Nio matcher utan en ynka seger vid ordinarie tid. Totalt fem inspelade poäng och en placering längst ner i tabellen. Dessutom har Troja-Ljungby och Kristianstad börjat vinna vilket gör att Vita Hästen har fyra poäng upp till säker mark.
Även om Hästen förväntades ligga i bottenregionen av allsvenskan, så är det klart att läget är ansträngt.
Att det skulle gå så här pass tungt är värre än vad jag trodde.
Som alltid i liknande lägen, så höjs det röster på sina håll för att en förändring på tränarsidan skulle lösa vissa knutar och få fart på poängintaget.
Ganska ofta är det så.
Inte i Vita Hästen nu.
Tony Zabel är ingen trollkarl och kan inte lägga någon magisk formel över truppen för att – sim salabim – dra fram ett vägvinnande spel ur en svart hatt. Han kan säkert göra saker bättre i sitt ledarskap och har en rak stil som kanske inte passar alla personligheter, men huvudproblemet handlar om truppens slagstyrka.
Det har fallit lite väl snabbt i glömska att Zabel tog Vita Hästen till en sjätteplats efter att han tagit över ett lag som tvingades kvala sig kvar 2019.
Jag kan inte ta gift på att det stämmer, men jag hör att Vita Hästen har näst lägst budget (nykomlingen Troja har mindre plånbok) i hela hockeyallsvenskan. Att Hästen har mindre pengar att röra sig med än lag som Västerås, Karlskoga och Södertälje är förståeligt. Där snackar vi hockeystäder med en stor tradition och historik av att befinna sig på elitnivå.
Men om Vita Hästen har lägre spelarbudget än klubbar som Kristianstad, Västervik och Tingsryd är det illa – och ett stort underbetyg till Hästens arbete med att driva intäkter.
Hur som helst: Hästen har fått den truppen det finns sedelbuntar till och då blir det kärvt om inte ett par spelare tar ett stort kliv framåt och överraskar positivt över tid.
Det har vi inte sett under de nio första omgångarna.
Jag behöver knappast skriva hur otroligt viktig onsdagens drabbning mot Tingsryd är. Hemma mot Björklöven och Karlskoga spelade Vita Hästen i stora stunder jättebra, men fick bara med sig en pinne då effektiviteten när det skulle avslutas var för dålig.
Hemma mot Tingsryd är det spelmässiga sekundärt. Det känns som en match som Vita Hästen bara måste vinna för att inte mista för mycket tro och energi – som kommer att bli vitalt under de fem matcherna som väntar efter TAIF:
Västervik borta, AIK hemma, Mora hemma, Tingsryd borta och Troja-Ljungby hemma.
Hörde jag säsongsdefinierade?
En herre man ska kunna kräva mer av hädanefter är lagkaptenen Jesper Samuelsson. Visst, han missade hela fjolårssäsongen med allt vad det innebär. Men nu har Samuelsson en hel försäsong med tillhörande träningsmatcher, plus nio allsvenska omgångar, i benen.
Klubbikonen är en spelare som behöver gå i bräschen och bli bra mycket mer potent offensivt än vad som har varit fallet.
Att det kommer hända saker på Vita Hästens front vad gäller truppen under säsongen tar jag för givet, oavsett hur det går i matcherna ovan. Det kommer att kosta, men det är inte lika kostsamt som att åka ur serien.
Jag skrev en önskelista å klubbens vägnar.
1) Två backar
Egentligen hade ju fler än så varit det bästa. Men låt oss vara någorlunda realistiska sett till vad som är ekonomiskt möjligt. Ingen back, i den inför säsongen frågetecken-omsusade besättningen, har tagit Himmelstalundshallen med storm. Här ser jag störst behov av två allroundkunniga försvarare, gärna med en liten övervikt åt det defensiva. Om någon har en riktig slägga från blålinjen är det en välkommen bonus.
2) En center
Två centrar hade inte heller varit fel, men även här ska vi inte sväva iväg för mycket. En pålitlig center med spetskompetens framåt skulle tillföra massor. Det har inte sprudlat i offensiven för Hästen på sistone. Då kanske Tony Zabel kan putta ut Filip Cruseman på en vinge permanent, något som båda två önskar.
3) En forward med riktigt bra skott
Någon som kan förvalta Marcus Erikssons passningar och förspel i powerplay om vi ska vara exakta. Och som är skottglad. PP-spelet kommer att bli extremt viktigt för Hästen om de vill undvika negativt kval.