"Tror man är en stekare för att man är från Lindö"

I MINA KVARTER

Tidigt i Lindö tornar den upp sig, Fastighetsteknik arena, hemmet för Lindö FF. Det är också vid entrén där vi träffar Alexander Fransson, uppvuxen i Lindö och med LFF som moderklubb, Han är nästa idrottsprofil i vår reportageserie om Norrköpings olika stadsdelar.

Han andas in den friska luften när han kliver ur bilen. På pricken i tid till klockslaget vi bestämde.

– Mina föräldrar bor fortfarande kvar här ute, i samma hus där jag växte upp (inte långt ifrån arenan). Det är alltid härligt att komma till Lindö. Jag uppskattar lugnet, säger Alexander Fransson.

Faktum är att "Alle" – som nu bor i centrala Norrköping – bodde i Lindö ända fram till att han flyttade till Schweiz för spel i FC Basel 2016. Det var när han återvände till IFK som han flyttade in till centrala Norrköping.

Hur minns du barndomen i Lindö?

– Det var helt otroligt bra egentligen. Allting hade man ju här omkring. Mycket vänner och nära till fotbollsplaner och det mesta. Jag har haft en fantastisk uppväxt.

IFK:s lagkapten blickar ut över konstgräsplanen på Fastighetsteknik arena som har funnits i tolv år. Det såg annorlunda ut på den platsen när Alexander Fransson växte upp.

– Arenan och skolan fanns inte heller när jag växte upp. Det var bara ett stort fält här. Jag hann faktiskt aldrig med att lira på den här arenan. Tyvärr så kunde inte jag utnyttja det – dålig tajming, säger Fransson och ler brett.

– Jag har i stället spelat mycket på Kanalplan och Lindö IP hade vi också. Där byggs det bostäder nu. Det var de två platserna jag tog cykeln till för att spela.

26-åringen vänder sig om och pekar bortanför en av de nuvarande konstgräsplanerna.

– Jag hade en liten gräsplätt där med två fotbollsmål där jag och brorsan körde mycket ihop med våra grannar. Vi var ute hela tiden i stort sett. Att det var så lätt att gå ut för att leka eller spela fotboll är också något jag uppskattar med Lindö, säger Alexander.

Fransson gick i skolan upp till årskurs sex i Lindö. Från högstadiet och uppåt blev det att börja ta bussen till skolan.

– Djäkneparksskolan blir det för de flesta härifrån. Men jag valde ett annat steg och gick över till Jönsbergsa skolan. Det var speciellt i den åldern, så klart. Det blev som ett äventyr (skratt). Sen blev det vardag också, säger han.

Alexander Fransson på Lindö FF:s läktare på arenan han inte fick uppleva innan han gick till IFK.

Foto: Kenny Wiis

Hur var det att komma in till de centralare delarna av Norrköping från Lindö som tonåring?

– Det var kul att få träffa nya människor och få nya vänner. Det var många från andra områden, runt omkring i Norrköping.

Alexander Fransson har aldrig svarat Lindö på frågan varifrån han kommer. Svaret har varit Norrköping. Det är om någon vill veta mer specifikt, som Lindö kommer fram.

När jag intervjuade Viktor Kokman (Vita Hästens förre målvakt) i samma reportageserie om Klockaretorpet, sa han att många tänkte lite grann att han var från "ghettot" när han berättade om bakgrunden i Klockaretorpet. Upplever du fördomar kring Lindö också?

– Nja, fördomar vet jag inte. Men det ska väl vara att jag är nån form av stekare bara för att jag kommer från Lindö. Någon stekare är jag verkligen inte.

Fransson lyfter fram tryggheten och närheten till vattnet som två positiva aspekter med att bo i Lindö.

Var avståndet till stan lite segt ibland?

– Nej. Man höll sig mest här. Annars blev det bussen eller moppen när jag fick en sån. Moppen blev en frihet (skratt).

Har Lindö överlag förändrats mycket sedan du var barn?

– Det har byggts mycket mer. Och det är lite andra människor som har flyttar ut hit jämfört med när jag växte upp. Men det är kul med lite förändring, jag tror att det behövs.

När du är 42 år och lagt fotbollsdojorna på hyllan. Kan du tänka dig att flytta tillbaka till Lindö?

– Ja, det skulle jag nog vilja göra. Sen får jag se om det blir så. Det är lång tid dit. Jag gillar att bo i villa. Nu bor jag i en lägenhet och det kan kännas lite instängt ibland att inte ha en trädgård att gå ut till. Ibland ångrar jag att jag inte slog till och köpte ett hus när jag kom tillbaka från Schweiz.

Har du någon kontakt med Lindö FF i dag?

– Jag känner ju några som jobbar för klubben. Men någon jättekontakt har jag inte. De har faktiskt instiftat ett stipendie i mitt namn här ute som jag kommer och delar ut varje år. Det är häftigt.

Vi sitter på en bänk. En Alexander Fransson-frispark bort från oss håller ett par grabbar på och lirar boll. En gång i tiden var "Alle" själv tonåring och spelade med kompisar.

Han följde IFK Norrköping på plats och via teve – och drömde stort under träningarna på Kanalplan och Lindö IP.

Då visste han inte att drömmarna skulle bli verklighet.

– Jag har alltid haft drömmar om spel på "Parken" med IFK:s A-lag. Det har varit i mitt sikte. Och det är klart att jag som barn drömde om att bli en stor spelare och leva på sin fotboll. Jag har tur att få leva på min hobby och göra något som jag älskar varje dag, säger Alexander Fransson.