Han har spelat fyra säsonger i Southampton och 20 år i Elfsborg. Under 148 landskamper har han hissats och dissats av press och supportrar, men hans trevliga framtoning har stått pall även när han har fått ta smällar. Och ingen som såg hans frisparksmål mot Argentina i VM 2002 har kunnat glömma det.
Hans egna höjdpunkter handlar förstås mycket om personliga milstolpar, som klivet upp till A-lagsnivå och Allsvenskan, första internationella mästerskapet med U21 i EM i Rumänien 1998, om cup-gulden och SM-gulden med Elfsborg.
Klubbdrömmen
Flytten till Premier League var också en stor händelse, utvecklande på många plan. Han som var van vid att alltid ha folk omkring sig fick lära sig att ta hand om sig själv. Som fotbollsspelare utvecklades han också mycket under Englandsåren.
– Jag kom dit som en offensiv mittfältare, som gjorde en hel del misstag defensivt men kunde bjuda på spektakulära mål, dribblingar och passningar. Där fick jag utvecklas till en mer komplett fotbollsspelare, både offensivt och defensivt, och blev också lite tuffare – för det small rätt ordentligt.
Som för många spelare i Anders Svenssons generation var det Premier League han drömde om att komma till. Fyra år efter att pojkdrömmen blev sann hade ett tränarbyte i klubben gjort läget turbulent och Anders flyttade tillbaka till Sverige. Det blev Elfsborg igen. Samma klubb som han en gång valde framför Blåvitt, för att de utvecklade sina unga spelare i stället för att satsa på att köpa redan ”färdiga” spelare för dyra pengar.
Nått fram
Han är nöjd med tillvaron, säger han.
– Hade jag fått frågan när jag var runt 20, hur jag ville att livet skulle se ut vid 40, då hade jag ju sagt, att få jobba med det jag brinner för, ha en fru och familj. Och där är jag ju, med en fantastisk fru och två underbara barn och jag mår bra. Jag trivs bra med livet.
(TT)