det har ju gått bra för mig, jag kan inte säga nåt annat.
Kravbilden är hög i Katowice, från styrelsen är det glasklart att laget ska fightas om mästartiteln. För en tid sedan fick klubben en ny president med stort hockeyintresse som satsar friskt.
Man är svag för titeln president, det är en annan tyngd i den titeln än klubbchef?
– Haha, så är det. Det är lite så när han kommer, att man sträcker på sig lite extra. Det är nästan så att man tar upp handen i pannan (skratt).
Kör du utomlands ett tag eller vill du hem till hockeyallsvenskan igen?
– Det är från dag till dag egentligen. Jag saknar ju Sverige, kulturen, hur snacket går och så vidare. Sen nästa dag är jag helt överlycklig över att vara här. Jag stänger verkligen inga dörrar nånstans. Men visst hade det varit kul att komma tillbaka till Sverige och bevisa sig igen. Nästa säsong är inget jag har grottat ner mig i ännu.