Två matcher, två segrar – och tre assists. I SHL för favoritlaget Frölunda.
Det är en sensationell utveckling som göteborgaren Erik Borg knappt kunde drömma om för en vecka sedan.
Men det kan gå undan i hockey. Direkt efter Vita Hästens bittra förlust i Karlskoga i onsdags såldes kaptenen till Frölunda.
Mindre än ett dygn senare hade han hunnit med en bussresa till Norrköping, en kort sömn, bil till Göteborg klockan sex på morgonen och senare på kvällen debut i Scandinavium.
Som slutade på allra bästa sätt med Frölundavinst mot LHC med 6–1 och en assist från Erik Borgs klubba.
Galen utveckling är bara förnamnet.
– Ja. Man tror nästan inte att det är möjligt och jag har nog inte riktigt hunnit landa än. Det känns fortfarande som jag bara är på hembesök i Göteborg, som det alltid har varit, och ska träffa lite kompisar. Samtidigt som jag njuter av varenda sekund. Det är någonstans mitt emellan. Men vi var lediga igår och det var skönt. Jag kunde packa upp lite och försöka landa i alla fall, berättar Borg från västkusten.
Beslutet att byta klubb var tvunget att tas snabbt, med tanke på att deadline var vid midnatt, men han fick råd och stöttning från agenten och alla i Vita Hästen att acceptera kontraktsförslaget.
– Det var jäkligt speciellt. Jag har alltid prioriterat laget först men nu ställdes allt på sin spets. Det hjälpte att Frölunda hade skador och jag blev lovad att få spela redan "i morgon" och lite till framöver, och så har det blivit. Till sist var det inget att fundera på egentligen. Jag är så pass erfaren också, får man väl säga, så man vet sin plats i näringskedjan. Den här chansen kanske aldrig dyker upp igen. Det gjorde ännu mer att jag kände "nu kör vi".
Den första matchen var alltså i Scandinavium mot Linköping. Efter nästan fem år i Vita Hästen har Borg fått grepp på den östgötska rivaliteten och känslorna som kan finnas där.
– Absolut. Klart man hade det i baktanken. Det var ganska trevligt att kunna vinna och köra över dem på det sättet, konstaterar han.
Det är minst lika trevligt att få spela ihop med sin barndomsidol. Den snart 41-årige Frölunda-ikonen Joel Lundqvist, som har aviserat att det här är sista säsongen, är en spelare som den 14 år yngre Erik Borg har följt sedan barnsben.
– Definitivt. Det har varit en stor idol under många år. Jag har dels varit lite i Frölunda innan (som junior) och sett hur de jobbar. Det gör det ännu häftigare att få vara med på hans sista resa. Oavsett hur mycket jag spelar kan jag lära mig hur en sån som han pratar och driver ett lag liksom. Det ger mig mycket erfarenheter till min tidigare roll som lagkapten i Vita Hästen, säger han.
Loui Eriksson är en annan spelare som man studsar till på.
– Det är klart. Man får nypa sig i armen ibland, framför allt med de där två. Men det finns flera andra som också är väldigt bra. Hur de är med förberedelser, träningar och allt. Hur det än går kan man lära sig enormt mycket viktigt, både som hockeyspelare, idrottsman och människa.
Erik Borg kommer slutföra säsongen med SHL-trean Frölundas slutspel. Målet är självklart att han ska hinna imponera så pass mycket på klubbledningen att han blir kvar i laget till hösten.
– Jag har tagit byte för byte, sekvens för sekvens och match för match för att göra så bra jag bara kan. Jag är absolut nöjd hittills. Jag vill skapa mig själv så pass bra förutsättningar att det inte ska kunna gå att plocka bort mig, säger han.
Borg följer självklart Vita Hästens fortsatta streckkamp i allsvenskan. Han noterade också att den dystra sviten med tolv raka förluster efter förlängning sprack hemma mot Modo i helgen.
– Ja. Underbart, säger han.
Var det Erik Borg-effekten?
– Att jag lämnade ja? Precis, haha. Jag fick spela tre mot tre mot Rögle i SHL i stället. Och då vann vi ju då också. Så nu har både jag och Vita Hästen vunnit i tre mot tre i år.