IFK-fansen drog igång bengaler inför avsparken.
När IFK Norrköping och Sundsvall marscherade ut till matchstarten drogs det igång för fullt med fyrverkerier och bengaler från berget bakom ena kortsidan.
Det gick sannerligen inte obemärkt förbi.
– Jag blev väldigt rörd när matchen satte igång när fansen smäller av smällare och så där. Och det förtjänar de här tjejerna, säger Anna Eriksson och lägger till:
– Det blir en kul inramning. Och om man tittar på hemmastå, så står det "Mot allsvenskan, Kamrater" på banderollen. Vi vill ju ta nästa steg, men kanske inte riktigt nu. Men det där betyder mycket för oss.
1 maj blev en stor dag för Anna Eriksson som har jobbat med elitettan i sikte ända sedan hon klev in i IFK Norrköping.
– Känslan nu efter första matchen? Man är nästan lite tom. Jag har sett fram emot det här så länge, säger Eriksson.
– Vi gör en helt okej premiärmatch och håller nollan. Vi skapar en hel del lägen, men får inte in bollen. Det är för att vi inte riktigt har synkningen skulle jag säga. Vi har tappat lite av rytmen.
Då Linköping fick sin match i damallsvenskan mot Piteå inställd efter coronafall hos norrbottningarna, så öppnades möjligheten för IFK att låna in starka trion Alva Selerud, Johanna Alm och My Cato till drabbningen mot Sundsvall. Tillkom på lån gjorde även Johanna Renmark från Eskilstuna.
De tillförde spets.
– Vi hade en träning i går (fredag). Det är vad vi har tillsammans med den här truppen. Sett till det är vi helt klart nöjda, säger Anna Eriksson.
Jag misstänker att det var nervöst när ni bara hade 1–0 att gå på?
– Absolut. Tvillingarna (Selma och Irma Cajlalkovic) gav mig några gråa hår när de blir alldeles för stillastående med bollen. Men de gör det med glimten i ögat, även om jag nästan får hjärtinfarkt av det (skratt). Men som lag håller vi ihop det och håller tätt.