På väg tillbaka till sin plats på läktaren stannade Janne Andersson förbi och sa hej med en rykande kaffekopp i handen. Efter ett kortare meningsutbyte sa jag:
– Det finns att jobba på.
Förbundskaptenen svarade inte utan tog en sipp av kaffet. Det var också ett svar. IFK Norrköping har startat allsvenskan med en poäng och ett mål på två matcher. Inte bra, men inte heller förfärligt.
En snömatch där det inte gick att spela fotboll och Djurgården borta har varit ett test, men när det fanns en chans att bevisa för sig själva vad man kan, vill och är på väg på en arena och ett underlag som passar blev det...
....uruselt och pissdåligt, för att använda Jonathan Levis ord i halvtidspausen.
Det var aldrig IFK Norrköpings match. De var på plats i Stockholm under alldeles för få perioder för att få med sig poäng, eller något som kan liknas besked hem.
Djurgården sköljde över IFK från första stund och manglade ned gästerna i knäet på Oscar Jansson.
Edward Chilufya testade. Jansson avstyrde till hörna. Viktor Agardius kastade sig och täckte i egen box och Marco Lund agerade extramålvakt när han skickade undan en boll som såg ut som ett givet mål.
Klockan upp på 15 minuter och IFK hade, med undantag för när Samuel Adegbenro jagade på en hopplös boll och snubblade på sig själv, inte varit över på Djurgårdens planhalva.
Det var försiktigt, gå-fotboll och avslaget i både kroppsspråk och uppträdande från Kamraterna.
Abdulrazaq Ishaq som varit stark, snabb och solklart ordinarie på sistone kom fel och trampade vilse.
Mer anfallskreatvitet med Ìsak Bergmann Jóhannesson? Då är det en grundförutsättning att man har bollen.
Till slut fick IFK tag på den – när Aslak Fonn Witry fick hjärnsläpp och passade Peking rätt i gapet. Sead Haksabanovic var ett par centimeter ifrån att straffa Djurgården med en curl i bortre, men var ett par centimeter fel ute.
Precis som hela IFK.
Rikard Norling med båda händerna placerade i fickorna vankande oroligt. Hans lag var bedrövligt, utan energi och med ett presspel som föll samman efter en enkel Djurgårdspassning.
Långt mellan spelarna, ännu längre mellan lagdelarna och allra längst ifrån att kunna hitta en nivå som ställde några som helst frågor till hemmalaget.
Största glädjeämnet för IFK:s del var matchklockan och resultattavlan som visade att det var halvvägs till paus och att det stod 0–0.
Två halvdana saker att hålla i och luta sig emot i Stockholm mot ett forcerande, fungerande Djurgården. Hampus Finndell laddade. Över. Fonn Witry avlossade. Över.
IFK?
Ari Freyr Skúlason halkade en gång och fibblade ut bollen över linjen nästa gång han hade den. Dräll av Bergmann Jóhannesson, omställning Djurgården men en oskarp Edward Chilufya skickade avslutet utanför.
IFK slog ny bedrövlighetsrekord i en halvlek där inte en vitklädd gick vinnande ur en närkamp, där hörnstatistiken var 6–1 och avsluten visade 11–1.
Men trots allt – mållöst och alla möjligheter att rycka upp sig och trycka upp laget.
Djurgården tvingades att ta av Rasmus Schüller till andra. Rikard Norling lät samma elva spelare visa att de inte var nöjda med att springa runt i en biroll.
"Full fart framåt – håll tätt bakåt" slungades mellan logerna och plötsligt kom Ishaq rättvänd med fart, avslutade men största chansen sög Samuel Adegbenro upp på returen. Vänsterskottet dammades just utanför. Marginellt bättre IFK-spel, men en annan frenesi och energi.
Hopp om poäng på Tele2 och en förlängd poängsvit på bortaplan mot Djurgården som inte besegrat IFK på hemmaplan på 18 år.
När "Chilli" (Chilufya) dundrade nästa öppna läge över gestikulerade Oscar Jansson till sitt uteförsvar att ta det lugnt. Läs: gärna en eller ett par extra sekunder att stå på bollen.
När Christoffer Nyman – oj vad han har saknats i den här haltande allsvenska starten – fick order att intensifiera uppvärmningen var vi inne på sista halvtimmen. Ett Djurgården som inte lyckats få utdelning i en match som de hade fått exakt dit de ville och önskade, började att tappa tryck.
Men när inhoppande Haris Radetinac styrde in segerbollen var det vare sig orättvist eller ologiskt.
IFK:s bästa period kom i slutforceringen men när slutsignalen ljöd var det noll mål, noll poäng och en insats som gapar efter mer. Ingen katastrof att förlora på Tele2. Djurgården kommer bli svåra att störa, men vi vet lika lite om Rikard Norlings lag nu som för...ja, fyra månader sedan.
Det är det största orosmomentet.