0–4 mot Elfsborg. 1–3 på Olympia. IFK Norrköping mår inte särskilt bra för tillfället. Och problemen startade redan innan avspark när en sjuk Alexander Fransson kastade in handduken.
När matchen väl blåstes i gång blev inte så mycket roligare för Kamraterna.
Emir Kujovic sena reducering snyggade förvisso till förlusten en aning men insatsen var inget vidare. Och då är vi snälla.
Andreas Johansson mötte upp i mixade zonen. Stressad. Småförbannad och besviken. Han efterlyser mer av sitt lag.
– På det stora hela är vi för tama i själva spelet. Vi behöver mer folk som hjälps åt och ryter i, summerar IFK-kaptenen.
En träffande analys. Det var inget riktigt tryck i något ”Peking” tog för sig på Olympia.
Tempofattigt passningsspel. Vilsen defensiv som straffade laget igen och ett anfallsspel där glädjeämnena var lätträknade.
Men det dröjde innan Helsingborg kopplade grepp om måndagsmatchen. När det väl ringde bakom David Mitov Nilsson fick matchens gigant, Lalawélé Atakora, löpa länge och ohotat med boll innan han satte 1–0.
Tungt att ta med sig ut i omklädningsrummet.
Janne Anderssons budskap i paus var rakt.
– Vi måste spela en annan typ av fotboll, sätta längre bollar. Inte halvbollar men så gör de två snabba och då är det jättetungt, summerar IFK-managern.
Helsingborg dödade tillställningen på sex minuter när först Robin Simovic skallade in tvåan och Atakora behärskat bredsidade in HIF:s tredje på Darijan Bojanic utsökta framspelning.
3–0. 52 minuter på matchklockan. Tack och god natt.
Kujovic reducering var, som nämnt, bara halvdan kosmetika på en svag IFK-match.
– Så här långt var det våran sämsta match. HIF vinner rättvist, så klart. Vi kan bättre, fortsätter Janne Andersson.
Sju insläppta mål på två matcher för tankarna till ett motigt 2014. Så långt, att vi står inför en reprissäsong, vill inte Andreas Johansson sträcka sig till – än.
– Det är jag inte orolig för. Definitivt inte. Det säger jag nej till så behöver vi ingen mer utläggning.
Janne Andersson om att det läcker bakåt:
– Klart jag inte är nöjd med det. Det är alldeles för mycket.