Det var, såvitt vi har kunnat skaka fram uppgifter om, första gången det skedde med IFK Norrköpings herrlag inblandat på seniorsidan.
Matchen på Platinumcars arena blev en rätt lugn tillställning där hon bara behövde dela ut två gula kort – men slutet blev dramatiskt. I 94:e minuten blåste Tess Olofsson straff för "Peking" när Darell Kamdem Tibell drogs ned.
– En jämn och välspelad match, det märks såklart när det görs många byten att det blir ett annat typ av spel, temperaturen höjs, säger 34-åringen till Sporten efteråt.
En ovanlig syn i Norrköping, visst.
Men talangen som gjorde domardebut som 13-åring under Åshöjden cup i Klagshamn är redan välmeriterad.
Vald till Årets domare fyra gånger, och förutom en handfull matcher i superettan, har Tess Olofsson också dömt både damallsvenskan och en Champions league-kvartsfinal för damer.
Den tjänstlediga polisen, sedan ifjol anställd av Svenska Fotbollförbundet där hon bland annat haft hand om domarutbildningar, vill också tillbaka till toppen.
– Fotbolls-EM i England i sommar är ett stort mål. Det vore trevligt att få någon internationell match innan dess också. Men vi får inte besked om mästerskapet förrän om några månader, poängterar Tess Olofsson som också hoppas bli den första kvinnliga huvuddomaren i herrarnas allsvenska.
Men 2021 fick ett mardrömsavslut för skånskan som numer bor med familjen utanför Piteå.
22 maj, under superettanmatchen mellan Jönköpings Södra och Landskrona, fick hon bäras ut på bår – med en avsliten hälsena.
Det blev operation och vägen tillbaka har varit både lång och mödosam.
– Den tog åtta månader. Enligt min sjukgymnast har jag gjort det snabbt, det kan ta upp till ett år. Framförallt är det snabbheten som påverkas, man tappar hela vadmuskeln. Jag fick också en infektion i såret under sommarmånaderna, när jag hade gips. Så jag fick behålla ortosen (ett ortopediskt hjälpmedel) fyra veckor längre, berättar Tess Olofsson.
28 januari klarade hon löptestet för att få döma damallsvenskan, för två veckor sedan lyckades hon även klara herrarnas test.
– Den 5 februari dömde jag Piteås damer mot ett pojklag. Nu har jag gjort ett par matcher till.
Och hälsenan?
– Det känns jäkligt skönt, har faktiskt ingen smärta alls och inga begränsningar. De första matcherna var jag stel i foten, var inte van vid det snabba fotarbetet.
Sporten ställde frågan som hon förmodligen hört så många gånger att hon kan besvara den i sömnen:
Vad är den stora skillnaden mellan att döma herrar och damer?
– Killarna har förstås högre tempo i matcherna, men annars kan det lika mycket bero på vilket lag det handlar om eller tabelläget. Det är fler situationer att bedöma på herrsidan. Men nu när också många spelare på damsidan fått möjlighet att bli proffs har tekniken blivit bättre där också.
Och attityden på planen?
– Generellt är den bra på den högsta nivån, både bland spelare och ledare. Vi domare behandlas väl och det går att ha en dialog och kommunicera, säger Tess Olofsson minuterna efter att ha skakat hand med bland annat IFK Norrköpings Rikard Norling och AIK:s Bartosz Grzelak.