Vita Hästens ordförande Rickard Rauge.
Det går fort i hockey.
I den vevan hoppade den vice ordföranden av, på grund av tidsbrist (!), och den 31 mars lämnades konkursansökan in.
Ordföranden Rickard Rauge förklarade att man hade "vänt på alla stenar" men att det inte fanns någon annan väg ut än konkurs.
Vi i media har försökt följa den här dödskampen så mycket som det bara är möjligt. Både Rauge och VD:n Johan Lundström har varit tillgängliga och öppna med information så ingen skugga ska falla över det.
I en månads tid, mellan årsmötet och konkursen, var det ett "jättetufft läge" men alla försäkrade att det letades lösningar på alla möjliga och omöjliga sätt.
När Rauge aviserade att han tänkte komma till sportredaktion "med följe" förra fredagen anade vi så klart vad anledningen var. Ändå fanns det en liten öppning i bakhuvudet att Vita Hästen kanske hade fått napp någonstans och skulle presentera en räddningsaktion.
Så var det inte.
Konkursansökan kom inte som en blixt från klar himmel men det blev ändå lite chockvibrationer när man såg det svart på vitt, med Norrköpings tingsrätt som adressat.
Inte minst eftersom hoppet ändå levde in i det sista – tills det helt plötsligt var dött.
Så kände vi som bevakar Vita Hästen som opartiska.
Hästen Fanz och spelarna jublar ihop.
Hur supportrarna, och de som följer klubben nära, tog det? Inte särskilt svåranalyserat. Det var bara att sticka in näsan i sociala medier och översköljas av sorg, ilska och besvikelse.
Det var öppna vittnesmål om vuxna människor som grät efter konkursbeskedet. Som om någon man känner och älskar hade gått bort – vilket det också upplevdes som för en del.
Men något starkt kickades också igång förra helgen.
Magnus Bodin, Hästen Fanz.
Supporterprofilen Magnus Bodin drack först gravöl, fällde ett par tårar och förbannade ledningen.
Sen använde han alla Vita Hästen-känslor som positiv bensin för att tända elden hos alla likasinnade supportrar.
För de finns där ute: i hundratal och tusental.
Hoppet om att upphäva konkursen har fått fart med Hästen Fanz kampanj "Vita Hästens framtid". Bodin själv pytsade in 5 000 kronor i starten och på bara ett par dagar är insamlingen uppe i runt 400 000 kronor.
Det är både häftigt och hjärtvärmande att se den här supporterkraften resa sig, ta striden och vägra ge upp. En tusenlapp här, 500 spänn där – Himpafältet och Hästen Fanz på Facebook svämmar över av screenshots från allt swishande.
Det är också mitt i det här otroliga efterspelet som man börjar fundera på om styrelsen verkligen hittade och vände på alla stenar.
Såg man inte det allra närmaste och viktigaste: själen, hjärtat och lungorna hos de egna fansen?
Magnus Bodin känns både övertygande och tvärsäker när jag pratar med honom på påskaftonen:
– Det är det här som håller mig vaken om nätterna. Vita Hästen anser säkert att de har fått med oss men det tycker inte vi. Jag är övertygad om att vi hade löst det här om vi hade involverats innan konkursen, säger han.
Bodin har haft tentaklerna ute i Vita Hästen i åratal. Han beskriver en splittrad förening där ledningen, enligt honom, verkar ha tappat kontakten med gräsrötterna.
Hästen Fanz möte på långfredagen.
Gräsrötterna lever dock i allra högsta grad. Under långfredagen samlade Bodin och Hästen Fanz ett drygt 50-tal eldsjälar till Guldrummet i Himmelstalundshallen för att strukturera upp räddningsarbetet.
Det ledde till skapandet av flera olika arbetsgrupper som bland annat fick i uppdrag att engagera företag i kampen för klubben och försöka hitta alla fordringsägare för att om möjligt få skulderna avskrivna eller nedskrivna.
Jag är inte expert på hur en hockeyklubb jobbar utanför isen men såna arbetsuppgifter känns ungefär som sådant en styrelse eller en VD borde ägna sig åt.
Hästen Fanz möte på långfredagen.
Jag säger inte att de inte har gjort det – men med tanke på var det här ekonomiska haveriet slutade hade varenda hjälpande hand självklart varit välkommen, innan det blev för sent.
Glömde Vita Hästen bort sina egna supportrar innan man tryckte på den slutgiltiga knappen?