Sören Cratz tränade den gyllene generationen i IFK när de var juniorer.
Linus Wahlqvist Egnell lämnade IFK för polska Pogon Szczecin i vintras och har därefter, de senaste landskamperna, blivit Janne Anderssons förstaval som högerback i landslaget. Ken Sema har varit ut och in i den blågula truppen men fick starta som vänsterback mot Estland – och tog chansen.
Lägg till Kristoffer Olsson som är skadad nu, men har varit ordinarie centralt på mitten i flera år.
Tre spelare från ungefär samma årskullar i akademin i IFK, spelare som kom fram samtidigt och som fortfarande ses som den gyllene generationen i klubben där många tog klivet både in i elitfotbollen och till proffsklubbar i Europa.
Att halva backlinjen i en viktig landskamp är från Norrköping, som det var mot Estland, är inte helt vanligt. Linus Wahlqvist Egnell till höger och Ken Sema till vänster.
– Det måste ha varit på 60-talet. På "Bajdoffs" (Åke Johansson) tid. Jag vet inte om det har hänt senare, säger Sören Cratz som under några år var juniortränare i IFK och såg de här spelarna komma fram.
– Den jag hade mest var Ken. Jag hade honom två gånger om dagen under lång tid i fotbollsgymnasiet och i juniorlaget. Där såg man hans glädje, om man var lite deppad själv blev man glad när man såg honom. Han älskade att träna och spela fotboll. En gång när vi tränade i inomhushallen gnällde han lite och jag sa åt honom att köra på. Det visade sig att han hade brutit nyckelbenet.
Sören Cratz säger det med ett skratt.
Han fick lämna A-laget efter degraderingen 2008 och ta klivet ner på ungdomssidan. Där blev han tränare för flera av de som senare tog sig upp i seniorfotbollen.
– Jag drev dem ganska hårt på den tiden. Jag fick beskedet efter att vi hade åkt ur att man ville att jag skulle ner och kolla hur ungdomssidan såg ut. Det lät som ett bra jobb, när jag kom ut till Enebys bolltält var där 24 spelare och jag undrade nästan vart jag hade kommit. Det var sådan fart på det. De var där hela gänget, säger Cratz.
Ken Sema fick kanske sitt stora genombrott i landslaget i och med 5-0-segern mot Estland.
När han ska ta fram några nycklar till framgångarna för de spelarna, som gjort att flera kan vara med i en landslagstrupp, lyfter han en gemensam nämnare för trion Linus Wahlqvist Egnell, Ken Sema och Kristoffer Olsson samt övriga.
– De älskade att spela fotboll och att träna. Det är det man måste vilja. Jag var med juniorlandslaget med 94:orna också, där var Tibbling (Simon) och hela gänget, Mujo Tankovic och "Koffe" (Kristoffer Olsson) var också där. Vi diskuterade om vi skulle ge dem ledigt en dag och frågade vilka som ville träna och vilka som ville ha ledigt. Alla händer kom upp. Alla ville träna. Många av dem spelar ute i Europa idag.
Linus Wahlqvist Egnell trodde du på tidigt?
– Ja, men jag trodde att han skulle bli mittback. Jag var irriterad när han flyttades ut till ytterback, men där var Janne (Andersson, då IFK-manager) klok. Som mittback hade han inte klarat allsvenskan, han var bara 17–18 år då, säger Cratz om Polen-proffset som fick beröm för sin insats i 5–0-segern mot Estland.
Tor-Arne Fredheim tog Ken Sema till Ljungskile, vilket satte fart på hans karriär.
Precis som även Ken Sema fick på en ganska ovan position till vänster i backlinjen. Hans väg till proffslivet i Watford och en ordinarie plats i ett A-landslag har varit krokigare. Han fick inte chansen i IFK under Janne Andersson, blev plockad till Ljungskile av nuvarande IFK-tränaren på damsidan, Tor-Arne Fredheim, och där började lyftet som, via spel i superettan i Bohuslän, följt av en flytt till Östersund tagit 29-åringen ut i proffslivet och till ett genombrott i landslaget.
Lite ironiskt med just Janne Andersson som förbundskapten.
Tor-Arne Fredheim minns hur en ung Sema kom till Ljungskile med en besvikelse efter att ha blivit ratad i Norrköping, men också med en tydlig revanschlust och beslutsamhet.
– Han var knäckt eftersom han inte fick något avtal med IFK. Det är klart att det var tufft för honom, han var ung och hade mycket ambitioner. Han ville vara kvar och ta en plats i IFK, han var ju IFK i själ och hjärta, säger Fredheim om när han 2013 värvade Sema till LSK.
Där vände det.
– Han kom precis rätt, vi behövde en ytter och han var extremt duktig en mot en. Det är ovanligt i Sverige. Sedan var han tunn och inte färdig i kroppen.
Kunde du trycka på att han skulle kunna ta revansch för att han inte fått chansen i IFK?
– Ja, men framför allt sa jag att han måste jobba på sin explosivitet. Både gällande styrka och snabbhet. Skulle han bli en toppspelare behövde han också ha speeden på kanten. Han jobbade väldigt mycket på det och byggde upp det enormt. Det jag blev imponerad av var att, på den tiden pendlade jag, men han följde bara med hem två gånger i månaden. Resten var han kvar där och tränade, laddade och vilade. Han var så målmedveten och hade bestämt sig. Det är sådant som gör att man lyckas.
Där och då var det kanske svårt att veta om han skulle bli landslagsman?
– Speciellt som vänsterback eftersom han inte var någon vidare försvarsspelare. Det är stort av Janne Andersson att sätta honom där. Janne sa själv, när jag frågade honom på den tiden, att han hade det svårt i positions- och försvarsspel. Och nu är han ytterback, säger Fredheim.
Linus Wahlqvist Egnell har fått chansen till höger i backlinjen påå slutet för Sverige.
Tony Martinsson har också varit med hela vägen i olika roller i klubben. Som akademichef har han sett spelarna komma fram och nu som sportchef för seniorverksamheten vill han gärna att den här generationen spelare ska välja att flytta hem till IFK en dag.
– Jag försöker att hålla kontakten med de flesta av dem. Sedan blir det inte varje vecka eller varje månad.
Hur viktig är den här generationen för IFK?
– De är viktiga som stora föredömen. Ungdomar i Norrköping kan se att ingenting är omöjligt. Man ka ta sig hela vägen. Det här var en väldigt talangfull generation. Ungefär som när Modo i hockey hade Peter Forsberg, Markus Näslund, Niklas Sundström och så vidare. Man kan få fram en gyllene generation ibland. Men man får det inte så ofta, vi har det urval vi har med den population människor vi har i Norrköping.
Kan ni få fram en sådan generation igen och hur ska ni göra för att lyckas med det?
– Träna hårt, tro på spelarna och inte döma dem för tidigt. Det ser man framför allt i Ken Semas fall. Det är viktigt att tänka på som ledare. De här spelarna har haft olika resor. Linus var främst i sin årskull nästan hela tiden. Ken har en annan karriär men gav aldrig upp i ungdomsåren trots att han inte fick spela jämt.
Sverige möter Österrike under tisdagen, troligen återigen med både Linus Wahlqvist Egnell och Ken Sema som ytterbackar i EM-kvalet.
Tony Martinsson ser gärna att IFK får fram en liknande generation igen i IFK.