Erik Lindell tillsammans med Jordan Larsson och Sead Haksabanovic under IFK:s försäsong 2019.
Det blev en del nerv till slut, men 2 november kunde Degerfors IF äntligen jubla. Sejouren i superettan blev bara ettårig den här gången. Erik Lindell kunde inte fira och springa hur som helst då han två veckor tidigare skadat baksida lår.
Men han var lika glad ändå.
– Det är mer eller mindre nåt form av firande varje helg nu, och så har vi lyckats boka in en spelarresa till Malaga framöver. Det ska firas ordentligt, säger Erik Lindell.
Han hade redan gått upp till allsvenskan en gång tidigare med Degerfors, 2020. Att det skulle bli en andra gång hoppades han på – men det var inget man kunde räkna med – när Lindell i somras återvände till bruksortsklubben.
Norrköpingssonen vände tillbaka till Degerfors från ett lån i AB Köpenhamn. Han valde spel i den danska tredjedivisionen före intresse från superettan-klubbar för att testa något nytt samt att han lockades av att AB Köpenhamn (nio ligatitlar på meritlistan, den senaste 1967) satsade på att ta klivet upp till andraligan.
– Jag bodde i Malmö och pendlade till Köpenhamn. Det var lite skillnad mot att pendla Karlskoga till Degerfors, berättar Lindell.
Speltiden var god hos danskarna, men något avancemang blev det inte.
– Det får man någonstans se som ett fiasko. Så när Degerfors hörde av sig i somras kändes det som ett ganska lätt beslut. Hade vi tagit klivet upp i Danmark hade jag nog blivit kvar, säger Lindell.
Du var inte orolig för att tappa för mycket eller bli bortglömd på svensk mark när du stack till danska tredjeligan?
– Det är ju bara tolv lag i Danmarks tre högsta ligor. Många lag i deras tredjeliga håller god superettan-klass. Men hade jag fastnat där hade det inte gynnat mig på sikt. Jag tog väl en liten chansning, men det var en lärorik period för mig.
21 juli var Lindell startman som wingback för Degerfors igen och var så fram till skadan i slutet. Tre baljor på 13 matcher är ett målsnitt han inte har varit i närheten av tidigare i karriären.
– Jag slutade fyra-femma i interna skytteligan och spelade bara halva säsongen, jag vet inte vad som hände. Men det var kul. Tränarna (Mattias Lindström och William Lundin) har pushat på mig. De vet att jag är stark på att fylla på i boxen, men tidigare har jag varit med en framspelare. Nu har jag lyckats ta mig till ett gäng bra lägen. Fyller man på i bakre ytan så kan man hugga, för bollen kommer att dyka upp där. När det ger effekt i form av mål och man får in i det ryggmärgen blir allt mycket enklare, säger Erik Lindell.
Erik Lindell siktar på nu att bli helt frisk och redo när försäsongsträningen drar i gång i januari. Han ser redan fram emot nya allsvenska duster mot IFK Norrköping vars bottenstrid Lindell följde noga.
Känner du dig mer redo för allsvenskan den här gången?
– Jag spelade ändå ganska mycket i ett och ett halvt år. Sen blev jag utkonkurrerad, vilket var tufft. Men det var en läropeng det också. Jag är i mångt och mycket samma spelare, även om många tycker att jag har gått framåt. Det är kul att man kan utvecklas även fast man är 28 år. Jag siktar på att göra det lika bra i allsvenskan nästa år som jag har gjort det i superettan med Degerfors.