Det var i november som hon och Casemiro slog till på SM-hoppningarna inomhus i Trollhättan. Från ingenstans, skulle man kunna säga, även om Sissela har bubblat i bakgrunden bakom A-landslaget i ett par år.
SM-silvret från 2019 förfinades till guld men medaljen värdesätts ännu mer coronaåret 2020 eftersom alla de bästa ryttarna var hemma i Sverige för ovanlighetens skull.
På förhand var det upplagt för världsstjärnan Peder Fredricson att ta sitt första individuella SM-guld men så blev det inte.
– Det var tufft motstånd med många fler från landslaget än vad det brukar vara. Jag läste ju tidningarna under veckan. Då var inte ens mitt namn påtänkt, men enligt dem var ju Peder där för att hämta sitt guld ungefär. Men när finaldagen kom visste jag att jag hade en chans. Jag kommer minnas SM och den där dagen resten av mitt liv, säger Sissela över en kopp kaffe när hon har suttit av från ett träningsvarv i ridhuset med just Casemiro.
Sissela är beridare hos CC Holsteiner Breeding, Claes och Carin Petterssons företag på Skärlunda gård strax utanför Norrköping. Ögonen glittrar på den inflyttade Åby-ryttarinnan när hon ser tillbaka på karriärens höjdpunkt – hittills.
SM-guldet är huvudanledningen till att Sissela Smith nu tilldelas NT-guldet för 2020.
– Jag är inte så van att vinna saker. Jag kör mitt race och tar det som det kommer, haha. Men jag är jätteglad. För mig är det stort att bli uppmärksammad på så sätt och få en sån här grej, säger den verbala 25-åringen som har delat amerikanskt medborgarskap tack vare sin pappa.
Fjolåret var bra även i övrigt, de tävlingarna som trots allt kunde genomföras med tanke på pandemin.
– I Åby vann vi (Casemiro) lilla Grand Prix första helgen och Grand Prix andra helgen. Charmonix var ju trea och någon annan häst vann någon annan klass. Så det var två jättebra helger där. Det har ju varit några enstaka tävlingar men det vi har gjort har varit jättebra. Jag är lite förvånad att det har gått så bra men samtidigt ger det lite självförtroende inför nästa år också.
Hittills låter allt som en solskenshistoria med segrar, glamour och medaljer. Men Sissela Smiths unga karriär började knappast på topp.
Vägen dit har kantats av riktigt tuffa skador och en tidig inskolning i ridsportens abc. Från barnsben har Sissela drillats och uppmuntrats av mamma Marlene, som tillhörde landslaget men tvingades lägga av på grund av en svår skada.
Vi snackar ändlösa timmar i stallet. Mockning, tvättning och rengöring – oavsett väder eller dag.
– Vi var ingen välbärgad familj och jag började rida för Heby Ryttarförening i Sala. Mamma var med och drev upp den tillsammans med Carin Lindström. När mamma inte kunde tävla satsade hon på mig i stället. Men när man är tio år kanske man inte är jättesugen att träna hästar till klockan elva på kvällen. Det var absolut tufft på det sättet men enligt mamma var det det enda sättet att bli bäst på. Hon hjälpte till med det jag inte kunde men hon var väldigt noga att jag skulle lära mig allt själv. Det har absolut gjort att jag har kunnat kämpa i uppförsbacke. Det hade jag nog inte kunnat fixa om det inte hade varit tufft för mig redan när jag var ung. Då hade man kanske gett upp i stället.
Du har härdats från start?
– Ja, jag är väldigt härdad. Hon har pushat mig men hon kände nog att jag kunde nå hennes mål också. Hon ville ju det för mig och i dag är jag jättetacksam för det.
Skador, ja. Sissela Smith ramlade av en häst i Spanien förra vintern, innan de tvingades avbryta på grund av coronan, och hon har fortfarande känningar i ryggen.
– Det har spökat under hela året, diskbråck och lite allt möjligt. Jag borde ha tagit hand om det bättre från start men just då kände jag inte så mycket eftersom jag red. Men inför Åby-tävlingarna kröp jag bokstavligen upp till David på Stjärnkliniken och bönade och bad. Han fick ordning på det även om jag hade ont, och jag får fortfarande jättemycket hjälp av honom, berättar hon.
Du vann SM med ryggskada alltså?
– Ja, och jag hade väldigt ont där. Men jag känner mig själv, när jag väl är inne på banan så funkar det. Jag har tävlat med brutna handleder och det har varit revben och allt möjligt. En gång fick jag åka helikopter i Tyskland men shit happens. Det finns ingenting som skulle hindra mig från att fokusera på min prestation, och det är jag tacksam över, att jag har den styrkan.
Och 2019 blev du sparkad av en häst i ansiktet.
– Ja, på Norrköping Horse Show. Men jag kunde ändå tävla i Stockholm trots fem frakturer. Men jag har väl lärt mig. Jag har känt att jag har tagit lite för många smällar och försöker vara lite försiktig nu. Om det är en busig häst har jag exempelvis väst på mig. Att min mamma fick sluta tävla har varit min lärdom också. När hon säger till mig att "rid inte den där hästen", "strunta i det där", då vet jag. Exempelvis med ansiktsolyckan, när hon fick panik, då förstod jag att det här är inget bra. De andra gångerna har det bara varit "äh, det är bara att borsta av och köra på".
Innan Sissela Smith kom till Åby och Norrköping hösten 2016 hade hon världens bästa läromästare. Hon var beridare åt världsstjärnan Rolf-Göran Bengtsson i Tyskland i nästan två år.
– Han kommer alltid vara en legend inom sporten och Sverige ska vara så otroligt stolt över den mannen. Han är magisk på en hästrygg och får allt att funka. Han skulle kunna ta någon av ungdomarna i Sveriges häst och göra OS i sommar. Utan problem. Jag skulle inte ens tvivla på det.
Sissela Smith tillhör landslagets utvecklingsgrupp men siktar uppåt.
– Jag bevisade nog att jag och hästen är lite att tänka på med SM-guldet. Det har alltid sagts om mig att jag har varit på väg in, på väg in, men jag har känt att nu har jag stått och knackat på den här dörren så länge. Nu vill jag vara inne. OS i sommar är alldeles för tidigt för Casemiro, jag skulle inte vilja åka dit och chansa. Han och jag ska vara redo och drömmålet är OS 2024, det är det jag siktar mot, säger hon bestämt.
Härnäst väntar lag-SM med Åby i slutet av januari följt av en lång Spanien-vistelse i februari och mars.
– Vi åker med sju hästar. Jag skulle gissa att det krävs coronatest för att komma in men när vi väl är på tävlingarna har vi allt där som i en bubbla och behöver inte åka iväg någonstans. Sen finns det tre–fyra elittävlingar i Sverige inplanerat och i övrigt får vi se. Jag hoppas verkligen att SM i Norrköping blir av i år, det vore jättestort.