En förlust efter fyra baklängesmål och en fyra timmar lång bussresa till Norrköping som lök på laxen.
Livet som allsvensk hockeyspelare kan vara väldigt glamoröst om du spelar i Timrå och segrarna radas upp på löpande band.
I Vita Hästen i januari 2021?
Det glittrar inte, nej.
Det var en konstig match som också var talande för ett Vita Hästen som inte lyfter den här säsongen, utan mer har fått slita med att inte sjunka alltför lågt.
Vita Hästen sköt samma antal skott på mål (även om gudarna ska veta att den statistiken kan vara missvisande ibland), de hade inte färre vassa målchanser än Tingsryd och spelmässigt hade de kommandot minst lika många minuter som smålänningarna.
Men de var sämre på några detaljer som är förbannat viktiga när vi snackar ishockey. Christian Engstrand hade ingen toppkväll i målet, något som Andreas Ljunggren i hemmalaget hade. Engstrand tappade en puck han trodde var blockerad vilket gav ett surt 0–2 i baken, Ljunggren hade koll på varenda kroppsdel och var pucken höll hus hela tiden.
Sen skall det sägas att Vita Hästen inte var dödliga när tillfällena till mål gavs. Stundtals var de ineffektivitetens ansikte utåt. Det var skott när de borde ha blivit ett pass och vice versa.
Om Martin Janolhs gjorde mål?
Klart han gjorde.
Janolhs tredje på fem matcher i Tingsryds-tröjan. Att jämföra med fyra mål 18 matcher för Vita Hästen.
Jag konstaterade det i vår podd, Nedsläpp Himpa, under helgen och kan väl slå fast det igen: Vita Hästen kommer inte att komma bland de sex översta lagen vilket innebär en direktplats till kvartsfinal. Stabiliteten för att klättra dit finns helt enkelt inte. Det spelar ingen roll att det är 69 poäng kvar att spela om.
I stället kommer det att bli krig för att nå topp tio och en åttondelsfinal.
Nog så utmanande.
Just nu pekar trenden på att Vita Hästen kommer att missa slutspel. Någon större risk för att tvingas spela negativt kval ser jag inte då Väsby och Kristianstad är alldeles för bleka. Men klart är att Hästen måste lyfta sig för att säsongen ska avslutas med slutspelsflärd och inte vara mellanmjölk rakt igenom.
Många av de äldre spelarna i truppen vet vi vad vi får av.
Har vi sett allt av ungtupparna Marcus Karlberg och Karl Påhlsson? Ingen av duon är någon Linus Andersson, men Hästen skulle må bra av att åtminstone en av dem tog ett stort skutt framåt. Bli en gubben i lådan.
Men den allra viktigaste injektionen finns i Smedby, och väntar på att återkomma i speldugligt skick.
Marcus Eriksson.
Mycket av Vita Hästens öde bärs på hans axlar.