Björn Olsson klev in i IK Guts 2016. Det blev starten på en resa som först tog Guts från Norrköping till Finspång och framför allt: från spel i division 3 till att nosa på avancemang till hockeyettan i våras när man nådde kvalserien.
Häromdagen kunde Sporten avslöja att nya tränarduon, Tobias Jarl och Ludvig Martinsson, hoppar av. Senare kunde vi berätta om att Guts drar sig ur seriespelet när grundserien var avverkad.
Farhågor fanns för vad som skulle hända när Björn Olsson lämnade Guts.
De besannades och mer därtill.
– Väldigt tråkigt för föreningen och alla som på ett eller annat sätt bidragit till verksamheten. Det är många timmars ideell jobb som ligger bakom. Tyvärr har jag inte haft någon insyn i vad som hänt på slutet eller blivit tillfrågad i beslutet att lägga ner A lagsverksamheten, vilket känns tråkigt, säger Björn Olsson.
Är du förvånad eller vad trodde du skulle ske med klubben när du lämnade?
– Jag är inte förvånad över att det gått trögt ekonomiskt. Det var tufft redan förra säsongen och stödet från lokala sponsorer och publikintresset har varit väldigt svagt. Jag hade hoppats att någon annan skulle kliva fram och ta över när jag lämnat. Jag ville se att verksamheten fortsatte och att de skulle hitta vägar framåt för att säkra föreningens framtid.
Björn Olsson var en eldsjäl i ordets rätta bemärkelse. Förutom att vara huvudtränare och sportchef så hade han mängder av andra sysslor på schemat.
Ett axplock: Hämta spelare på flygplatser och färjeterminaler, ansöka om visum eller arbetstillstånd, städa och möblera lägenheter och ha samtal med en spelares sambo eller mamma som var missnöjda med istiden som spelaren fick.
Dessutom tog Björn Olsson busskörkort för att kunna ratta bussen till långväga bortamatcher i alla väderstreck.
Och inte minst: han gick in med miljonbelopp i Guts under årens lopp.
– Jobbet med Guts blev en livsstil där alla i min närhet blev inblandade vare sig de ville eller inte, vilket jag är evigt tacksam för.
Det är svårt att bedöma hur många timmar det handlade om. Det var något som jag levde med hela tiden och som jag brann för, säger Björn Olsson och lägger till:
– Jag vill vara väldigt tydlig med att det är många andra människor och sponsorer som jobbat med eller för Guts under åren och alla har dragit sitt strå till stacken och det är minst lika sorgligt för dem som det är för mig att detta beslut fattades.
Vad tror du om framtiden för ishockeyn i Finspång?
– Väldigt bra fråga. Jag undrar vad föreningen och styrelsen ska göra nu. Kommer verksamheten fortsätta med junior och ungdom? Hur ska de hantera skulderna? Hur mycket skulder finns det? Vad säger fordringsägarna? Jag förutsätter att styrelsen har en plan för detta när de fattar så stora och avgörande beslut som att lägga ner seniorlaget. Det är dock inte kommunicerat med mig, som är en av fordringsägarna.