Balettskorna byttes ut mot fotbollskor när Ingela Lorentzson var sju år. Det blev starten till ett liv i Fotbollssverige.
LIVE-TV: Missa inte MAI:s viktiga match mot Grebbestad
LIVE-TV: Klarar sig Ljungsbro kvar i trean? Se sista omgången här!
Hemma i villan i Täby sitter sjuåriga Ingela vid matbordet. Hon har funderat över balettskolan som hennes mamma Ingrid har satt henne i. Hon har tänkt på de gulliga balettkläderna som kommer på köpet. Hon har tagit ett beslut. Och nu tar hon mod till sig och öppnar munnen.
– Jag vill börja spela fotboll.
Hennes pappa Sven-Åke tittar upp och utbrister:
– Äntligen vill jäntan göra något vettigt!
Sedan den dagen kom balettskorna aldrig fram igen. De byttes ut mot skor med dobbar. Och när Ingela hädanefter spände vaderna får att gå upp på tå var det inte för att dansa. Det skedde istället i rollen som libero med målet att nicka undan ett inlägg.
Vi spolar fram bandet en sju, åtta år. 70-tal har blivit 80-tal. Bytet av idrott blev lyckat. Ingela stortrivs med fotbollen. Hon har utvecklats så pass bra att hon redan vid 15 års ålder spelar i IK Frejs A-lag. Nu står hon inför en match som hon aldrig kommer att glömma: Ett möte med allsvenska Hammarby i Svenska cupen.
Hennes uppdrag som den libero hon är: Att punktmarkera storstjärnan Pia Sundhage.
– Hon var jättestor då. Sveriges bästa spelare. Jag gjorde så gott jag kunde och satt som ett frimärke på henne. Efter matchen kom hon fram och la armen om mig och sa "bra jobbat, tjejen!" Det var stort!
Hur gick matchen?
– Det minns jag inte. Vi förlorade säkert med jättemycket, men det var roligt.
Stjärnan Pia Sundhage i Hammarbydressen 1991.
Malin Gilje Halvarsson fick föreningslivet i blodet. Pappa Gerth och mamma Britt-Marie var sådana personer som hon själv sedan blev. Föräldrarna ställde alltid upp när dottern spelade handboll i Mantorp. Och hjälpsamheten går aldrig ur. Pappa Gerth hoppar in i MAI-kiosken med Malin än i dag när det krisar då och då.
Barnen Adele och Walter började spela fotboll i MAI. Maken Peter följde med som ledare. Då blev det helt naturligt för Malin att följa med in i den Mjölbygula fotbollsvärlden.
Hon blev fotbollsmamma. Men hade blivit vilken slags mamma som helst om sonen och dottern valt en annan väg.
– Jag vill vara där mina barn gillar att vara. Sedan gillar jag att bidra och hjälpa till.
Vad gör du MAI?
– Först var jag lagledare för sonens lag men hoppade av det när jag blev ledare för dotterns. Jag sitter med i MAI:s arrangemangsgrupp och är vice ordförande i MAI:s styrelse.
Malin Gilje Halvarsson gillar inte att framhäva sig själv, det märks. Hon svarar på frågan men slår sig absolut inte för bröstet.
Men när man pratar med folk i MAI blir bilden tydlig. Hon är en sådan där person som får Fotbollssverige att fungera. En ideell kraft som ser till att matcher kan spelas och att skyttekungarna får rubrikerna i tidningarna. En sådan där osjälvisk person som i själva verket är en av fotbollens riktiga hjältar.
Hur många timmar lägger du ner varje vecka?
– Det beror på om dottern har bortamatcher eller inte. Och sedan vill jag se när sonen spelar. Jag väljer att inte räkna timmarna. Men det här fungerar ju bara om hela familjen är med på tåget. Vi möts på "Vallen", det är här vi spenderar vår fritid tillsammans.
Om du frågar folk i MAI svarar de att Malin Gilje Halvarsson är en person som alltid ställer upp och hjälper till. Själv har hon svårt att främhäva sig.
Det sägs att man flyttar till Linköping av två skäl. Antingen ska man studera eller så har man funnit kärleken. Ingela gjorde det senare i maken Anders Lorentzson. Täbytjejen tog upp fotbollen även i sin nya hemstad men när hon blev gravid fick hon lägga skorna på hyllan.
Eftersom båda sönerna Calle och Adam föddes fotbollstokiga tog hon klivet tillbaka in i en värld hon alltid har älskat: Fotbollens och föreningslivets.
Skjutsa, hämta, serva, stötta, trösta, peppa. Tvätta träningskläder och sälja allt möjligt för att dryga ut lagets kassan.
– Jag har sålt toapapper i massor! Det gjorde det möjligt att åka på Bullerby Cup och Gothia Cup. Det är jätteroligt med cuper, även för oss föräldrar. När killarna blev gamla nog att ta sig till träningarna själva och när de började spela i A-laget insåg jag själv hur många timmar man har lagt ner under åren.
Blev det tomt när de blev stora?
– Ja, faktiskt. Föreningslivet har präglat mig. Jag gillar att tillhöra ett sammanhang och att göra saker tillsammans. Det ger mig energi. När jag startade eget företag var jag ensam och hade inga arbetskamrater på det sättet. Det är därför jag håller på med det jag gör här i laget i dag, säger Ljungsbros massör.
Ingela Lorentzson knådar Ljungsbrospelare innan tisdagens träning. På lördag avgörs Bollklubbens öde i trean. Vi sänder matchen på sajten.
En lastbil kommer lastad - med 600 pizzaförpackningar.
Redo på "Vallen" att ta emot står Malin Gilje Halvarsson. De ska fördelas jämnt på alla lag och spelare innan de säljs och därmed drar in välkomna slantar till alla lagkassorna. Hon kommer nog drömma om pizzabottnar, kartonger och siffror i natt.
Malin är så klart inte ensam. Man hjälps åt i Mjölby AI. Och efter den här kvällen kan hon lägga till ännu en syssla som hon har gjort för sin förening. Hon har svårt att säga nej men älskar ju att hjälpa till.
– Jag tror inte folk förstår hur mycket kraft det krävs för att driva föreningar. Utan alla ideella krafter blir det inget. Många tar för givet att man är avlönad av föreningen. Jag får den frågan ibland.
Vad svarar du?
– Jag brukar bara le och säga nej.
Malin Gilje Halvarssons MAI spelar en superviktig match mot Grebbestad på söndag. Vi sänder matchen på sajten.
Ingela Lorentzson utbildade sig till massör "för hundra år sedan" (snarare drygt 20). Sedan två år tillbaka ser hon till att Ljungsbrospelarnas muskler får så mycket syre som möjligt. Hennes masserande händer löser upp knutar, släpper på stelheten och låter blodet forsa fritt.
Massagebänken som hon bär med sig till träningarna och matcherna har fyllt tomheten när livet som fotbollsmamma tog slut. Nu har hon återigen sällat sig till den så viktiga och värdefulla skaran av ideellt arbetande människor i Fotbollssverige. Krafter som är helt avgörande för att sporten ska finnas till och må bra.
Tisdag eftermiddag. Halvtimme till träning. Ljungsbro laddar inför seriens sista match. Lyckas man stanna kvar i trean? Allt avgörs i den sista omgången, som vi sänder på sajten.
Tre spelare sitter snällt och väntar på sin tur att lägga sig på massagebänken innan träningen.
Hur är det att massera ett fotbollslag?
– Roligt! Spelarna är tacksamma. De är hövliga och artiga och bra förebilder för de yngre i klubben. Jag känner mig som en del i gänget, det är det mest positiva med det.
Vad är din vanligaste uppgift?
– Baksida lår och vader. Spelarna är som mest slitna efter matcherna, då står de på kö till bänken. Jag har en mer underhållande roll. När spelarna drar på sig grövre skador skickar jag dom vidare.
Fina konstgräsplaner, utan grus och fotbollsskor i himlens alla färger. Och så massage på det. Är inte dagens fotbollsungdomar väldigt bortskämda?
– Haha, de är absolut bortskämda. Det säger de själva också. När jag kommer gående med min massagebänk under bortamatcherna får vi alltid reaktioner. "Ojojoj, vad lyxigt ni har det i Ljungsbro!" "När är det vår tur att få massage?", skrattar Ingela Lorentzson och fortsätter:
– Jag vill ge dem all lyx de bara kan få, det är de värda. Det här är mina grabbar, kan jag säga.
Ingela Lorentzson på tisdagens Ljungsbroträning.
Det blev som planerat. Alla kom till "Vallen" den här söndagen. MAI:s A-lag vann matchen mot Gauthiod med 1-0 inför en storpublik.
Arrangörsgruppen hade storsatsat och sett till att alla ungdomslag dök. Glada barn med lagskyltar och gula tröjor - i hundratal.
Man blir inte rik på att osjälviskt hjälpa Fotbollssverige. Men det här är belöningen om du frågar Malin Gilje Halvarsson. När de ideella timmarna staplas på hög och det ibland känns för mycket är det till sådana här dagar som minnet kan vandra tillbaka till för att söka kraft.
– Det är härligt med klubbkänsla, säger hon.
Två av Fotbollens Riktiga Hjältar har talat.
"Jag tror inte folk förstår hur mycket kraft det krävs för att driva föreningar", säger Malin Gilje Halvarsson.