Målvaktsfrågan
Ludvig Eriksson och Ludwig Lundgren från de egna leden har gjort det bra under säsongen. Ändå plockade Vita Hästen in Emil Jidskog innan jul.
33-årige Jidskog har ett cv som osar klass i division 3-sammanhang och att man tog in honom säger oss två saker.
Vita Hästen är väl medvetna om hur illa det vore att bli kvar i trean ett år till – och litar inte riktigt fullt ut på Eriksson och Lundgren när det ska dra ihop sig på allvar.
Jidskogs kunskap kan ingen betvivla. Däremot kom han till Hästen utan att ha spelat en enda match på en och en halv säsong. Klart det är lite rostigt och hans tre inledande matcher har totalt sett inte varit övertygande utifrån den kravbild som finns på honom. Han behöver växla upp.
Att då Eriksson går in och agerar som han gör mot Motala är imponerande och skickar en signal till tränarstaben.
Emil Jidskog är inte värvad för att sitta bänk, däremot gav han ett ödmjukt intryck av att inte ta någon förstaspade för given. Hans högstanivå är för hög för division 3 samtidigt som Ludvig och Ludwig har varit med från försäsongen – de är väl samspelta med backarna – och det finns ett värde i att "egna killar" vaktar kassen i den här omstarten.
Har du ett dilemma här, Patrik Degerstedt?
Jens Holmströms elegans
Jens Holmströms överlägsenhet på isen när han tar i – både med kropp och huvud – är enkel att se.
Han har inget skott att hänga i granen, slår inte några "Macke-pass" och är ingen sprinter på skridskorna.
Men som helhet, oj vad viktig Holmströms närvaro är för detta Vita Hästen. Jag satt och tänkte på en specifik detalj i matchen mot Motala, och det är Jens Holmströms förmåga att vinna pucken i olika situationer.
Kommer han till pucken samtidigt som en motståndare, så är den i Vita Hästens ägo nio av tio gånger sekunden senare. Holmström gör det inte genom att tackla bort motståndaren – han lägger beslag på pucken genom elegant bruk av sin egen klubba. Ett lätt litet lyft av den andres klubba, eller nån fin liten rörelse med bladet och han kan sedan fördela vidare.
Det måste vara oerhört frustrerande för de mindre rutinerade motspelarna.
33-åringen har varit med i exakt hälften av tävlingsmatcherna och har tidigare flaggat för att så lär det förbli säsongen ut, innan han lägger skridskorna på hyllan.
Han blir bara viktigare ju närmare våren kommer.
Inget i egna händer
Visst, Vita Hästen har kvar att möta Sörhaga/Alingsås i Himmelstalundshallen. Då förmodligen med Gustaf Gardell (kanske kan spela redan till nästa helg), Jens Holmström och Hugo Leufvenius (en spets i anfallszon man kommer få stor nytta av) i laguppställningen.
Tre poäng in på kontot där är att förvänta. Men Sörhaga/Alingsås kan vara fyra pinnar före Hästen, med lika många spelade matcher, efter deras söndagsmatch mot Rönnäng.
Jag vet, det är många omgångar kvar och allt det där. Sörhaga/Alingsås har dock varit i toppen av trean ett par år nu, de vet vad som krävs och har en förmåga att dra det längsta strået i tajta matcher.
Jag tror inte att västgötarna kommer att förlora många matcher alls i alltrean, vilket gör att Vita Hästen inte har råd med några snedsteg på vägen för att bli seriesegrare och nå kvalserien utan att tvingas till play off-spel.
Sen bör det belysas att i PO-rundan ställs lag två och tre från alltreorna i Region syd mot seriesegrarna i de fyra vårserierna, alltså lag som missade att ta sig till alltrean.
Just nu toppar Skärblacka sin vårserie – övriga i samma position är Lysekil, Skärgårdens SK och Osby – och har en play off-plats. All respekt för "Blacka" och de andra, men Vita Hästen kommer dansa igenom ett eventuellt play off oavsett motståndet. Det spelar ingen roll att det bara är bäst av tre matcher, små marginaler och allt det där.
Däremot ser jag ett stort värde för Hästen att vinna även alltrean, ta med sig det in i kvalserien och kunna träna på ordentligt veckan innan slutspurten drar igång.
Backsidan
Om Victor Lindman hade kunnat spela 60 minuter i varje match hade det varit lugnt. Men nu är Vadstenasonen ingen robot utan bara en jäkligt skicklig hockeyspelare.
Med Jakob Engvall frånvarande fick Sebastian Norén vikariera som back för att få ihop tre backpar. Norén gjorde det bra, men jag förstår att man hellre ser honom i en kedja och söker efter en ny back med ljus och lykta.
Jag vidhåller att dagens uppsättning ska räcka för ett division 2-avancemang. Inte minst tack vare den offensiva kraft som finns. Samtidigt vore en skada på nämnde Lindman en mardröm och lite som med Jidskog, så vill inte Vita Hästen lämna något åt slumpen.
Förre Västervikskaptenen Erik Gustafsson ser det inte att ut att bli något med, men spelande sportchef Jesper Samuelsson lär kunna presentera ett namn inom en inte alltför lång framtid.
Kan det rent av bli så att man hostar upp en hyfsad slant och tar in en pjäs (eller två) från ett lag i hockeyettan som inte har något att spela för i början av februari?
Jag ramlar inte av stolen om så blir fallet.