Jag minns nÀr de första uppgifterna började florera om att Marcus Sörensen var nÀra Vita HÀsten. Att han sedan tidigare kÀnde Tony Zabel, och Àr nÀra vÀn med Emil Lundberg, var tvÄ faktorer som gav vatten pÄ kvarnen.
Men det kÀndes ÀndÄ för bra för att vara sant.
Marcus Sörensen var nÄgot helt annan Àn de andra "NHL-lÄnen" som dök upp hÀr och var i hockeyallsvenskan. Han Àr etablerad dÀr borta och ingen som "kanske kan bli det pÄ sikt".
29 september skrinnade han sedan ut pÄ en Vita HÀsten-trÀning och presenterades officiellt av klubben.
FörvÀntningarna var höga.
FörvÀntningarna övertrÀffades trots det lite grann, Ätminstone i min bok.
Marcus Sörensen lÀmnar som ledare i poÀngligan med 24 poÀng (11+13) pÄ 14 matcher, som hade kunnat vara Ànnu mer om han varit mer sjÀlvisk och lagkamraterna haft Ànnu mer skÀrpa. Hans poÀngsnitt, 1.77 pinnar per match, Àr endast slaget av en viss Jonathan Dahlén som stÄr pÄ 2.11 i nulÀget.
28-Äringen lÀmnar ocksÄ ett stort tomrum efter sig nu nÀr han ska börjaförbereda sig för NHL-sÀsongen med San José Sharks. NHL Àr Sörensens rÀtta habitat. Det Àr ett hav medan hockeyallsvenskan Àr en insjö, och han bidrog med kollosallt mycket till Vita HÀsten.
Det var eleganta uppĂ„kningar med pucken i offensiv zon, det var öppnande passningar, det var distinkta mĂ„l, det var ljuv skridskoĂ„kning â och det var ett fysiskt spel som gav honom utrymme att operera pĂ„.
Allt det dÀr har varit en trygghet och livlina för Vita HÀsten nÀr helheten har hackat.
Det har givit ett antal extrapoÀng.
En spelare gör inget lag i ishockey, men vissa spelare kan göra förbannat mycket i ett lag om man spelar i en serie som man Àr klart överkvalificerad för.
Som Marcus Sörensen i hockeyallsvenskan.
FredagskvÀllens match borta mot Tingsryd blir HÀstens första utan storstjÀrnan. Hur det ser ut dÀr ska vi inte dra nÄgra vÀxlar av, oavsett om det blir bra, dÄligt eller dugligt. Det ska vi inte göra tre-fyra matcher framÄt i spelschemat heller.
Men om 10-15 omgÄngar kommer vi att kunna ursköna ett slags facit för hur Vita HÀsten stÄr sig utan Sörensen.
Det blir ett test för lagbyggets styrka. Att Sörensen och övriga NHL-lÄn (för HÀstens del förvÀntas Àven Simon Holmström och Linus Högberg lÀmna framgent) kom in var en bonus, precis som för övriga allsvenska lag som haft spelare pÄ samma premisser. Att det inte skulle vara en hel sÀsong har alla vetat om.
Det finns ingen spelare i Vita HĂ€sten som Ă€r ens i nĂ€rheten av Sörensens klass. Nu kommer det handla Ă€nnu mer om att lagmaskinen fungerar, att varje enskild spelare gör sitt uppdrag pĂ„ isen fullt ut. Inga spelare kan gömma sig eller fĂ„ draghjĂ€lp. Ănnu större individuellt ansvar vilar frĂ„n och med nu pĂ„ spelare som exempelvis Filip Cruseman, Emil Lundberg och Jens Holmström.
Att se Marcus Sörensen i hockeyallsvenskan var en fröjd. Det kommer att dröja lÀnge innan en lika skicklig spelare drar pÄ sig Vita HÀsten-tröjan igen.
Ska vi sÀnka kraven pÄ HÀsten nu?
Kommer laget att falla ihop?
Ăr det bara att glömma en topp sex-placering som ger en direktplats i kvartsfinalen?
Trippel-nej.
SÄ enkelt fungerar det inte i ishockeyns komplexa vÀrld. Vita HÀsten har fortsatt en trupp som pÄ papperet Àr minst lika bra som i fjol. Det som kommer avgöra om den hÀr sÀsongen blir framgÄngsrik eller inte Àr till viss del individuella prestationer; Har Topi NÀttinen Ànnu mer offensiv flÀrd i sig? Kommer Kevin ElgestÄl att vÀxa? Och kommer David à slin att hitta en jÀmn och bra nivÄ?
Men till största delen handlar det om hur pass vÀl Tony Zabel fÄr med sig gruppen i sitt sÀtt att spela.
Examensprovet börjar nu.