Axel Brönner kommer från ett individuellt samtal med P19-tränaren Mario Bobuiescu när han sätter sig på Platinumcars arenas huvudläktare.
– Det har inte blivit lika mycket med A-laget på sistone, men jag har ändå utvecklats. Jag löper mer i matcherna, även om det fortfarande är en utvecklingspunkt, säger han.
– Det är en grej som tränarna varit på mig om, tappar vi bollen ska jag komma i rätt position i högre hastighet. Jag har också uppfattat att det måste bli bättre.
I vintras dök innermittfältaren upp i Andreas Alms första IFK-elva, i en träningsmatch mot Lyngby. I det allsvenska genrepet hoppade han in och till premiären var han kallad, men hamnade precis utanför den slutgiltiga matchtruppen.
Den 4 april fyllde Axel Brönner 16 år. Jakten på att bli IFK:s yngste allsvenske spelare genom tiderna fortsätter.
Ska rekordet slås, vilket är hans målsättning, krävs det spel senast hemma mot Häcken 1 september. Annars fortsätter Eric "Nora-Calle" Carlsson vara rekordhållare, efter att 1936 gjort allsvensk debut när han var 16 år, fem månader och en dag.
– Där hemma kollade vi exakt vilken match det är. Det vore extremt kul om det kan hända.
Har du samma känsla nu som när du sa att du siktar på att slå rekordet?
– Både ja och nej. Då var jag uppe rätt mycket, allt rullade verkligen på. När du har fått köra en träningsmatch blir du lätt sugen på mer. Där och då kändes det lite lättare att säga än vad det gör nu, men samtidigt inte. Det är ett mål jag har.
Hur nära känner du dig allsvensk speltid?
– Rätt nära fast ändå inte. Det är rätt många på min position. Jag presterar rätt bra på träningar, klart att jag hoppas att chansen kommer. Men det är inte det lättaste.
Har du bråttom?
– Egentligen känns det som att jag har det. Det jag vill är bara att köra på, helst så snabbt det går. Sen förstår jag att det inte är så lätt, men det är så jag känner. Jag är lite sån, jag har alltid kört med äldre och gått på nästa utmaning hela tiden. Det vill jag fortsätta med och känner att jag är redo för.
Axel Brönner var inte med i träningsmötet med IFK Göteborg i tisdags och vet inte om han är tilltänkt för truppen mot Brommapojkarna på lördag.
Samtidigt har utländska klubbar koll på honom. Tonåringen vill inte göra någon stor grej av det och betonar att han inte har några som helst flyttankar.
– Både nederländska och tyska klubbar vet vem jag är. Men det är kanske mer för min agentur att ta det. Det är lite svårt det där, med intresse hit och dit.
Hur konkret det är?
– Exakt. Det har snackats lite här och där. Men jag säger det igen: det är här jag vill slå igenom. Händer inte det måste jag tänka på karriären, men att slå igenom här är det enda jag vill. Det är klubben jag vuxit upp med, jag har varit på hur många matcher som helst. Det vore en dröm.
På strävans väg finns fem anhalter; Axel Brönner har i år fått speltid i A-laget, P19, P17 och samarbetsklubben Sylvia. Dessutom kan han bli aktuell för U21-laget.
– Jag försöker alltid vara mig själv, det tycker jag att jag kan vara i alla omklädningsrum. Jag försöker göra det jag ska.
Hur är du när du är dig själv?
– Det är en svår fråga. Jag försöker vara positiv och glad med en skön energi. Med P19 och P17 får jag kanske uttrycka mig mer, jag försöker säga till om någon kan göra något bättre och om någon gör något bra. I A-laget är det kanske inte lika lätt att gå in och säga till, då blir det mer att gnugga på i det tysta.