Vita Hästen tappade matchen i Karlskoga.
Sen tappade man lagkaptenen till Frölunda.
Och tappar styrfart i jakten på slutspel – och kampen för att klara sig från negativt kval.
Jag körde på E18 mellan Karlskoga och Örebro när min telefon plingade till och lyste. Fram kom en notis om att Vita Hästen och Erik Borg går skilda vägar. En knapp timme innan transferfönstret stängdes.
Den såg jag inte komma.
Fast egentligen kanske man inte borde bli så förvånad?
Borg har inte Sebastian Benkers målsinne, Marcus Erikssons finess eller Jimmy Anderssons skridskoåkning – men han har lite av varje i sin repertoar och är en ganska komplett spelare som hade gjort nytta i samtliga allsvenska toppklubbar.
Erik Borg var dessutom så nära hemmason du kan komma efter fem år i Norrköping. Han var trevlig, vältalig och en utmärkt ambassadör för Vita Hästen och såna behöver klubben.
Det var ingen slump att han röstades fram till lagkapten tidigt i höstas.
På isen har Erik Borg blivit snäppet bättre för varje år. Han har varit den kanske allra jämnaste spelaren i den här upplagan. Stämplar alltid in, gör aldrig några svaga insatser.
När Tanner MacMaster inte var i närheten av att vara den där förstacentern har Erik Borg höjt sig ytterligare.
Som bra kaptener gör.
Jag kunde med lätthet se honom i ett topplag i hockeyallsvenskan nästa säsong. Med klart högre lön och chans till SHL-avancemang.
Det blev SHL redan i februari 2023 och jag tvivlar inte det minsta på att Erik Borg kommer att klara det bra i en fjärdekedja, som extraspelare eller hur nu Roger Rönnberg väljer att nyttja honom.
I Vita Hästen lämnar han ett stort tomrum efter sig. Det är inte så att laget kommer att rasa ihop, men det här gör att en spelare som Jesper Samuelsson (förmodar att han återigen blir lagkapten) måste steppa upp på isen. Ledande spelare som Marcus Eriksson och Jens Holmström blir ännu viktigare när det kommer till att visa vägen verbalt och med klubba och puck.
Hästen hoppades på en återkomst för Rihards Marenis.
Det slutade med att man fick in Filip Wiberg som var bänkad i Västerås, och blev av med Erik Borg.
Ingen uppgradering, även om Wiberg självklart ska få chansen att visa vad han kan i två-tre matcher, allt annat är orättvist.
Att Vita Hästen slutar på sportsligt minus innan transferfönstret smackade igen är emellertid helt i sin ordning. Med tanke på miljonerna som måste in för att greja elitlicensen, kontrollbalansräkningen och fan och hans moster – så hade allt annat varit skevt.
Modo valde i alla fall att inte kalla tillbaka Hugo Styf, och det är positivt för Anders Olsson och Tim Brithén.
Åtta omgångar kvar, med start på fredag mot Västervik i en match med tydlig "måste vinna-karaktär".
Jag tror fortfarande att Vita Hästen undviker negativt kval.
Men slutspel – som vore så ytterst betydelsefullt i deras ekonomiska sits?
Det kan gå, men det blir definitivt inte lättare utan Erik Borg.