4 oktober 2016.
Ett datum Vita Hästen lär minnas med fasa.
Laget blev fullständigt tillplattat hemma i Himmestalundshallen av formstarka Västervik.
1–7 slutade tillställningen – och det var välförtjänt.
Efter en ganska jämn första period gick gästerna på knock i andra. 0–1 blev hastigt 0–3 och Hästen hämtade sig aldrig efter det.
Det var virrigt, vilset och ägsligt ute på isen.
När Västervik sedan tryckte in både 4– och 5–0 i inledningen av tredje fick en stor del av hemmapubliken nog.
De orkade helt enkelt inte se mer.
Genomklappningen var total.
Nye tränaren Jonas Johnson fick smärtsamt se på när hans lag blev förnedrat på hemmais.
– Vi blir utspelade. Det får inte sjunka så lågt försvarsmässigt, säger Johnson som försökte ruska om i laget för att stoppa blödningen – men ingenting verkade hjälpa.
– Man försöker vara konstruktiv och ändra om på saker. Vi ändrare om lite i kedjor men nådde inte riktigt fram. Det blev en frustration hos killarna att prestationen inte blev vad den skulle. Det är ingenting som sker med vilja. Det är svårt att få ändring på det.
Vad säger du om spelarnas inställning i matchen?
– Intentionen är god i början. Första peridoden hel okej och vi gör många bra saker men tyvärr tappar vi allting. Det främst så att vi måste göra försvarsjobbet fullt ut hela, hela tiden. Det är det som ger trygghet.
Hur går ni vidare från det här?
– Det finns bara en väg att gå och det är att jobba hårdare med allting. Inte bara på isen utan på alla sätt och vis så att vi inte faller så djupt i vår prestation. Förståelsen för hur viktigt det är med alla detaljer måste öka.