När AIK gjorde 4–2 i tom kasse var det över.
Vita Hästen hade lika gärna kunnat börja packa sina trunkar redan där.
Tyckte jag.
Mindre än en minut senare stod det 4–4 efter att Kim Johansson och Alexandre Lavoie gjort varsitt mål och ordnade fram en förlängning som senare slutade med straffar.
Som vanligt förlorade Vita Hästen i straffläggningen, det här var femte gången av fem möjliga den här säsongen. Det är fem tappade poäng som kan visa sig bli oerhört värdefulla när tabellen summeras i mars.
Det kan man ta med sig från matchen.
Man kan också ta med sig moralen som Vita Hästen visar på slutet.
Det är lätt att tro att moralen är lite sargad efter motgångarna som i mångt och mycket har präglat den här säsongen. Det är lätt att tro att moralen är lite sargad efter all omsättning på spelare som har varit.
Plus att AIK i början av februari är något helt annat än AIK under hösten. De kom till matchen mot Vita Hästen med åtta segrar på de nio senaste, och har klättrat till en betydligt rimligare tabellplacering sett till spelarmaterialet.
Bara att få med sig en poäng på Hovet är starkt.
Att fixa fram både en reducering och en kvittering så sent är mer än så.
Vi kan konstatera att huvudena är det inget fel på hos Vita Hästen. Nu handlar det för Tony Zabel och Niklas Czarnecki att få ihop gruppen till en enhet som jobbar rätt tillsammans. Hinns det med eller är det för sent?
De individuella kryddorna finns åtminstone på plats.
Marcus Eriksson och Patrick Blomberg har betytt massor sedan de återigen klev in i handlingarna. Blomberg ser ju faktiskt bättre ut än vad han gjort under sina tidigare comebacker.
Alexandre Lavoies kärleksaffär med hockeyallsvenskan visar inga tecken på att avslutas. Emil Lundberg ångar på likt ett lokomotiv och Mark McNeill gör stor nytta.
Då har jag inte ens nämnt Hunter Fejes som inte är rekryterad till Hästen för att leka med fladdermusen.
Frågetecknet hos Vita Hästen framöver sätter jag över backsidans bredd som inte tål en större mängd skador – hur många poäng Kim Johansson än producerar – men också på de sista utposterna.
Nu släppte Julius Pohjanoksa in några snöpliga mål mot AIK, och han gjorde ett par högkaratiga parader. Pohjanoksa har stor kapacitet vilket också gäller kollegan Christian Engstrand.
Men kan någon av dem kliva fram riktigt stort – vinna matcher åt laget – över tid?
Det har vi inte riktigt sett än.
Det kommer att behövas.
För det rör på sig ovanför i tabellen. Tingsryd, Mora, Västervik och gänget planerar inte att släppa ifrån sig sina åttondelsfinals-platser frivilligt. Och det kan mycket väl trilla in ett par spetsiga nyförvärv även hos dom innan deadline 15 februari.
Vita Hästen möter Modo och Kristianstad i de kommande två matcherna.
Jag behöver inte ens skriva hur viktiga de är.