IFK Norrköping kom till nationalarenan med målsättningen att vinna – och våga ha ett eget spel så mycket som möjligt.
Om de lyckades? Det var bara att lyssna på visselorkanen från den stora hemmapubliken (32 178) efter en halvtimme för att få ett enkelt svar på det.
IFK stod upp galet bra – till och med bättre än så. Ingen hade kunnat förutse den vitblåa anstormningen i den första halvleken.
Den gav vibbar från 2020 – med skillnaden att inte en enda åskådare släpptes in den gången.
Man spelar inte ut AIK utan en gedigen laginsats från varenda fot – men de nya danskarna stack nog ut mest.
Unge Marcus Baggesen på vänsterbacken hade inte spelat en seniormatch innan han kom till Norrköping i vintras. Nu såg han ut som en veteran i en av årets tuffaste matcher – och han låg bakom Christoffer Nymans 0–1.
Precis som landsmannen Vito Hammershöy-Mistrati. Alla, inklusive han själv, har väntat på att det ska lossna i Sverige. Nu gjorde det så med besked. Enda mörka molnet över playmakerns fina insats är skadan som gjorde att han var tvungen att byta efter en dryg timme.
Vassast av alla var dock Victor Lind på högerkanten. Så lurig, hal, klok och finurlig. Han ägde sin kant och det blev farligt så fort han fick bollen nära kroppen. Jag smyg-googlade och konstaterade att lånet från Midtjylland inte ens har fyllt 20 år än. Precis som Baggesen. Okej...
Jag förväntade mig en AIK-forcering efter paus men den uteblev i stort sett helt. IFK var för bra för det – och AIK för dåligt. Det var mycket närmare 0–3 och det var exakt vad det blev också. Arnór Sigurdsson, som hade retat upp varenda AIK:are på planen och på läktaren, vandrade in i straffområdet och stänkte dit spiken i kistan.
"Ska ni gå hem nu?", skanderade Peking-klacken i hörnet av arenan. Det skulle de – efter att en sista gång ha buat och skrikit ut sitt lag.
Marco Lund fullbordade den danska insatsen som mittback – men gladast av alla var förmodligen tränaren Glen Riddersholm.
Hans lag har vacklat och varit ifrågasatt under hela vintern och våren. Helt plötsligt, på naturgräs (!), kändes det som varenda frågetecken bara rätades ut och stod i givakt i 95 minuter.
Helt osannolikt och oväntat – men fantastiskt roligt för alla IFK-supportrar som har muttrat och undrat under försäsongen.
Fyra poäng på två matcher är en riktigt bra start – och insatsen i Solna skvallrar om att det finns en riktigt hög potential i årets upplaga.