Tor-Arne Fredheim öser lovord över spelarna som varit i IFK en längre tid och bildat en stark stomme.
Tor-Arne Fredheim var inne i en tung period av livet under sommaren 2021. Han hade nyligen genomgått en skilsmässa efter ett 30-årigt äktenskap, och hans bror hade gått bort.
Då ringde Ingela Andersson, dåvarande sportchef för IFK Norrköpings damlag.
– Hon sa att de behövde få ett bra avslut på säsongen. Ingela trodde väl att laget skulle hänga kvar (i elitettan), men ville säkerställa att satsningen som hade gjorts var värt det. Det var en nedåtgående trend och man ville avsluta mer positivt och få behålla spelarna man ville ha kvar, säger Tor-Arne Fredheim.
– Allt det jobbiga i mitt privatliv hade hänt inom loppet av sju-åtta månader. Jag var egentligen inte i fas att ta till mig ett sånt här uppdrag. Samtidigt hade jag varit nyfiken på damfotboll under årens lopp.
Peter Gerhardssons intåg och arbete med det svenska damlandslaget inspirerade Tor-Arne Fredheim. Man kan kalla de tre månaderna som "Darre" fick för en provanställning för båda parter.
– Jag hade ju inte gjort det för någon annan klubb. Men just att det var IFK gjorde det intressant. Ingela sa att det kunde vara bra för mig att tänka på nånting annat och hon hade rätt, visade det sig. Jag bestämde mig efter att ha tittat på en träning, säger han.
Tor-Arne Fredheim beskriver den där tiden som en vändning för hans välmående. Han hade roligt igen.
De tre månaderna blev till ett treårskontrakt efter säsongen.
Efter en lång karriär på herrsidan hade IFK-tränaren där och då mycket att lära sig om damfotboll, och ett hårt arbete att göra för att skapa sig en bild av alla spelare, i det egna laget och inte minst motståndare samt potentiella nyförvärv.
– "Munken" (Magnus Karlsson) pratade jag mycket med när jag var ny i damlaget. Han hade ju erfarenhet kring damfotboll. "Munken" var ett nyttigt bollplank för mig hela första året, även efter att han slutade i IFK. Att få jobba ihop med "Chippet" (Christin Lilja) betydde också massor med hennes kunskap.
62-åringen har stundtals fått vara väldigt rak och ärlig – i vissa lägen tuff – mot spelare under åren med IFK Norrköping. Dels vad gäller att ta klivet till damallsvenskan, dels när det kom till att hänga kvar där.
– Det blev rätt så jobbigt för många tror jag. Vissa spelare tyckte att de redan var på en nivå, som jag inte höll med om. Jag ville få alla att förstå vad som krävs, för det är något helt annat i damallsvenskan än i elitettan.
Christin Lilja är en person som Tor-Arne Fredheim vill lyfta fram som en viktig faktor.
Efter att IFK Norrköping hade firat det allsvenska avancemanget 2022 dröjde det inte länge förrän Tor-Arne kände ett uns av oro mitt i glädjeruset – hur skulle det gå i högsta serien?
– Jag tänkte: Hur ska vi klara oss nu? Vi hade svårt att värva spelare. I stort sett ingen trodde på oss heller i förhandstipsen. Vi gjorde en liten chansning med att behålla många spelare.
– Samtidigt hade vi gjort en stark höst. Det var bra energi och vi hade många utvecklingsbara spelare. Jag gillar att jobba med såna. Det har jag alltid gjort.
Magnus "Munken" Karlsson var en person som Fredheim lärde sig mycket av under första året som damtränare.
Han har inte träffat rätt med alla nyförvärv. Men värvningen av Wilma Leidhammar var mitt i prick. Det var Elias Fredheim, son till Tor-Arne och sedan 2022 scout åt IFK, som fick upp ögonen för anfallaren.
– Han var inte scout åt oss då. Men Astrio mötte Kenty samtidigt som vi spelade match, så jag bad honom att åka och titta, berättar Tor-Arne Fredheim.
Rapporterna var idel positiva. Wilma Leidhammar provspelade för IFK Norrköping i november 2021. Men det skrevs inget kontrakt förrän under sommaren 2022. Hon skulle ta studenten i Halmstad först.
– Wilma var en nyckelvärvning. Hon hade gjort succé innan sommaruppehållet 2022 och hade provtränat med både Häcken och Rosengård. Jag var orolig att de skulle nypa henne.
Han agerade – och knöt ihop värvningen med en lunch på Ikea i Älmhult.
– Jag åkte ner till Älmhult för att se henne spela en match och prata med Wilma och hennes pappa. Hon var kanonbra i matchen, gjorde två mål. Jag visade att jag verkligen ville ha henne och fick ett försprång gentemot andra. Det är jag glad över.
Peter Gerhardsson arbete med damlandslaget var något som Tor-Arne Fredheim inspirerades av.
Mittbacken Ebba Handfast, målvakten Sofia Hjern och mittfältaren My Cato är exempel på tre andra spelare som varit bärande för Tor-Arne Fredheims IFK Norrköping.
– Vi hade inte klarat av den här resan utan den typen av spelare. De har skapat ett sug efter damlaget. Många jag aldrig har sett kommer fram till mig och vill prata om damlaget vilket jag tycker är jätteroligt, säger han.
– I början fick man ibland höra att varför ska det satsas på damerna? Nu hör man ingenting sånt.
Under intervjun kommer just Sofia Hjern in på fiket tillsammans med Sam Cary. De ler när de ser sin huvudtränare bekvämt tillbakalutad i en fåtölj.
– Det är en lång resa vi har haft. Det är lite sorgligt att det snart är över, säger Sofia Hjern.
– Vi får se till att vinna sista matchen för Tor-Arne, säger Sam Cary.
Inför årets säsong dröjde det en bit in på våren innan truppen var fulltalig. Tor-Arne Fredheim fick ha tålamod med flera spelare han hade haft en dialog med sedan föregående höst.
– I slutändan fick vi nästan alla vi ville. Det lönar sig att inte få panik. Många i klubben var oroliga. De undrade varför det inte hände något. Jag menade att vi måste hitta rätt, få just de spelare vi vill ha och behöver. Kvittot har vi nu, säger Tor-Arne Fredheim, som menar att han kan genomföra helt andra övningar på träningarna den här säsongen tack vare truppens slagstyrka.
– Det har varit ett nöje att komma till jobbet varje dag.
Hur kändes det när beskedet kom att du inte skulle få förlängt kontrakt med IFK?
– Klart jag blev förvånad. Vi hade poängmässigt varit mycket bättre än jag trodde. Spelmässigt var det ungefär som förväntat. Jag kände i mitt eget huvud att vi ska spela Champions League inom fem år. Det var ett mål för mig efter att först klarat oss kvar, och sedan närmat oss topplagen i allsvenskan. Jag hade gärna varit med om att försöka ta nya kliv. Sen gick mitt avtal ut, IFK ville ha en förändring, det är bara att acceptera. Men jag brinner lika mycket fortfarande.
Snart går flyttlasset till Jämtland för Fredheim.
Om Tor-Arne Fredheim inte mådde så bra innan han skrev på för IFK Norrköping 2021, så mår han toppen i dag.
– Det här året har jag mått mycket bra. Jag hittade kärleken uppe i Östersund och ska flytta upp dit i nästa vecka. Vi träffades för ett år sedan lite drygt, säger han.
Några planer på att pensionera sig från fotbollen finns inte för den utbildade träslöjdsläraren.
– Jobbmarknaden där uppe är ju inte som här. Men det finns andra fotbollsjobb också. Vi får väl se vad det blir. Jag har inget klart just nu, utan är öppen för olika jobb inom fotboll. Jag brinner fortsatt för det.
Han lämnar inte Norrköping utan vemod.
– Häromdagen fyllde jag 62 och då sjöng spelarna för mig. Det var vemodigt. Jag har bara en match kvar. Min första match som spelare i Norrköping var i SM-kvartsfinalen mot AIK 1984, precis vid den här tiden på året. Nu avslutar jag mot AIK igen, det är speciellt.
Om någon hade sagt att IFK kommer att sluta på övre halvan i damallsvenskan när du skrev på 2021, vad hade du sagt då?
– Det fanns inte på kartan. Det var först i somras som vi började diskutera femteplatsen, jag kände själv att vi ska gå för den. Det ger ett avtryck i hela Sverige att vi är att räkna med i framtiden. Enligt vår ursprungliga målsättning skulle vi ha stått som seriesegrare i elitettan den här hösten.