"Gör så". Kim Hellberg i samtal med mittbacken Filip Dagerstål.
Det saknas inte åsikter om IFK Norrköping för tillfället.
Tyckandet och problemlösandet tenderar, som alltid, att öka i tryck i motgång och det är synd att påstå att det är en augustimånad där "Peking" är i harmoni.
Fyra förluster på de fem senaste.
En seger på de sju senaste.
Drömläget med serieledning på sju poäng är plötsligt utbytt mot en betydligt mindre smickrande femteplats.
Kim Hellberg, som gör sin första hela säsong på allsvensk nivå, har fått uppleva hur det är att flyta fram – och känslan när det är som nu med tveksam form, svårigheter att vinna matcher och med en kritik som växer sig allt starkare.
32-åringen som uppmärksammats och hyllats av många för sitt engagemang och ledarskap, blir en annan när träningen sätter igång.
Boom.
En frenetisk pådrivande och pushande tränare som syns och hörs.
– Jag tänker inte ens på det. Sedan beror det på vad det är för typ av övning. Vad vi (tränarna) ska hjälpa till med och vad vi ska göra.
När behövs det?
– Det kan vara allting, det handlar också om att dels skapa intensitet själv. Hjälpa till med vad man kan göra. Ibland behöver man kanske hjälpa spelarna med det. Det vet man själv – ibland, vissa dagar, är man inte på topp. Då kan det behövas någon som skapar energi så man växer på det sättet.
Hur upplever du säsongen personligen?
– Som jag trodde, ungefär. Många nya intryck. Arenor, resor. Det är mycket runt omkring som är väldigt stor skillnad. Sedan är det, som jag har sagt: fotboll är fotboll. Det är inte så stor skillnad på Sylvia och IFK kring vad som händer på planen. Man tränar ungefär likadant. Det som händer innanför linjerna är jag så pass trygg med.
Du känner att du når ut?
– Absolut. Där har spelarna varit jättefina. Vi pratar mycket fotboll. En eloge till dom. Verkligen.
Är det i första hand offensiven du har övergripande ansvar för?
– Njae. Allt är offensivt när vi har bollen. Det innebär allt från speluppbyggnad, omställningar, så fort vi har vunnit bollen och sista tredjedelen. Jens (Gustafsson) och Maths (Elfvendal) kanske mer har när vi inte har bollen, men vi diskuterar alltid tillsammans. Delarna går in i varandra.
Hur har speluppbyggnaden fungerat?
– Det är som allt annat: blandas och ges. Vi hade inte så många matcher med oss från början utan fick nästan gå in i tävlingssäsongen direkt. Målsättningen är att vi spela en utvecklande fotboll. Sedan hamnar man alltid där: hur många passningar ska man slå innan man tar fram bollen? Där har vi kanske famlat lite i de senaste matcherna. Att vi haft lägen att ta fram bollen, men inte gjort det. Vi spelar alltid fotboll för att komma till andra målet så snabbt som möjligt – det finns ingen tvekan om det.
Det finns många som tvekar på att det faktiskt är så, som tycker att det är för mycket passningar?
– Ja, och jag sa precis det själv att ibland kan det bli en svår balans. Jag vet inte om du såg Helsingborgsmatchen? Jag har inte hittat ett snyggare mål i hela allsvenskan än det vi gör (Isak Bergmann Jóhannesson). Vi vill, det råder det ingen tvekan om, komma till andra målet så fort som möjligt. Det måste vi förstå, att om vi bara spelar längre bollar så kommer vi inte hamna där.
– Det blir en avvägning. Målsättningen är att ta fram bollen så fort som möjlig. Behöver vi en pass, fem eller tio passningar? Oavsett vill vi så fort som möjligt framåt, men vi måste även locka upp dom och spela. Där har vi varit skickliga, men om vi var väldigt raka i vissa matcher så har vi inte varit det i andra. Vi jobbar väldig mycket på det. Det finns olika vägar att komma till deras mål så fort som möjligt.
Vad får ni ut mer av att spela 4-4-2?
– Jag tycker vi har spelat olika varje gång. De här fyra matcherna vi hade i början, då var det ingen som pratade om att det såg olika ut. Jag tror att det är lite lätt att bli lurad av vad som står på ett papper och sedan ska man lägga sin analys på det. Det blir lite konstigt tror jag.
Men det är två forwards med Nyman och Almqvist?
– Absolut. Det har vi haft i vissa andra matcher med. Försvarsspelet var mer utpräglat 4-4-2. Om du kollar på offensiven har vi gjort olika varje match, beroende på vad de (motståndarna) gör och vilka som skapar bäst. Mot Kalmar hemma var Maic (Sema) forward i den rollen när vi hade bollen. Precis som Pontus (Almqvist) har varit, men vi försvarade på ett annat sätt. Men det är klart att Maic i ögonen på många inte är forward utan mittfältare. Då kopplar man till att det är 4-3-3.
Det blir inte för mycket av det här som spelare, vill man inte ha det enkelt?
– Det är balansgången hela tiden, men jag tror det blir krångligare när jag ska förklara det här för dig än om du skulle vara med i vår miljö och jobba med det varje dag. Först måste du välja vilken typ av fotboll du vill spela. Vad du vill stå för. Sedan måste du anpassa dig till vad som händer, vad gör motståndarna?
Kim Hellberg med pappa Stefan.
Det är ingen som sagt att de inte begriper vad de ska göra?
– Tvärtom, snarare. Det är ett otroligt intresse hos spelarna. Jag har aldrig sett spelare med så stora ögon på videogenomgångarna när vi går igenom de här bitarna. Det jag uppfattar är en otrolig vilja att prata, de är med och diskuterar de här bitarna. Vi säger inte att så här ska det vara. Vi hjälps åt tillsammans. Ska jag förklara det här under en intervju blir det...
UEFA PRO-utbildning-nivå?
– Så är det, ha ha ha. Det är jättesvårt, men ni kan få sitta med någon gång om du vill. Vad vi vill är att skapa en tydligare bild än att du och jag ska springa runt och gissa vad som ska hända. Det kan bli för mycket och att det rinner över, men vår uppfattning är att spelarna får en tydligare bild av vad de ska göra. Så att de inte ska springa och ta en massa enskilda beslut.