Den kvicke yttermittfältaren värvades till IFK Norrköping i augusti 2011.
Efter utdragna förhandlingar med Gefle fick ”Peking” till sist loss Frempong som anslöt med höga förhoppningar på sig.
Men tiden i klubben blev inte vad den kunde ha blivit. Skadorna satte stopp för det.
När kontraktet i höstas löpte ut valde parterna att skiljas åt och faktum är att James inte vet om han någonsin kommer att kunna spela fotboll igen.
I september opererade han sig för en broskskada i knät och rehabiliteringen är inte att leka med.
– Jag gjorde en mikrofrakturering som det heter. Man går in och gör små hål på ledytan i knät som ska bilda nytt brosk. Det är en väldigt lång läkningsprocess, säger 26-åringen.
Efter att ha hoppat på kryckor hela hösten är han nu glad åt att kunna göra något så trivialt som att gå igen.
– Det är sådant som man tar för givet. Man uppskattar verkligen sin hälsa nu och får ju perspektiv på saker och ting.
Vad tror du själv om idrottskarriären, är den ett minne blott nu?
– Det går faktiskt inte att svara på, man får göra en utvärdering när allting har läkt klart. Just nu är det bara fokus på att träna upp knät igen och så får jag se efter det. Jag är glad om jag kan jogga och göra saker som jag kunde göra förut. Det är prio ett. Om jag sedan blir så frisk att jag kan spela fotboll så är det så klart oerhört positivt, men när man är i en sådan här sits får man också acceptera situationen för vad den är.
För Frempong, som idrottat hela livet, har det här så klart varit en annorlunda vinter.
Han är inte längre en del av ett lag och rutinerna som elitidrottare, att träna, äta, vila och bygga upp sig för lång hård säsong, har suddats ut och fått ge plats åt annat.
– Det är speciellt. Det är det. Vissa dagar så saknar man det otroligt mycket, att bara kunna springa av sig liksom, samtidigt finns det dagar när man inte tänker på det alls. Det varierar.
Hur ser du på din tid i IFK nu när du har lite distans till det?
– Det var en fin tid, och bra supportrar. Stödet man har fått därifrån tar man ju med sig. Sedan är det alltid trevligt att få lära känna nya lagkamrater, liksom ledarstaben runtomkring. Det var bra år, trots att jag åkt på en del rejäla smällar.