Det som Henrik Klefbäck åsyftar är åren då hans två söner var med i Vita Hästen, som barn och ungdomar. Den siste av sönerna lämnade klubben för sex-sju år sedan.
Och punkten från den upprörda insändaren till NT – som tog upp flera andra saker – var följande:
"Styrelsemedlemmar som har egna spelande barn i föreningen har låtit sina barn ”flytta upp” ett lag i ålder samtidigt som det i Hästens värdegrund står att det inte får ske. Alla ungdomar ska spela i det lag man enligt födelseår tillhör. Då styrelsemedlemmarna ”flyttade upp” sina egna barn var det flera duktiga spelare som också önskade få ”flyttas upp” men fick då ett nej med hänvisning till Vita Hästens värdegrund".
– Jag har inte läst insändaren, men har skummat eftersnacket och Vita Hästens svar på det hela på social media i dag. Det här är ingen nyhet, det här förekom redan på vår tid, på ett eller annat sätt. Har man en förälder som är väldigt ihärdig, en förälder som kanske sitter med i ungdomsstyrelsen eller en förälder som på ett eller annat sätt är involverad i föreningen – ja, det förekommer en ganska obscen svågerpolitik emellanåt, säger Henrik Klefbäck.
– Nu vet jag inte exakt hur läget är inom Vita Hästen nu. Men om en grupp reagerar på det här sättet, så borde det finns ett uns av sanning i det som framkommer. Nånting är det som har hänt.
Han berättar att han och hans söner inte drabbades personligen av det under sina aktiva år i föreningen.
– Men visst har vi sett det på nära håll. Ser man generellt över hela idrottssverige, så är det här något som förekommer i nästan samtliga föreningar. Ser man till Vita Hästen i det här fallet, man har ju gått och väntat på att en dag, då kommer det att smälla till rejält om det fortsätter, säger Henrik Klefbäck.
– Det var exakt samma procedur när jag var inne i föreningen, som den som tas upp nu. Och när min äldste son var liten och skulle spela i U10, då hörde man exakt samma sak från generationen innan, de som var i U15–U16 då.
Henrik Klefbäck hoppas att någon eller några av de som ligger bakom insändaren kan kliva fram och berätta ännu mer om händelserna. Han tycker också att det ska gå alldeles för fort fram inom ungdomsidrotten nuförtiden, och att lagsporterna blir allt mer individuellt inriktade.
Han hittar också saker där Vita Hästen kan lära sig av Linköping HC.
– Min äldsta son gick ju till LHC ganska tidigt. I LHC är det ett helt annat tänk än i Hästen. De värnar ju om alla spelare som de har i föreningen. De som kanske inte tar sig vidare i sin karriär, antingen leder man inte dom på domarspåret eller så kommer de tillbaka och tränar lag. Min sons tränare under åren i LHC var tidigare spelare i klubben och som pluggade på universitet och sånt där. Hästen har aldrig lyckats med att få utomstående, oberoende tränare till ungdomslagen, säger Klefbäck.
– Okej, hockeyskolan och sen U10 och U11 när ungarna är så små är en sak, men när de blir lite äldre, Hästen har alltid haft föräldratränare. Sen ska gudarna veta att LHC har föräldrar inblandade också, men det är annorlunda där. Jag tror inte det har något att göra med att LHC är en större klubb, det är mer en fråga om kultur.
Vi har varit i kontakt med Vita Hästens ordförande, Rickard Rauge, och bett honom bemöta ärendet.