De före detta IFK-profilerna hade kunnat spela under det inarbetade namnet Filip & Fredrik men valde Finansvalpar i stället, tack vare deras jobb inom bank- och finansvärlden.
Fredrik Ohlin satt i styrelsen och var sportchef under de turbulenta IFK-åren 2002–2008 (jodå, det blåste även då) och Filip Apelstav var spelare 1996–1998 samt 2002–2204.
De har fortsatt haft kontakten efter fotbollen och gjorde nu sin andra start i NT-golfen på den fjärde kvaldagen.
Hur det gick? Alldeles utmärkt. 65 slag efter nedräknat handicap (brutto 83) räckte gott och väl till söndagens final.
Det kan dock bli problem tack vare en olycklig dubbelbokning hos familjen Apelstav. Ohlin väljer dock att lägga upp bollen snyggt och ser ljust på krocken.
– Jag och Filip har en sak gemensamt och det är att vi har följsamma fruar. De är ändå alltid positiva när vi går till final. Även om jag förstår att han har en utmaning nu som har lovat bort sig, säger han med ett leende efter avslutat dagsverke.
– Vi får gäster hemma som ska sova över. Det är våra bästa vänner och vi ska ta hand om dem, förklarar Apelstav.
De kan väl komma hit som publik?
– Ja. De kan komma ut en liten sväng och sen har ni hela kvällen att umgås, fortsätter Ohlin som har lösningar för de flesta hindren.
Det fanns bökigheter både på och sidan av planen under deras IFK-år också. Liksom nu.
Båda två försäkrar att IFK-hjärtat fortfarande klappar varmt även om det är lite i otakt just nu. Tabellpositionen och den svaga formen oroar så klart.
– Just nu tror jag det börjar smyga på sig en obehaglig känsla när man börjar närma sig kvalgränsen. Jag tror att det är extra viktigt att få med sig lite poäng de närmaste matcherna för att hålla lite distans. Om kan kommer in mer i den där snurren kan det sätta sig i huvudet. Spelarmaterialet är ju bättre än att behöva ligga där nere. Men man vet att bättre lag än så har haft utmaningar, konstaterar Filip Apelstav.
Fredrik Ohlin instämmer. Han ruskar på huvudet när minnena från säsongen 2008, när laget åkte ur senast, kommer upp.
– O ja, jo tack. Det är fruktansvärt alltså och det gör ont i hela kroppen. Det är ett sånt externt tryck och det där är jättejobbigt. Man inser hur mycket pengar det kostar att bli degraderad och allt sånt. Men det är klart det löser sig. Att få in ny tränare och lite energi den vägen, säger han.