Fredrik Jensen (ordförande), Maria Holm, Peter Hunt, Johan Karlsson, Kim Silander och Magnus Bodin.
Där har ni förslaget på en ny Vita Hästen-styrelse inför måndagens årsmöte.
Att rösta fram den lär gå smidigare än att vaska fram det där bokslutet som verkar riktigt bökigt.
En solid målvakt i Jensen. Framför sig har han en förstafemma med både stora plånböcker, kompetens, hockeyintresse och kärlek till klubben.
Det har gått några veckor sedan styrelseförslaget presenterades, jag hajar fortfarande till när jag kollar på namnen. Otroligt profilstarkt. Att höra Peter Hunts tankar (om han blir vald, han bad om att få vänta med att uttala sig fram till att den biten är klar) blir synnerligen intressant. Och att Johan Karlsson fortfarande är med på tåget hade jag inte tagit för givet när Vita Hästen ännu en gång hamnade i ekonomiskt trångmål som sedan ledde till konkursen.
Karlsson måste helt enkelt ha varit enormt less på den gamla styrelsen, men har fått upp suget nu, säkerligen till stor del tack vare det stora engagemanget från Hästen Fanz.
Fotfolket, de som jobbade häcken av sig hela våren, de som älskar Vita Hästen på riktigt och kommer att stötta laget på matcherna även under omstarten som blir i en helt annan värld än miljonstinna hockeyallsvenskan.
Efter årsmötet räknar jag med att – om vi håller oss till A-laget – man börjar snickra ihop en trupp för spel i division 3. Att Patrik Degerstedt blir tränare och sportchef förefaller långt ifrån osannolikt. Detsamma gäller att spelare som Jesper Samuelsson och Jens Holmström kör vidare.
Behöver Vita Hästen gnugga många år i hockeyns gärdsgårdserier?
Det tror jag inte.
Jag ser det som fullt rimligt att man på två år klättrar två divisioner. Den muskelmassan och kunskapen finns i föreningen.
Men väl i hockeyettan, där blir det markant tuffare. Där finns det flera lag varje år med, i sammanhanget, god ekonomi och starka trupper. Som strävar efter hockeyallsvenskt spel. Med dagens system går bara ett lag upp varje säsong. Östersund och Nybro har fixat att penetrera nålsögat 2022 och 2023. Kalmar, Hudiksvall, Väsby, Boden, Mariestad, Karlskrona och Troja-Ljungby är alltid med i diskussionen men tvingas ta nya tag nästa säsong.
Min poäng: Alla Hästen-supportrar bör vara införstådda med att även om klivet till division 1 inte är något gigantiskt sådant, så är gigantiskt exakt rätt ord vad gäller att nå elitnivån, alltså att ta det vidare från ettan.
Precis som det var för Vita Hästen under senaste sejouren i landets tredjeserie.
Och det vore nog sunt. Att i lugn och ro – lagom takt om du föredrar det uttrycket – bygga upp en stadig grund samtidigt som man får tillbaka publiken till matcherna. För man har tappat åskådare här och där de senaste fyra-fem åren. På grund av coronan, uteblivna framgångar och som jag har förstått det ilska och besvikelse mot klubben i stort i hur saker och ting har fungerat från ungdomsnivån och uppåt.
2023 påbörjas vad som blir tredje gången gillt för Vita Hästen.
Föreningen ska resa sig ur askan och har – på papperet – utsökta förutsättningar för att göra det.
Framtiden kommer att utvisa om Norrköping vill och kan ha ett elitlag i ishockey.