Norrköpingskillarna Jesper Nielsen och Felix Claar – numer klubbkompisar i danska Ålborg – är inte de första från stan att värvas till utlandet för sitt vassa handbollsspel.
Mer än 37 år har passerat sedan två profiler i en annan generation tog chansen.
Historien om hur dåvarande fastighetsskötaren Jörgen Påhlsson, 24, och lagerarbetaren Mats Karlsson, 27, blev proffs i en turistort på den spanska solön Teneriffa 1984 går inte av för hackor och blir fjärde delen i vår serie "mitt okända proffsliv".
Visst, det handlade förvisso om två skickliga niometerspjäser, men de dominerade i den svenska andradivisionen – och det var bara ett fåtal landslagsstjärnor som spelade utomlands vid den tiden.
En av dem var Claes Hellgren, som året innan tillsammans med storskytten Björn Jilsén flyttat till nykomlingen Coronas Tres de Mayo – hemmahörande i Santa Cruz på just Teneriffa.
Målvaktsikonen, och numer legendariske tv-experten, hade ett finger med i spelet när NHK-duon hamnade i Puerto de la Cruz på öns norra del.
En kvinnlig bekant till NHK-duon, med en spansk pojkvän, berättade att klubbar på flera av Kanarieöarna gärna ville värva utländska spelare – tack vare den svenske målvaktens enorma succé – och bad Jörgen och Mats att höra av sig.
Sagt och gjort.
De skrev ett brev till det spanska handbollsförbundet, en bekräftelse på att de var genuint intresserade, och det vidarebefordrades till öarnas klubbar.
Sedan hörde Norrköpingskillarna inte ett pip på flera månader.
Förrän självaste Claes Hellgren ringde från Teneriffa, för en klubb- och hotellägares räkning, och försäkrade att det fanns ett seriöst erbjudande.
– Då blev det på riktigt, då förstod man att det verkligen kunde bli av, säger Mats Karlsson när vi sätter oss för en fika, ett nostalgiskt snack och en titt på de klipp som de båda profilerna lyckats gräva fram.
Sedan gick allt blixtsnabbt.
– Det blev hektiskt, vi hade ett par veckor på oss att fixa tjänstledigt från jobbet, ordna visum och hyra ut lägenheterna, berättar Mats och dessutom behövde NHK:s nyckelspelare också komma överens med klubben för att drömchansen skulle kunna bli verklighet.
– Vi hade gått upp i ettan, de räknade med att vi skulle stanna och blev inte glada. Till slut gick klubben med på att släppa oss, minns Jörgen och Mats.
Enligt kvällstidningen Expressen, som besökte de båda svenska doldisarna under vintern, gick NHK med på att låta sina guldklimpar flytta först efter att Claes Hellgren lovat komma till sin uppväxtstad Norrköping för att hålla en målvaktsskola...
De nya svenska stjärnorna presenterades ståndsmässigt i halvtid på en av fotbollsklubben CD Tenerifes ligamatcher i den högsta serien och säsongen i klubben Maritim blev en riktig succé.
– Laget var bättre än jag trodde. Spansk handboll höll hög klass även då. Det var utvecklande, jag blev fysiskt bättre och snabbare. Vi tränade mycket individuellt, säger Mats Karlsson.
– Spelarna var tekniskt skickliga, seriösa, vältränade. De jobbade också vid sidan av handbollen, poängterar Jörgen Påhlsson och påminner om den stora omställningen för de båda svenskarna:
– Att gå från en inomhushall, Sporthallen vid Centralbadet för vår del, till att träna och spela utomhus på asfalt var tufft. Det slet på knäna. De inhemska spelarna kastade sig utan att tveka, fyra dagar i veckan, och hade bara tunna knäskydd på sig, minns Jörgen.
Avslutningen av säsongen gav dessvärre mindre trevliga rubriker.
Åtminstone här i Sverige.
Efter att ha slutat tvåa i andraligans ena serie, den med enbart ö-lag, blev det kvalspel på Teneriffa och en plats i högstaligan fanns i potten.
– Vi vann en match klart, spelade oavgjort i den andra mot Sevilla och vann vår sista match också. Sevilla behövde vinna stort mot ett bra motstånd så vi kände oss rätt säkra på att gå upp. Men de ledde med typ 19–1 i halvtid och vid ett tillfälle bröt domarna matchen, gick fram till bänken för det laget för att det var så uppenbart att de inte ens försökte...
Berättar Jörgen Påhlsson och man hör fortfarande något plågsamt i rösten över minnet.
– Klubben la in en protest, domarna lovade att rapportera, för det var ju en läggmatch. Men två veckor efter kvalet var allt bortglömt. Vi är rätt säkra på att myglet handlade om inga lag från högsta divisionen ville flyga till Teneriffa för seriespel. För oss hade det varit ett roligare avslut att gå upp. Synd att domarna inte kunde stå emot trycket.
Mats Karlsson:
– Det var surt, sportsligt. Men själva upplevelsen var guld, kommer man aldrig att glömma. Har inte varit med om ett liknande drag under en match som det under kvalet i Santa Cruz.
Planen var att de två vid sidan om handbollen också skulle arbeta på hotellet där de bodde, och där ägaren var president i klubben.
– Vi skulle hjälpa till lite i trädgården där, men efter bara ett par månader ville de inte ha oss där, facket slog tydligen bakut och vi blev proffs på heltid...
Med tidningsklippen framför sig målar de upp härliga minnen.
– Alla våra matcher spelade på någon öarna, ibland flög vi, ibland tog vi snabbåten. Det var speciellt, vår spanska pilot bar solbrillor, flög med öppen dörr och när vi lyfte gick planet rakt upp mot skyn, skrattar Mats, 63, numer civilekonom och business controller på ett av världens största logistikföretag.
– Matcherna gick klockan tolv på dagarna, det var brutalt hett. Vi fick springa in i omklädningsrummet i pausen för att svalka oss, minns Jörgen, idag 61 år och arbetsledare på ett saneringsföretag.
Båda tillhör NHK:s stora trotjänare, återvände efter proffsäventyret och fortsatte sina karriärer i klubben som under ett par säsonger hade ett riktigt vasst gäng, som leddes av Hans Furuheim, en av klubbens största ledare.
I dag håller de kontakt med handbollen från läktarplats, antingen när NHK spelar i "ettan" eller när NKIK matchar i division 2. Mats har sin dotter Maja i laget, Jörgens dotter Linn spelade där tidigare.