Moutaz Neffati framför huset i Hageby där han bor med mamma, pappa och två bröder.
Det är en frostfrusen förmiddag när 19-årige Moutaz Neffati kliver ut från föräldrahemmet i Hageby.
Hans häftiga november har bjudit på allsvensk debut och mål mot Varberg, SM-guld med P19, ett färskt A-lagskontrakt och hyllningar på Stjärnkvällen.
Det är svårtoppat – men kan bli ännu bättre när P19-laget ska runda av året med Skandinaviska mästerskapen i Marbella.
– Det är klart att man är väldigt glad, säger Mouzad och fyrar av ett leende.
Har du hunnit smälta allt?
– Jag tror det är en del av livet som fotbollsspelare. Ibland blir man hyllad, ibland blir man kritiserad och det gäller bara att handskas med det på rätt sätt.
Du är förberedd på att det inte alltid är såna här guldmånader?
– Ja, absolut, haha.
Vad betyder A-lagskontraktet för dig?
– Oerhört mycket. Både för mig och för min familj. Det är trygghet och ett kvitto på att man har jobbat hårt.
Vilka mål har du med nästa säsong?
– Jag ska bara utvecklas. Fortsätta sträva och inte vara nöjd med att bara sitta på bänken. Det ska bli spännande.
Och i det långa loppet?
– Att spela i Europa. Det är nog varenda fotbollskilles dröm. Jag har varit Barca-fan sedan barnsben. Sedan har man mer realistiska tankar vart man kan komma, haha.
Vägen till IFK och allsvenskan börjar alltså i Hageby.
Här i ett hus mitt emellan Mamre IP och Vrinneviskolans lilla konstgräsplan bor Moutaz Neffati med familjen, mamma, pappa och två bröder.
Han pratar lättsamt och utstrålar harmoni när han guidar genom sina kvarter.
– När jag var liten spelade jag fotboll överallt häromkring. Borta vid atriumhusen där vi bodde förut, på Sydvallen eller på nya Navestadsplanen, berättar Moutaz på vägen mot skolgården.
Det här känns som idylliska kvarter – långt ifrån svarta rubriker om kriminalitet, skottlossning och annat bråk som har dominerat mediebilden av Hageby de senaste åren.
Moutaz håller med.
– Det är lugnt och skönt där vi bor. Det är en återvändsgata också så det är inte så mycket folk som kör in här, konstaterar han.
IFK är hans självklara klubb nummer ett även om han spelade i Hageby IF först.
– Jag hade farsan som tränare i Hageby, men sen hade han inte tid. Innan vi fick en ny tränare hade han en vän som tyckte jag skulle testa i IFK Norrköping och då fick det bli så. Då var jag sju och ett halvt år.
Jubel efter målet i debuten hemma mot Varberg.
Moutaz Neffati har gått hela vägen genom IFK-akademin men det har inte varit en spikrak autostrada.
– Jag var ingen jättetalang. Tills jag var ungefär 15 år levde jag bara på att jag sprang och var aggressiv. Den stora bristen var min spelförståelse. Jag körde på utan att tänka, men jag kom på att man måste ju ha en baktanke med allt man gör, berättar han.
Fick du den insikten själv eller var det tack vare andra?
– Det var alla. Tränare i IFK och pappa som stöttar mig hela tiden. Under den tiden var jag faktiskt nära att bli skickad från IFK. Jag är född -04 men var en del av 03-laget. När de skulle rensa där var det någon som tyckte att jag i alla fall skulle få en chans. Då blev jag nedflyttad till 04:orna. Det var då allt började och jag utvecklade min spelförståelse och hur taktik fungerar.
Det blev en brytpunkt för dig.
– Exakt. Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att ta två framåt. Det kanske låter klyschigt, men det är så.
Moutaz Neffati är uppvuxen med spontanfotboll i Hageby och Navestad.
Den här säsongen har Moutaz tagit flera steg. Han har varit med på flera A-lagsträningar och kommit närmare alla i laget, inklusive den avgående tränaren Glen Riddersholm.
– Jag spelar mycket med passion och aggressivitet och Glen gillar ju det. Sen vet jag inte om han kom överens med IFK och deras spelsätt. Men för mig som ungdomsspelare, han fick mig verkligen att lita på mig själv. Det var betydelsefulla ord han sa till mig, innan jag hoppade in mot Varberg: "Jag skiter i vad det står på resultattavlan, ut och gör din grej."
Vad betyder det för dig?
– Att han litar på mig. Han vet vilka kvaliteter jag har. Det var ingen snäll situation han satte in mig i (0–3) men det slutade ju på bästa sätt.
Moutaz Neffati med IFK U21 mot Elfsborg.
Förresten: känns efternamnet Neffati bekant? Basketfolket i stan bör i alla fall ha koll på det. Flera av Moutaz halvsyskon på pappa Abderrazaks sida hade fina karriärer. Precis som pappan – inom fotboll.
– Farsan var duktig. Han var reserv i Tunisiens landslag till VM i Argentina så man försöker bara fylla upp hans skor, säger Moutaz.
Hur svårt är det?
– Det är klart att det är svårt, haha. Men mot mig har han bara varit stöttande. Han har aldrig sagt att jag måste spela fotboll.
Lyckligtvis är det dock exakt det han vill.