Debut mot Helsingborg våren 2014.
Sju år, ett SM-guld och två säsonger i Dresden senare är det en Linus Wahlqvist som fyller en nyckelroll som spelare och ledarfigur i Rikard Norlings lag.
Och hyllas stort av IFK-tränaren.
– Han är grymt bra. Verkligen. I båda riktningarna och växer mer och mer som kapten. Det ska tilläggas, inte bara hur den personen är som sparkar på en boll utan hur han är mot sina lagkamrater. Hur han tar ansvar för utvecklingen och i uppträdandet kring matcher. Det behöver inte alltid vara så – men i Linus fall har han växt med bindeln.
När 24-åringen leder IFK ut till match mot IFK Göteborg på måndag är det match nummer 150 för Wahlqvist i allsvenskan.
– Jag brukar ha hyfsat koll, det kan nog stämma, säger Wahlqvist.
Stolt?
– Såklart. 150 matcher i tidig ålder. Det känns ännu roligare, man har fått vara med länge och fått spela för tre olika tränare i IFK. Det betyder väl att man har gjort någonting bra. Det är klart det betyder mycket att göra det för klubben man växt upp i sedan man var tolv år.
Har bindeln på armen gjort några extra procent här och där?
– Nej, det tror jag inte. Som jag sagt innan – en bindel gör inte så mycket mer. Jag kommer vara likadan med den som utan. Jag hoppas jag får lämna ifrån mig den snart. Det betyder att vi har en av de bästa allsvenska spelarna på planen (Christoffer Nyman). Det är en ära, men annars gör det ingen skillnad, menar Wahlqvist.
Gör du din bästa säsong?
– Jag känner mig stark. Sedan om det är min bästa säsong eller inte får du och andra tycka och tänka om. Efter uppehållet har jag känt mig stark, även några matcher under våren. Jag kom in mitt i säsongen förra året efter en hackig coronasäsong. Nu har jag fått en försäsong och fått jobba igång kroppen på ett bra sätt.
– Jag känner mig hel och frisk. Det är klart man växer av det, samtidigt som vi spelar på ett sätt som passar mig bra. Jag har fått en roll av Rikard som kanske framhäver mina kvaliteter på ett bättre sätt. Jag trivs med fotbollen nu.
Var känner du att ni är på väg någonstans?
– Framåt. Det känns skönt att säga efter två torsk i rad. Spelmässigt börjar det sätta sig mer och mer. Jag tycker vi är väldigt bra i perioder. Sedan behöver vi slipa på saker. Speciellt bolltapp i övergången i speluppbyggnaden till ett etablerat anfallsspel. Där skapar både Bajen och Häcken sina chanser, egentligen. Där hade vi problem även under våren. Mot Elfsborg borta tappade vi väldigt mycket boll. Det måste vi slipa bort. Får vi bort det ett par procent så är vi väldigt bra. Det räcker inte att tappa bollen så mycket som vi gör i vissa lägen. Då blir man straffad mot bra lag, konstaterar Wahlqvist.
Det är mycket pressa och lika mycket löpa, ingen skonsam spelstil?
– Ha ha. Nej, men det är den vi måste ha. Vi är inte så stora och vi saknar kanske de kilona. Vi har mer tekniska spelare och måste kanske vinna bollen högre för att ha ett anfallsspel. Det krävs många löpmeter i anfallspelet. Det är för att vi ska kunna spela den fotboll vi vill och den fotboll vi behöver för att kunna utmana. Vi har inte laget för att kunna ställa upp och skicka och jobba därifrån. Det krävs många löpmeter i båda riktningar, det blir vi starka av också, menar Linus Wahlqvist.