Elsa Burvalls IFK räckte inte till mot svenska mästarna.
Alla minns den hysteriskt fina offensiva formen som Sabina Ravnell bjöd på under förra säsongen när IFK tog steget upp.
Nu är läget annorlunda. Rollen är mer defensiv, men framför allt: motståndarna är betydligt tuffare och målchanserna därmed färre.
– Det är absolut en stor skillnad jämfört med i fjol, speciellt när vi möter topplag som Rosengård. Vi måste sätta chanserna när vi får dem, säger Ravnell.
Vad minns du av läget?
– Det var ett fint väggspel mellan mig och My (Cato). Jag hann tänka att jag skulle lägga den i bortre hörnet.
Rosengårds målvakt Angel Mukasa gjorde en fin räddning – och höll sedan nollan.
– Jag tycker att vi står upp bra, speciellt i den andra halvleken. Där tycker jag att vi är i klass med dem. Det är synd att vi inte fick in en boll, det hade gett oss ännu mera energi. Det känns surt, det är den tredje förlusten i rad nu.
Är du orolig?
– Nej, det är jag inte. Vi har mött tre bra lag som har varit i toppen av serien i flera år nu. Vi kommer att ta fler poäng.
Sabina Ravnell firar ett av sina mål under fjolåret.
My Cato trotsade sin onda tå och sprang och slet matchen igenom.
– Det är klart att det alltid är surt att förlora men jag har en ganska bra känsla nu efteråt ändå. Vi mötte ett riktigt bra lag i dag och stundtals gör vi det väldigt bra, speciellt i den andra halvleken. Men vi får inte riktigt till det i sista tredjedelen, sa hon efter matchen.
Nej, IFK gick mållösa den här kvällen. Men enklare uppgifter finns ju. Det var trots allt de svenska mästarna som stod för motståndet den här kvällen.