Sanslöst drag i Göteborg
Tänk dig att springa Grabbhalvan på, typ, 14 minuter och 30 sekunder. Inte en gång, inte två, inte tre, men fyra gånger i följd utan avbrott. Omöjligt? Inte för ett gäng flyfotade kenyaner med eld i baken.
Foto: ADAM IHSE / SCANPIX
Vinnaren försvarade sig med att han inte hade tillräckligt med kraft att dra, men tydligen fanns i alla fall energi för att spurta förbi en bedrövad Silas Sang på upploppet. Tre sekunder skiljde löparna åt. De sex snabbaste var smala killar från Kenya. Bäste svensk var Lars Johansson på 14:e plats. Damklassen vanns av norskan Kirsten Melkevik Otterbu som "offrade" sitt nationaldagsfirande för att åka till västkusten. Nåja, vi övriga 34 357 startande hade annat att tänka på än den kenyanska tvekampen. 21 kilometers asfaltstuggande kan vara nog så ansträngande. Många östgötar fanns på startlinjen och nästan alla tog sig i mål. Endast 257 löpare bröt, sju promille av ursprungliga gruppen. Sanslöst drag på stan
Göteborgsvarvets popularitet ligger förstås i folkfesten. Det är ett sanslöst drag på gatorna och i lördags gav ett 30-tal orkestrar och underhållare oss löpare extra energi. Den hjälpen togs tacksamt emot. Efter att ha avverkat sträckan på Hisingen, stapplat uppför Götaälvabron och passerat Nordstan väntade en tung avslutning innan det hägrande målet, medaljen, bananen, kexchockladen och, inte minst, det varma kaffet. Själv tog jag slut nånstans på Avenyn. Efter en lyckad (och faktiskt rätt snabb) inledning tog orken slut någon kilometer innan Götaplatsen och Poseidon. Sista halvmilen gick på ren vilja, men det kändes som att knuffa ett tåg framför sig på slutet. 92 minuter blev sluttiden, helt okej, med tanke på ålder och förberedelser. Jag vet att det blir en ny satsning mot klockan nästa vår. Göteborgsvarvet är för bra för att missas. Fotnot: Bäste lokale löpare var Tjalves Marcus Grönroos som sprang de 21 kilometrarna på 1,16,27.
Så jobbar vi med nyheter