Efter den djupa svackan är det möjligen lite av ett trendbrott. Inte för att det sprakar och glimrar fullt ut i spelet, men det är ett rejälare IFK vi ser nu. Ett som inte går bort sig och ett som inte släpper till som de gjorde när den fina allsvenska starten förvandlades till en total kollaps under juli och augusti.
Fem poäng på de tre senaste.
Sen och stark kvittering mot Malmö FF. Det är ändå något att bygga vidare på för Jens Gustafssons trupp.
Det såg länge och väl ut som att MFF kontrollerade det här och bortatränaren Jon Dahl Thomasson kallade det också för en "perfekt insats i 85 minuter". IFK förmådde inte luckra upp eller bryta mönstret i en chansfattig match mellan två lag som inte bjöd på så mycket fram dit. Det var ställningskrig. Sedan flyttade Peking-managern Jens Gustafsson upp Rasmus Lauritsen på topp och med en pigg Sead Haksabanovic in från bänken fick man lite tryck.
Och framför allt:
Visade lite känslor. Till slut låg också 1–1 bakom Marko Johansson via Alexander Franssons fot. Ett mål som kan bli viktigt för IFK och lär vara minst lika viktigt för lagkaptenen själv efter, som han själv har uttryckt det, "en pissig säsong".
Man kan diskutera vad rättvisa är i fotboll, men med tanke på händelsen mitt i första halvleken vill jag nog säga att 1–1 den här gången var just det.
Ola Toivonen var i högsta grad involverad och bakom Malmös ledningsmål i början av den andra halvleken. I en del av matchen när han borde vara allt annat än på planen, enligt mig. Armbågen i ansiktet på Eric Smith efter 26 minuter var inte snygg och det är egentligen ett stort frågetecken att domare Andreas Ekberg inte skickade upp det röda kortet direkt.
Svårt att hitta en klarare utvisning än den i min bok.
Jag anser att dåliga resultat enbart i yttersta undantagsfall kan härledas till den som dömer, det är inte orsaken till IFK:s djupa svacka heller, men laget har inte haft domsluten med sig i sommar. Det kan vi nog vara eniga om. Det här var ytterligare ett tveksamt beslut som gick emot.
Det är starkt att inte någon i Peking till slut lackar ur.
Eller också är det precis det man borde. Ännu mer. Jag kan sakna någon som ryter ifrån i stunden i ett sådant läge. Någon som, på ett rimligt sätt, blir förbannad och markerar att man inte köper det.
Nio matcher återstår av den här annorlunda säsongen. För att hinna ifatt Malmö hade IFK behövt vinna nu, men i och med att man har grävt sig ur det värsta hålet och ser bättre ut igen borde hösten innebära en kamp om Europaplatserna. Då kan den här poängen bli nog så viktig.