Välförtjänt kliv för ett IFK som vägrat att förlora

Det har tagit några år, men när IFK-damerna tar steget upp gör man det på ett imponerande sätt. 2020 fick ett välförtjänt slut för laget som bara har vägrat att förlora.

IFK Norrköping firade avancemanget till elitettan.

IFK Norrköping firade avancemanget till elitettan.

Foto: Magnus Andersson

Fotboll2020-10-18 10:47
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi kan väl börja med att slå fast att om man vinner en serie borde man gå upp direkt. IFK-damerna inte bara vann sin division 1-serie i år. Man krossade den mer eller mindre.

Ändå blev det en kvalfylld höst.

Men nu är elitettan verklighet efter två gånger 2-0 mot Rössö. Det var lite nervöst i början av lördagens returmöte men sedan var IFK bättre, den här gången också.

2013 var IFK Norrköping, då i en separat förening från herrarna, en hårsmån från att gå upp i elitettan. Laget var överlägset i serien men föll på kvalsnöret mot Brommapojkarna. Det blev en tung lördagseftermiddag på Nya Parken, som det hette då, när allt var uppbyggt för fest med en 1-0-seger med hem från första mötet på Grimsta IP. Det slutade istället med en tung 1-4-smäll och guldhattarna som åkte fram satt på de firande bortaspelarna.

En tuffare tid tog vid.

Det har gått upp och ner sedan dess, men de senaste åren har det sakta men säkert sett ut som att laget är på rätt väg och den här hösten har man till slut landat i det avancemang som laget så hårt jobbat för.

Och man kan väl säga att när IFK väl tar steget gör man det i stor stil. Laget har kryssat i en match på hela året – i övrigt vunnit rubbet. 

I serien.

I kvalet.

I Lågenergihus cup. 

I division 1 och i kvalet totalt är målskillnaden närmast otroliga 61-4. Offensiv kraft i mängder har gått hand i hand med ett ramstarkt försvarsspel där det har varit oerhört svårt att göra mål på IFK under den här annorlunda ”corona-säsongen”.

Tränarduon Anna Eriksson och Christin Lilja fick nå i mål med det man slitit så hårt för. Jag var i Mölndal ifjol på hösten när kvaldrömmen försvann borta mot Jitex, ett lag som senare också kvalade sig upp den gången.

Den förlusten sved då, det syntes.

Men 2020 fanns det inget som kunde stoppa laget från att ta klivet och det går nog inte att nog understryka hur viktigt klivet är för utvecklingen i stort, inte bara i IFK. Förhoppningsvis kan klubben skapa de förutsättningar som krävs för den högre nivån, och även få hem spelare som kan se IFK som en perfekt nivå nu.

My Cato, F18-landslagsspelare, som just nu avslutar säsongen med Kvarnsveden, kanske kan bli ett intressant namn att få hem. Jobbet med att forma det laget tar vid nu, men innan dess är det läge att säga grattis till årets IFK som stått för en näst intill perfekt säsong.

Karta: Östgötaporten