Tiden kom ifatt även ett 41-årigt lejon från Rosengård, Balkan och världen.
Man kan tycka mycket om Zlatan Ibrahimovic men att han är Sveriges bästa fotbollsspelare genom alla tider är inte ens någon fråga.
Hans makalösa meriter eller individuella briljans kan ingen ens snudda vid. 14 ligatitlar och 20 cuptitlar för storklubbar som Ajax, Juventus (fråntaget på grund av mutskandal), Inter, Barcelona, Milan, Manchester United och PSG sker inte av en slump, om man säger så. Eller tolv Guldbollar – med mera, med mera.
Det enda som fattas i hans välfyllda prisskåp skulle väl vara en medalj i EM eller VM eller en titel i "den där jävla Champions".
Tidsfaktorn är en annan parameter när Zlatans väldiga karriär ska sammanfattas. Han har alltså tillhört världsfotbollen sedan 2001 – mer än halva sitt liv.
Det är galet imponerande.
Jag kan bara gå till mitt eget yrkesliv på NT och konstatera att jag fick fast jobb det året – och det känns som en halv evighet sedan. Jag fick faktiskt chansen att träffa honom redan den våren. Eller fick och fick – jag tog den. IFK spelade borta mot MFF den 1 maj 2001 och hela allsvenskan ramades in av Zlatans avskedsturné i Sverige innan han skulle vidare till Ajax.
Det glödde om hela hans existens de månaderna och inför mötet på Malmö stadion hade jag bestämt mig: Oavsett hur det går i matchen ska jag prata med Zlatan efteråt.
Så blev det också. Jag tryckte mig in i omklädningsrummet efter 0–0-matchen, presenterade mig och fick bland annat höra honom gnälla över en utebliven straff mot ett IFK-lag där Eddie Gustafsson var målvakt och Tor-Arne Fredheim var tränare.
Det föll sig så att vi gick ut tillsammans efteråt och det var coolt att se honom komma ut till alla supportrarna som väntade. Stadens 19-årige Golden boy skrev autografer och tog emot hyllningarna innan han satte sig i sin nyinköpta bil och drog vidare.
Två år senare var det dags igen att få till en intervju. Zlatan hade slagit igenom stort i Ajax och var med landslaget i Norrköping för att möta Grekland i en träningslandskamp.
Han var bara 21 år då men det var faktiskt häftigt för oss på tidningen att lyckas få med honom i vår reportage-serie Sommarstolen. Jag hade grundat med en bild av Zlatans tränare Marco van Basten i stolen och efter det var det ingen tvekan. Han slog sig ner i den blåvita NT-klassikern på den öde parkeringen på Scandic Hotels innergård och Jocke Blomqvist fick ett par sköna bilder.
Jag frågade Zlatan hur många gånger han hade varit i Norrköping förut. "Det är första gången", sa han. Jag påminde då om superettan-matchen mot Sylvia 2000 när han och Mikael Cupan hade en berömd tuppfäktning på Bollspelaren. "Just ja. Det är därför jag känner igen det här hotellet", sa han och skrattade.
Då var han bara i början på sin sagolika resa. De följande 20 åren fortsatte han att skapa fotbollshistoria och bygga upp den oöverträffade bilden av sig själv – både på och utanför planen.
Han har alltid gått sin egen väg, på gott och ont, och det har gjort att ALLA har en åsikt om honom. Bara det säger en del om hans status.
Jag anar att Zlatan Ibrahimovic inte direkt kommer lägga sig på sofflocket och försvinna in i en anonym pensionärstillvaro bara för att fotbollskarriären är över.
Men oavsett vad framtiden kommer ge: tack för showen, rubrikerna, skandalerna, alla målen och all fotbollskonst.