Det, och mycket annat, berättar Norrköpingssonen i en lång intervju med Hockeysverige.
Skellefteå-veteranen, storebror till NHL-backen Jonathan och son till förre Hästen-centern och tränaren Sven Ericsson, rehabiliterar sig efter den svåra skadan i februari då han slet av både hälsena och vadmuskel. Ett arbete som går minst sagt trögt för Saik-profilen.
– Psykiskt mår jag hur bra som helst. Fysiskt mår jag hyfsat, men jag tycker att det går långsamt, säger han till Hockeysverige.
Han hoppas kunna spela åtminstone en säsong till i Skellefteå.
Även barnen, åttaåriga Elsa och treårige Olle, håller tummarna för pappa.
– Det är bara skadan som står i vägen. Hade barnen inte velat att jag inte skulle spela så hade jag inte spelat. Men de vill att jag ska spela. De gillar att vara i hallen och se matcherna.
Moderklubben Vita Hästen har aldrig gjort någon hemlighet av att man hoppas få se Jimmie i Himmelstalundshallen igen. Det är 17 år sedan han lämnade Norrköping för Västerbotten.
– Jag vet att Vita Hästen drömmer om att jag ska spela där så blir det besvärligt då jag har familjen här. Det skulle inte hålla att vara ifrån dom även om det vore jävligt skoj.
Jimmie Ericssons liv finns sedan länge i Norrland.
– Det här är mer hem, men jag känner mig hemma i Norrköping också så klart. Lotta (Jimmies fru, vår anm.) jobbade långa dagar en hel vecka för inte så länge sen. Då tog jag med mig barnen ner dit en vecka.