Det var i sig ett stort steg att ta som tonåring.
En omställning som knappast blev enklare av vad Eric Smith gick igenom 2016.
– Ja, vad var det nu?, säger han och drar handen genom den blonda luggen.
Sedan räknar hallänningen upp smällarna som avlöste varandra.
– Det började med baksidan. Sen var det ena ljumsken. Sen efter det gick andra ljumsken. Sen var det baksidan igen. Sen fick jag problem med hjärtat och låg på sjukhus. Första halvåret var inte roligt, det var det inte, säger Smith med en sned min.
En stökig start?
– Ja, verkligen.
Hur var den tiden?
– Först och främst var det en stor förändring för mig att flytta. Jag bodde ju hemma med familjen. Bara att flytta hemifrån hade varit ett stort steg hemma i Halmstad. Så blev det ännu större när jag skulle till en helt ny stad där man inte känner så mycket människor.
– Jag kom hit för att spela fotboll och så får man inte göra det – det var tufft första halvåret. Men det här är ett val jag gjort och det känns jättebra att vara här.
Tvivlade du någon gång?
– Det var jobbigt, jag kan inte ljuga om det. Sen tog jag mycket hjälp av Daniel Ekvall och Marcus Falk Olander. De hjälpte mig. När jag ser tillbaka på det är jag jättenöjd att jag klarade det. Det har stärkt mig mycket som person och fotbollsspelare. Det var nyttigt att gå igenom den perioden, alla människor gör det i livet. Nu vet jag vad jag ska göra nästa gång.
Döma av den här hösten och hur Eric Smith har uppträtt är det glasklart att det är en spelare som är i harmoni.
Som det lossnat för och närmar sig den spelare som IFK såg när de värvade honom från Halmstad.
Ordinarie i ”Peking” och uttagen på nytt i U21-landslaget som möter Ungern nästa fredag är starka kvitton på att Smith svarat för en stark säsong.
Förklaringen?
– Jag har fått träna kontinuerligt utan avbrott. Det är jag mest glad för, sedan kommer formen allt eftersom när man får kontinuerlig träning. Det känns bra att det hållit i sig.
Jens Gustafsson ger sin ledarsyn på Smiths positiva förvandling.
Det handlar inte om något hokus-pokus.
– Som alltid har utvecklingen kommit först utanför planen, sen har det kommit på planen. Sen ett år tillbaka har han jobbat enormt hårt. Säkert hårdare än de flesta för att nå dit han är idag, menar IFK-managern.
På vilket sätt?
– Hans uppoffringar för att vilja förändra livsstil, beteende, träna mycket hårdare än de flesta andra. Och så vidare. Det är ingen slump att han är där han är idag.
Efter påtryckningar från er?
– Njae. Vi har gemensamt väglett och samarbetat för att det ska bli bra. Vi har kunnat nå varandra på ett bra sätt.
Är Eric Smith ett typexempel på hur ni vill jobba: Hitta spelarna, förädla, lyfta dom?
– Ja, jag tycker att det är ett bra och talande exempel för ett lyckat samarbete. Det finns en kategori, eller en gruppering av den typen av spelare. Sen behöver vi andra spelartyper också för att dynamiken ska fungera, menar Jens Gustafsson.
Senast mot Örebro petades Smith upp ett steg och var strålande på det centrala mittfältet – men han avslöjar att han föredrar att spela i försvarslinjen.
– Den rollen passar mig jättebra. Det är en jätterolig position att spela i vårat lag när vi har så mycket boll. Det är en jätteintressant roll. I bland får man flytta runt lite men nästa år hoppas jag att får en och position hela året.
Är det viktigt för dig?
– Ja, men jag tror det är det för alla. Annars kan man inte bli så bra som man vill på just en position.
Det finns en rad exempel på lyckade HBK-övergångar till IFK de senaste åren.
Eric Smith är den senaste i raden men kan snart få sällskap av målvakten Isak Pettersson.
– Vi har gått i samma klass och spelat i samma lag, ungdomslaget i Halmstad. Han kom upp och tränade med A-laget året jag gick hit. Då tränade vi i Halmstads A-lag också. Det är verkligen en jättebra kompis. En person jag umgås med utanför planen också.
Så du rekommenderar att ta flytten till Norrköping?
– Jag ska vara på honom lite. Jag hoppas att det blir så, säger Eric Smith.
Sliten så här i slutet av säsongen?
– Det börjar gå på reservdelarna snart känns det som men det var värre för två veckor sedan, nu känner man att det inte är mycket kvar. Man orkar hålla i det sista också, säger en formtoppad Eric Smith.