Mycket har handlat om Wikströms vara eller inte vara, skador och sjukdomar och även andra hastiga ändringar i de bakre leden på slutet.
Knäet inte bra
- Mitt knä var väl sådär. Men någon gång måste man bita ihop, sa Wikström med ett snett leende.
Förutom lite tidiga krampkänningar så gick det bra för Wikströms knä och för försvaret i stort.
- Det är stor skillnad mot mitten av säsongen. Vi satt ner efter en tyngre period och pratade igenom och gick över till 4-4-2, borrade ner huvudena och körde. För vi hade då spelat ett spel vi inte behärskade, sa Wikström.
Lät kvasten gå
Den här matchen städade man ganska bra. Några halvchanser dök upp, men i övrigt stod man upp och David Wiklander sprang bra i duellerna med Erik Sundin.
-- Målet de gjorde var ju ingen målchans egentligen, utan en superprestation, konstaterade Wikström.
David Wiklander kände sig inte helt nöjd efteråt trots allt.
- Hade man fått en poäng borta mot HIF på förhand så hade man tackat ja. Men nu är det lite blandat, tyckte Wiklander.
Det var inget blygt bottenlag som tog för sig. Varken i första halvlek, en av säsongens bästa halvlekar, eller mot slutet efter kvitteringsmålet. IFK höll spelet väl uppe och grisade inte sista kvarten trots poängen.
Smartare
- I början av säsongen gick vi för mycket för det på slutet och åkte på skit. Nu går vi också för det, men på ett mer smart sätt, tyckte Wiklander.
De såg redan fram emot Elfsborgsmatchen hemma efter landslagsuppehållet.
- Man hade gärna stått här i dag och vetat att det var klart. Men Elfsborg blir en rolig hemmamatch, sa Wiklander.
Wikström:
- Två matcher kvar, det är möjligt att poängen vi har i dag räcker. Men så får vi inte tänka, utan fortsätta göra vårt, avslutade Wikström.
Marcus Langbrandt