Motala är hemma. Där finns familjen, vännerna – uppväxten. Sedan 2018 bor Maja Nilsson, 22, i Göteborg och tävlar för Örgryte IS. Det är ett liv som kretsar kring friidrotten, för att bli så bra som det går och ha en lång och framgångsrik karriär.
Den är bara i början än.
Men innehåller många starka meriter redan.
När Sporten pratar med Maja Nilsson har hon dock sitt första senior-VM bakom sig och även om det inte blev som hon hade hoppats i Eugene, Oregon, så vägrar hon se det som något negativt.
– Det var mitt första VM, såklart var det tråkigt att det inte gick bättre men samtidigt har det varit väldigt kul att vara där. Jag gjorde trots allt några bra hopp, sedan har jag haft problem med ett knä, det ska jag inte hymla med. Jag har inte kunnat träna på som jag velat och det får såklart konsekvenser, säger hon om 1,93 i kvalet som inte räckte för att gå vidare till VM-finalen.
Det är bakom henne nu.
Framtiden är viktigare, det är den som går att påverka.
Hur mår knäet nu?
– Det är inte helt bra, det är det inte. Jag skulle säga att jag har det under kontroll, jag skulle inte tävla om det var så att det är farligt. Däremot kan det bli lite för mycket ibland och vi ligger på en nivå där belastningen är väldigt hög.
Och det blir frustrerande att inte känna sig helt hundra?
– Såklart. Jag dedikerar mitt liv till friidrotten och lever mitt liv för att göra så bra resultat som möjligt så det är klart att det stör när saker som man själv inte kan påverka förstör för en. Vi måste ta det på allvar och det gör vi redan och jag lägger in rehab i träningen. Jag gjorde en operation förra året och det är inte aktuellt igen, så illa är det inte.
Där ligger just en annan utmaning för SM-favoriten i höjdhoppet i Norrköping. Att balansera viljan och inte stressa.
– Jag ska ha en lång och bra karriär. Jag har mycket framför mig. Det är inte alltid lätt när kompisar säger till mig att jag är ung och har framtiden för mig samtidigt som jag är ivrig själv, ibland får man påminna sig om det. Jag blir bättre på bättre på det.
Maja Nilsson var väldigt lovande som ungdom och junior, vann guld i ungdoms-EM, brons i junior-EM och silver i U23-EM. Som senior kom genombrottet kanske främst förra året när hon kvalade in till OS-finalen i Tokyo – där hon senare slutade 13:e.
Hur ofta tänker du tillbaka på det?
– Det är klart att jag tänker på det. Framför allt under mästerskapstider. Jag vet om att jag är bra på mästerskap även om det inte gick som jag ville den här gången (VM). Jag vet att jag har det mentala för att hoppa bra på mästerskap.
Vägen dit gick faktiskt, i alla fall till en liten del, via just Norrköping. Maja Nilsson hoppade 1,94 i kvalet till lag-SM förra sommaren just på Norrköpings friidrottsarena, tog sedan kvalgränsen 1,96 i Halmstad i lag-SM-finalen och var efter det klar för OS.
– Jag hoppade bättre än jag trodde jag skulle göra i Norrköping förra året, jag vet att det är bra banor, säger Maja Nilsson.
En del i hennes utveckling har också flytten till Göteborg. Där har hon fått andra möjligheter, inte minst att få träna under meriterade tränaren Yannick Tregaro.
– Det har varit en nödvändighet för att lyckas i min friidrottskarriär. Motala är en jättebra stad, jag hoppade bra redan när jag bodde där, men just den här kompetensen man får från andra tränare och när jag kan träna med en elitgrupp gör att man får enormt mycket pushning och stöttning. Det hade jag inte på samma sätt hemma i Motala. Det ger en annan elitmiljö.
Hur viktigt blir SM för dig med tanke på att det kommer ett EM snart också?
– Det är klart att det blir ett formbesked, en jättebra tävling att göra nu. Det är min sista inför EM. Och kul att tävla nästan på hemmaplan också, kunna ha lite familj där som kollar. Det tycker jag alltid är jätteroligt.
Du har inget senior-SM-guld utomhus än heller.
– Nej, jag har ju inte det. Det är dags och på tiden. Jag hoppas att det ska gå vägen, svarar Maja Nilsson som har två SM-medaljer av ädlaste valör inomhus.
Kommer den första utomhus i Norrköping?